Återkrav av förmånen

Pensionsanstalten kan avstå från att återkräva pension som betalats utan grund, om det belopp som ska återkrävas är ringa.

Mera

Inom tillämpningspraxisen kan 300 euro (brutto) betraktas som ett ringa belopp. Gränsen för ringa belopp är standard. Gränsen för ringa belopp justeras inte med index.

Gränsen för ringa belopp på 300 euro iakttas också då ogrundad pension återkrävs från en annan instans, till vilken ogrundad pension betalats på basis av bestämmelserna om utbetalning av pension.

Mera

Pensionsanstalten avstår från återkrav utan prövning, om det belopp som ska återkrävas är ringa

Pensionsanstalten avstår alltid från att återkräva pension som betalats utan grund utan särskild prövning, om det belopp som ska återkrävas är högst 300 euro.

Då man avstår från återkrav görs ingen

• skälighetsprövning
• bedömning av om pensionstagaren förfarit svikligt eller
• bedömning av om pensionstagaren handlat i god tro.

Beslutet fattas endast på basis av beloppet av den ogrundade pensionen.

Gränsen för ringa belopp på 300 euro tillämpas inom alla pensionsslag.

Pensionsanstalten meddelar pensionstagaren om att den avstått från återkrav med ett brev eller rättelsebeslut. På pensionstagarens begäran ges ett överklagbart beslut i ärendet.

Mera

Gränsen för ringa belopp på 300 euro tillämpas i alla situationer. Det har ingen betydelse om återkravet beror t.ex. på

• ett fel som pensionsanstalten gjort
• minskning av en primär förmån eller
• en uppgift som framkommit i inkomstövervakningen.

Pensionsanstalten kan avstå från att återkräva pension som betalats utan grund antingen helt eller delvis om

• det kan anses skäligt att avstå från återkrav och
• betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennes företrädares svikliga förfarande.

Helhetsbedömningen är avgörande

Beslutet om att jämka det belopp som ska återkrävas görs alltid utifrån en helhetsbedömning, i vilken man beaktar olika faktorer.

I skälighetsprövningen kan man använda olika bedömningssteg för att avstå från återkrav. Man kan exempelvis jämka det belopp som ska återkrävas så att endast 1/3, hälften eller något annan del av beloppet uppbärs.

Faktorer som ska beaktas vid skälighetsprövningen

Vid skälighetsprövningen av det belopp som ska återkrävas beaktas bland annat

• under hur lång tid pension utbetalats felaktigt
• typen av fel (fel i beslut eller utbetalningen)
• i vilken grad pensionstagarens vållat felet
• pensionstagarens ekonomiska situation
• andra faktorer som ansluter sig till pensionstagaren (t.ex. ålder, sjukdom osv.)
• vem som är skyldig till felet

Mera

Faktorer som stöder en jämkning

Faktorer som stöder en jämkning av det belopp som ska återkrävas är

• ett fel som pensionsanstalten begått
• felaktig utbetalning under en lång tid
• pensionstagarens svaga ekonomiska situation
• pensionstagaren grad av vållande är ringa
• pensionstagarens höga ålder
• typ av sjukdom hos pensionstagaren.

Pensionsanstaltens fel

Vid skälighetsprövningen av det belopp som ska återkrävas är det av betydelse i hur stor grad felet beror på pensionsanstalten eller pensionssystemets eget handlande.

Det belopp som ska återkrävas jämkas lättare, om det är fråga om

• ett fel som pensionsanstalten begått eller
• ett fel som begåtts av exempelvis den instans som anmält oavlönade perioder till Pensionsskyddscentralens register.

Felaktig utbetalning under en lång tid

Vid skälighetsprövningen av det belopp som ska återkrävas beaktas i allmänhet en tidsfrist om fem år, dvs. huruvida undanröjande av beslutet ännu kan sökas och för hur lång tid det är möjligt att återkräva pension som betalats utan grund.

Mera

I skälighetsprövningen beaktas även

• om pensionstagaren själv kunnat observera felet och
• om den felaktiga utbetalningen har fortsatt så länge att pensionstagaren har motiverad orsak att anta att den egna utkomsten etablerats till en viss nivå.

Det belopp som ska återkrävas jämkas lättare, om pension har betalats utan grund under en mycket lång tid.

Om den felaktiga utbetalningen grundar sig på ett sakfel i beslutet, men beslutet varken rättas med pensionstagarens medgivande eller undanröjs med besvärsinstansens beslut, kan den ogrundade pensionen inte återkrävas.

Pensionstagarens ekonomiska situation

Vid skälighetsprövningen av det belopp som ska återkrävas beaktas pensionstagarens ekonomiska situation.

Uppgifter om pensionstagarens ekonomiska situation fås bland annat på basis av

• pensionstagarens egen redogörelse
• registeruppgifter (t.ex. uppgift om att arbetsmarknadsstöd har utbetalats)
• utkomststödets belopp
• beloppet av den lön som inte utmäts
• beloppet av det bostadsbidrag som FPA utbetalar
• socialnämndens utlåtande, om ett sådant finns att få.

Pensionsanstalten kan begära uppgifter om en pensionstagarens ekonomiska ställning från olika instanser med stöd av de bestämmelser som gäller rätten att få information i arbetspensionslagarna. Uppgifter kan begäras om bland annat

• beloppet av pensioner och andra förmåner
• eventuella förvärvsinkomster
• egendom
• skulder.

Mera

Om en pensionstagare som handlat i god tro inte har någon nämnvärd egendom och pensionstagarens inkomster ligger nära utkomststödet eller beloppet av den lön som inte utmäts, kan pensionsanstalten antingen helt eller delvis avstå från återkrav redan på denna grund.

Om man inte får några som helst uppgifter om en persons ekonomiska situation från andra instanser eller av pensionstagaren själv, finns det i allmänhet ingen grund för att jämka det belopp som ska återkrävas.

Pensionstagarens lindriga vållande

Vid skälighetsprövningen av det belopp som ska återkrävas bedöms även pensionstagarens vållande. Det är av betydelse huruvida pensionstagaren har känt till eller borde ha känt till den ogrundade betalningen. Pensionstagaren borde exempelvis vara medveten om återkrav som grundar sig t.ex. på inkomstövervakning.

Mera

Det belopp som ska återkrävas jämkas lättare, om

• pensionstagaren efter bästa förmåga har försökt reda ut bakgrunden till återkravet, men inte har klarat av att utreda ärendet med rätt instans eller tillräckligt grundligt
• pensionstagaren har märkt felet och själv tagit initiativ till att det rättas
• pensionstagaren har bidragit till att utreda och rätta felet
• det är fråga om ett invecklat ärende, som pensionstagaren inte kan antas förstå.

Pensionstagarens ålder

Pensionstagarens ålder kan beaktas som en faktor i den totala skälighetsprövningen. Pensionstagarens höga ålder kan till exempel inverka på personens möjligheter att förstå eller sköta sina ärenden. Pensionstagarens ålder kan då vara av betydelse för jämkningen av det belopp som ska återkrävas.

Enbart hög ålder är i allmänhet inte en jämkningsgrund.

Pensionstagarens sjukdom

Pensionstagarens sjukdom och typ av sjukdom beaktas som en faktor i skälighetsprövningen.

Vid prövningen beaktas

• sjukdomens natur
• på vilket sätt sjukdomen inverkar på pensionstagarens dagliga liv
• på vilket sätt sjukdomen inverkar på pensionstagarens ekonomiska situation och om sjukdomen orsakat betydande ekonomiska påfrestningar
• huruvida sjukdomen inverkar på pensionstagarens möjligheter att själv sköta sina ärenden
• huruvida sjukdomen har bidragit till att pension har betalats utan grund (pensionstagaren har inte kunnat märka/förstå eller reagera själv)

Färre grunder för jämkning

Pensionstagaren har en omfattande anmälningsskyldighet om ändringar som inverkar på rätten till pension.

Om en pensionstagare har försummat sin anmälningsskyldighet och blir upptäckt i inkomstövervakningen, finns det färre grunder för en jämkning.

Betalningsfel

Vid skälighetsprövningen till följd av ett fel i utbetalningen beaktas samma faktorer som till följd av ett fel i beslutet. I samband med fel i utbetalningen är grunderna för att jämka det belopp som ska återkrävas eller för att avstå från återkrav i allmänhet färre än i samband med fel i beslutet.

Om det emellertid är fråga om en felaktig utbetalning som gjorts under en lång tid och som pensionstagaren själv inte hade kunnat märka, kan det belopp som ska återkrävas jämkas.

Inga grunder för jämkning

Det finns i allmänhet inga grunder för jämkning, om

• det till pensionstagaren retroaktivt betalas ett stort belopp pension på en gång och det sker ett fel i utbetalningen av pensionen som observeras genast efter utbetalning
• pensionstagaren har förfarit svikligt, dvs. pensionstagaren har känt till den felaktiga betalningen, men har inte reagerat på något sätt
• det till pensionstagaren senare beviljas pension för samma tid, för vilken det till pensionstagaren redan felaktigt betalats pension från det andra systemet.

Faktorer som ska beaktas i återkravsbeslutet

I återkravsbeslutet ska om skälighetsprövningen nämnas åtminstone

• grunderna för de faktorer som beaktats i skälighetsprövningen
• hur stor betydelse de faktorer som beaktats i skälighetsprövningen getts i beslutet
• helhetsmotiveringen till beslutet om återkrav.

En pensionstagare kan få pension utan grund till följd av ett fel i pensionsbeslutet.

Mera

Återkrav av pension som betalats utan grund förutsätter att det felaktiga beslutet undanröjs. Ett felaktigt pensionsbeslut kan undanröjas antingen med

• pensionstagarens medgivande
• besvärsnämndens för arbetspensionsärenden beslut eller
• FD:s beslut, om besvärsnämndens för arbetspensionsärenden beslut är felaktigt.

Pensionstagarens medgivande till att beslutet undanröjs

Ett felaktigt beslut kan undanröjas, om pensionstagaren ger sitt medgivande till att beslutet undanröjs. Pensionsanstalten ber pensionstagaren eller pensionstagarens företrädare om ett medgivande Medgivandet ska vara

• skriftligt
• specificerat.

Mera

Ansökan om att ett beslut undanröjs

Om en pensionstagare inte samtycker till att ett felaktigt beslut undanröjs, ska pensionsanstalten ansöka om att det felaktiga beslutet undanröjs hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden.

I ansökan om undanröjande ska det bland annat specificeras

• till vilken del beslutet är felaktigt
• vilka grunderna är för ansökan om undanröjande.

Mera

Återkravsbeslut ges efter att beslutet undanröjts och ett rättelsebeslut har getts

Efter att ett felaktigt beslut har undanröjts, ges ett rättelsebeslut om pensionen.

Beslut om återkrav kan ges först efter rättelsebeslutet.

Pension kan betalas till rätt belopp från ingången av den månad som följer på ansökan om undanröjande

Pension kan betalas till rätt belopp från ingången av den månad som följer på ansökan om undanröjande. Ansökan om undanröjande anses har lämnats den dag när ansökan har anlänt till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden.

I dessa situationer ger pensionsanstalten ett interimistiskt rättelsebeslut om pensionen.

Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden undanröjer inte beslutet

Om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden inte undanröjer beslutet, ska pension betalas till det belopp som fastställs i det ursprungliga beslutet.

Till pensionstagaren ska betalas

• den pensionsdel som lämnats obetald för retroaktiv tid och
• dröjsmålsförhöjning.

Ett skrivfel förutsätter inte att beslutet undanröjs

Pensionsanstalten kan rätta ett skrivfel eller ett fel som kan jämställas med ett skrivfel utan att ansöka om att beslutet undanröjs.

I gränsfall ska ett fel i regel betraktas som ett sakfel i beslutet. Rättandet av ett sakfel förutsätter att beslutet undanröjs.

Omständigheterna förändras efter det att beslutet gavs

Pensionstagarens omständigheter kan förändras efter det att beslutet gavs så att pension inte längre borde betalas enligt det givna beslutet.

I samband med ett ändringsbeslut överväger pensionsanstalten att eventuellt återkräva pension som betalats utan grund.

Mera

En pensionstagare kan få pension utan grund till följd av ett fel i utbetalningen av pension.

Ett utbetalningsfel förutsätter inte att beslutet undanröjs

Återkrav till följd av fel i utbetalningen förutsätter inte att pensionsbeslutet undanröjs, eftersom själva pensionsbeslutet inte är felaktigt. Pensionsanstalten kan direkt ge ett beslut om återkrav i ärendet.

Mera

Vid utbetalningsfel återkrävs pensionen i regel i sin helhet

I samband med fel i utbetalningen av pensionen är det oftare än i samband med fel i själva beslutet motiverat att helt eller delvis återkräva den pension som betalats utan grund.

Pension som betalats utan grund ska återkrävas särskilt då

• det belopp som betalats utan grund betydligt avviker från det belopp som anges i pensionsbeslutet och
• den felaktiga utbetalningen inte har fortsatt så länge att den kan betraktas som etablerad.

Om det belopp som ska återkrävas är mindre än 300 euro, återkrävs inte pension som betalats utan grund till följd av ett utbetalningsfel.

En felaktig utbetalning etableras inom fem år

En felaktig utbetalning kan anses vara etablerad när pension har utbetalats i minst fem år. Återkrav ska övervägas från fall till fall.
Vid återkrav bör man även beakta preskriptionstiderna för återkrav av pension som betalats utan grund.

Pension kan genast utbetalas till rätt belopp

Vid felaktig utbetalning kan pension betalas till rätt belopp genast från den följande utbetalningsperioden. Pensionsanstalten strävar efter att informera pensionstagaren om en ändring i utbetalningen på förhand.

Återkravsbeslutets innehåll

Om pensionsanstalten återkräver pension som betalats utan grund, ska den ge ett överklagbart beslut om återkravet.

I återkravsbeslutet ska uppges minst

• den tid för vilken pension som betalats utan grund återkrävs
• orsaken till att pension återkrävs
• varför utbetalningen av pensionen betraktas som ogrundad
• det belopp som återkrävs
• indrivningstidtabellen (en sjättedel av nettopensionen eller enligt vad som avtalats med pensionstagaren)
• en klausul om att det lagakraftvunna beslutet om återkrav får anhängiggöras på samma sätt som en lagakraftvunnen dom i ett tvisteärende.

Ett beslut om återkrav ges både när det är fråga om ett fel i beslutet och när det är fråga om ett utbetalningsfel.

Om det är fråga om pension som betalats utan grund till följd av ett fel i beslutet, kan återkravsbeslutet ges först efter att det felaktiga pensionsbeslutet har undanröjts och det getts ett rättelsebeslut om pensionen.

Mera

Återkravsbeslutet behöver inte ha vunnit laga kraft

Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens beslut ska följas oberoende av ansökan om ändring tills ärendet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut.

Utgångspunkten är att pensionsanstalten kan börja återkräva pension som betalats utan grund innan återkravsbeslutet vunnit laga kraft.

Om en pensionstagare har överklagat ett återkravsbeslut, ska pensionsanstalten i allmänhet vänta på besvärsinstansens beslut innan återkrav inleds.

Mera

Pensionsanstalten och pensionstagaren avtalar om återkrav

En pensionstagare och pensionsanstalt kan alltid avtala om återkrav av pension som betalats utan grund oberoende av om återkravsbeslutet vunnit laga kraft.

Återkravsbeslutet har avgjorts i en besvärsinstans

Om en pensionstagare överklagar ett återkravsbeslut, skjuts verkställandet av beslutet ofta fram tills det slutliga beslutet har meddelats.
Då återkravsärendet har avgjorts i en besvärsinstans, kan pensionsanstalten inte längre ge ett nytt beslut i återkravsärendet, såvida detta inte förutsätts i besvärsinstansens beslut. 

Ett nytt beslut ges inte ens till den del det belopp som ska återkrävas kvittas mot framtida pensionsposter. Pensionstagaren informeras emellertid om återkravet t.ex. per brev.

Pensionsanstalten avstår från återkrav

Pensionsanstalten meddelar pensionstagaren om att den avstår från att återkräva pension som betalats utan grund, om pensionstagaren har känt till att återkravsärendet varit anhängigt.

Mera

Om pensionsanstalten avstår från återkrav endast delvis, ska ett överklagbart beslut ges i ärendet.

Vid återkrav av pension som betalats utan grund uppbärs ingen ränta av pensionstagaren. I den allmänna räntelagen föreskrivs att räntelagen inte tillämpas på lagstadgad pensionsförsäkring.

Mera

Om ett återkravsärende överförs till en allmän civilprocess, avgörs räntefrågan av tingsrätten.

Dröjsmålsförhöjning eller annan förhöjning som betalats utan grund kan återkrävas på samma sätt som ogrundad pension

Dröjsmålsförhöjning eller annan förhöjning som pensionsanstalten har betalat pensionstagaren kan återkrävas på samma sätt som ogrundad pension.

Mera

Återkrav av pension som betalats utan grund genom fullmaktsförfarande

Pensionsanstalten och pensionstagaren kan komma överens om att pension som betalats utan grund återkrävs genom ett fullmaktsförfarande.

Pensionstagaren ger pensionsanstalten fullmakt att återkräva en ogrundad pension eller en del av den hos en annan instans, t.ex. hos en pensionsanstalt inom ett annat system eller FPA.

Mera

Fullmakten ska innehålla åtminstone

• fullmaktsgivarens namn
• den befullmäktigade
• specificerad fullmakt om från vilken instans och till vilket belopp ogrundad pension kan återkrävas
• datering
• underskrift.

Mera

Pensionstagaren vägrar ge en fullmakt

Om pensionstagaren vägrar ge fullmakt åt den pensionsanstalt som driver in pensionen, ska den utbetalande pensionsanstalten betala pensionen till rätt belopp till pensionstagaren.

Pensionsanstalten som uppbär pension ska då försöka återkräva den ogrundade pensionen t.ex. genom att kvitta överbetalningen mot framtida pension, om pension fortfarande utbetalas. Om pension inte längre utbetalas, kan återkravet skötas på annat sätt, i sista hand genom utsökning.

VILMA-pension

Pension som omfattas av pensionsanstalterna inom den privata sektorn kan behandlas som en helhet, och en betalning från en pensionsanstalt kan betraktas som en förskottsbetalning från en annan pensionsanstalt (principen om sista betalande anstalt).

När tillämpas fullmaktförfarande inte

Fullmaktsförfarande tillämpas inte, då Fullmaktsförfarande tillämpas inte, då förmånen enligt bestämmelserna i lagen direkt kan betalas till någon annan än till pensionstagaren själv.

Om det till en person betalats pension utan grund och personen är i skuldsanering, fastställs i skuldsaneringen

• till vilken del ogrundad pension kan återkrävas
• till vilken del skulden ska efterges.

Det fastställda återbetalningsprogrammet binder pensionsanstalten

Det återbetalningsprogram som fastställts inom skuldsaneringen binder pensionsanstalten.

Pension som betalats utan grund kan inte återkrävas till ett större belopp än vad som fastställts i återbetalningsprogrammet.

En VILMA-anstalt behöver inte be om utlåtande för att avstå från återkrav

I ett skuldsaneringsärende behöver VILMA-anstalten inte be de övriga pensionsanstalterna om utlåtande att avstå från återkrav, fastän den andel som enligt återbetalningsprogrammet ska överlåtas skulle överstiga 1 000 euro.

Utbetalningsordning för pension vid utsökning

I arbetspensionslagarna finns det bestämmelser om utbetalningsordningen av pension när det enligt lag finns flera som har rätt till pensionen.

Pensionen betalas enligt utbetalningsordningen oberoende av när

• betalningsförbudet från utsökningsmyndigheten har kommit till pensionsanstaltens kännedom eller
• utsökningsgrunden för fordran har uppstått.

Arbetspensionsanstalten har alltså rätt att driva in pension som betalats utan grund (nummer 3 i ordningen) före utsökningsfordran (nummer 12 i ordningen).

Kvittningsrätt går alltid före utsökning

Arbetspensionsanstaltens kvittningsrätt går alltid före utsökning, när pensionsanstalten redan kvittar en fordran som återkrävs när betalningsförbudet kommer till pensionsanstalten.

Arbetspensionsanstaltens kvittningsrätt går före utsökning också när pensionsanstaltens återkravsfordran uppstår först efter det att pensionen redan omfattas av ett betalningsförbud.

Arbetspensionsanstaltens kvittningsrätt går före utsökniing också i när pensionsanstaltens fordran har uppstått före betalningsförbudet, men återkravsåtgärder har vidtagits först när utmätningen redan har inletts.

Mera

Eventuell utmätning riktar sig till det pensionsbelopp som återstår, när 1/6 har dragits av från nettopensionen.

Pensionsanstalten kan återkräva pension eller annan förmån som betalats utan grund genom utsökning.

Utsökning kan användas t.ex. när kvittning inte är möjligt eller man inte kan komma överens om återkravet med personen.

Pensionsanstaltens beslut om återkrav kan verkställas utan dom eller beslut genast när det har vunnit laga kraft.

Mera

Återkrav av en rehabiliteringsförmån genom utsökning

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav av

• rehabiliteringspenning (också rehabiliteringsunderstöd som betalats som rehabiliteringspenning) och
• rehabiliteringstillägg

som betalats utan grund är också direkt utsökningsbart enligt lagen.

Ersättning av kostnader för yrkesinriktad rehabilitering får inte utmätas.

Ansökan om utsökning

Man ansöker om utsökning med

• en skriftlig ansökan, som lämnas in hos utmätningsmannen på svarandens bosättnings- eller hemort eller en annan lokal utsökningsmyndighet
• ett elektroniskt meddelande som sänds till en sådan lokal utsökningsmyndighet som har tillgång till ett system för mottagande av elektroniska meddelanden
• ett elektroniskt meddelande som sänds genom en teknisk anslutning till utsökningens riksomfattande informationssystem, om Riksfogdeämbetet eller den som ämbetet förordnat har beviljat sökanden tillstånd till det (informationssystemsökande). (utsökningsbalken 3:1 §)

Uppgifterna i ansökan

I ansökan om utsökning ska uppgifter lämnas om bl.a.

• sökanden och svaranden
• beloppet av sökandens fordran
• beloppen och tidpunkterna för amorteringar som gjorts efter att utsökningsgrunden getts, för ränteberäkningen (gäller endast indrivning av försäkringsavgifter). (utsökningsbalken 3:2 §)

Om någon uppgift som lämnats i ansökan ändras senare, ska sökanden utan dröjsmål meddela det till utmätningsmannen.

Mera

I ansökan om utsökning ska pensionsanstalten lämna behövliga uppgifter och bifoga det lagakraftfunna beslutet om återkrav i original (pensionsanstaltens exemplar) eller som kopia.

Mera

I pensionsanstaltens återkrav ska det nämnas att beslutet är direkt verkställbart enligt en arbetspensionslag (ArPL 136 § 2 mom., FöPL 132 § 2 mom., LFöPL 111 § 2 mom., SjPL 133 § 2 mom., OffPL 147 § 2 mom. (utsökningsbalken 3:5 §).

Utmätning

En utsökningsgrund som avser en betalningsskyldighet i pengar verkställs så att egendom som tillhör gäldenären utmäts i den mån som behövs för betalning av sökandens fordran. Den utmätta egendomen förvandlas till pengar och medlen redovisas till borgenärerna. (utsökningsbalken 4:1 §)

De vid utmätningen influtna medlen fördelas enligt den föreskrivna förmånsrättsordningen. Om en borgenär har flera fordringar med samma förmånsrätt, avräknas de influtna medlen först på den äldsta utsökningsgrunden eller den äldsta av fordringarna utan utsökningsgrund. (utsökningsbalken 6:2 §)

Pensionsanstalten ska använda de medel som influtit vid utmätningen till att amortera den äldsta fordran som inte drivits in.

Mera

Ärendet upphör att vara anhängigt

Ett utsökningsärende som gäller betalningsskyldighet upphör att vara anhängigt i och med att utmätningsmannen redovisar de influtna medlen (slutredovisning). Ärendet upphör att vara anhängigt i fråga om de belopp som har mellanredovisats. (utsökningsbalken 3:94 §)

Passivfordran

Om full betalning inte har influtit för en fordran (medellöshetshinder) eller om inte gäldenärens vistelseort heller är känd (medellöshets- och oanträffbarhetshinder) ska ett intyg över saken utfärdas för sökanden.

Utsökningsärendet upphör att vara anhängigt den dag då intyget över hinder utfärdas. (utsökningsbalken 3:95 §)

På sökandens begäran antecknas ärendet i utsökningsregistret som en passivfordran, om ett ärende som gäller betalningsskyldighet upphör att vara anhängigt på grund av antingen ett medellöshetshinder och/eller ett oanträffbarhetshinder.

Pensionsanstalten kan begära att en fordran som återkrävs antecknas som en passivfordran

• i ansökan om utsökning eller
• senare medan ärendet är anhängigt.

Begäran kan göras för den händelse att full betalning inte inflyter eller att gäldenären är oanträffbar.

Registreringen av en passivfordran är i kraft två år från datumet för intyget över hinder. (utsökningsbalken 3:102 §)

Mera

Kvittning och utsökning samtidigt

Pensionsanstalten kan återkräva en pension eller annan förmån som betalats utan grund samtidigt genom både kvittning och utsökning.

Om kvittning mot pensionen är möjlig, sköts återkravet i första hand genom kvittning. Av nettopensionen kvittas 1/6, och utöver det sänds fordran till indrivning genom utsökning.

Utsökningen görs från nettopensionen efter avdrag av kvittningsbeloppet. Om den återstående nettopensionen blir lägre än det skyddade beloppet görs ingen innehållning genom utsökning.

Mera

Etablerat har man ansett att skyddade belopp vid utsökning och det belopp som eventuellt redovisas till utsökningen räknas utifrån nettopensionen efter pensionsanstaltens egen indrivning.

Ett sådant förfarande är förmånligare också för pensionstagaren än ett förfarande där pensionen före pensionsanstaltens kvittning betraktas som utsökningsbar nettopension.

En arbetspensionsanstalt kan begära bistånd för återkrav av pension som betalats utan grund från ett annat EU-land. Det förutsätter att den förmån som betalats utan grund inte till hela sitt belopp har kunnat återkrävas på annat sätt.

Om en pensionsanstalt har betalat pension utan grund, ska den i första hand försöka återkräva den genom regress från retroaktiva poster av en eventuell utländsk pension eller genom kvittning mot framtida pensionsposter i Finland.

Om regress inte kommer i fråga och ingen pension för kvittning betalas ut i Finland, är det möjligt att ansöka om kvittning mot en löpande pension som betalas från ett annat EU-land. Om inte heller kvittning leder till full betalning av fordran bör pensionsanstalten vidta alla nationella indrivningsåtgärder i Finland. Om fordran inte kan drivas in i sin helhet, kan gränsöverskridande indrivning enligt EU-förordningen tillgripas.

En arbetspensionsanstalt i Finland ber om bistånd för återkrav av pension från ett annat EU-land

Om en arbetspensionsanstalt har betalat pension utan grund och inte har kunnat återkräva den

• genom regress från retroaktiv pension från ett annat EU-land
• genom kvittning mot pension från Finland eller ett annat EU-land
• genom utsökning nationellt

kan pensionsanstalten be om bistånd för att återkräva den pension som har betalats utan grund. I dessa situationer ber man om bistånd från det EU-land där gäldenären bor. I praktiken innebär återkrav av förmån som betalats utan grund att utsökning inleds.

Arbetspensionsanstalten kan

• be om tilläggsuppgifter från ett annat EU-land om en berörd part som är en fysisk person
• begära att indrivningshandlingen delges gäldenären i ett annat EU-land
• inleda indrivningsåtgärder i ett annat land med administrativt bistånd från landet i fråga.

Hur en begäran framställs och vad den ska innehålla

Pensionsanstalten skickar återkravet direkt till det andra landets utsedda institution eller till den anstalt som betalar förmånen i fråga i det andra landet. Från indrivningshandlingen, begäran om upplysningar eller begäran om delgivning ska framgå den information som förutsätts i tillämpningsförordningen.

Förutsättningarna för begäran om bistånd

Enligt praxis får fordran som återkravet gäller

• inte vara mindre än 350 euro
• inte vara preskriberad.

Begäran ska framföras senast 5 år från och med datumet på indrivningshandlingen.

Om en fordran eller en exekutionstitel har bestridits, räknas tiden från den tidpunkt då den sökande parten bekräftar att fordran eller exekutionstiteln inte längre kan bestridas. I praktiken kan det här bland annat vara att det bestridda ärendet har avgjorts av en behörig myndighet med ett lagakraftvunnet beslut.

Formen på begäran

De elektroniska blanketterna som gjorts för indrivningsärenden är ännu inte i kraft, men det är möjligt att använda pappersblanketter som motsvarar de elektroniska blanketterna.  Det är dock möjligt och önskvärt att använda dessa elektroniska dokument eftersom det då är säkert att begäran innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.

Det finns inga fastställda blanketter för återkrav av förmåner som betalats utan grund. I princip kan blankett E001 användas för begäranden. Eftersom blanketten inte har tillräckligt med utrymme för längre information, rekommenderas det att begäran görs på något annat sätt.

Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte förutsätts det inte att man använder pappersversioner av de elektroniska dokumenten. En begäran om bistånd kan också göras som ett fritt formulerat brev. Då bör man dock försäkra sig om att begäran innehåller alla de uppgifter som krävs enligt tillämpningsförordningen. 

Mer om blanketterna som används i begäran finns i anvisningen Bestämmelser som tillämpas på gränsöverskridande återkrav och indrivning.

Anmodad part i ett annat EU-land

En begäran om indrivning ska i allmänhet lämnas via en utsedd institution i det andra EU-landet, om det finns en sådan. Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte finns det tills vidare ingen heltäckande lista över de utsedda institutionerna för indrivningsärenden i olika länder. Vid behov kan man fråga om kontaktuppgifterna till utsedda institutioner i andra EU-länder på Pensionsskyddscentralens avdelning för utlandstjänster.

Om man inte känner till den utsedda institutionen i det andra EU-landet, kan man skicka begäran direkt till den utländska institution som betalar pension till gäldenären. I en del länder finns inte en utsedd institution, utan flera socialförsäkringsinstitutioner är behöriga institutioner i gränsöverskridande indrivningsärenden. Det finns också länder där landets utsökningsmyndighet (t.ex. Kronofogden i Sverige) är utsedd institution. I dessa fall skickas indrivningsbegäranden direkt till utsökningsmyndigheten. Pensionsskyddscentralen reder vid behov ut den behöriga myndigheten.

Överföring av fordran

Den anmodade parten inleder indrivningsåtgärderna och överför det indrivna beloppet enligt praxis till det begärda beloppet till den finländska arbetspensionsanstalten som framfört begäran.

En socialförsäkringsinstitution i ett annat EU-land begär bistånd med återkrav av pension från Finland

Även ett annat EU-lands socialförsäkringsanstalt kan be om bistånd från Finland för att driva in förmåner som den betalat utan grund. I fråga om pensioner ges biståndet i Finland av den pensionsanstalt som betalar pension till gäldenären. Om gäldenären inte får löpande pension från Finland, är det Pensionsskyddscentralen som ger bistånd.

Prövning av en begäran om indrivning

Det andra EU-landet ska skicka en begäran om återkrav av pension som betalats utan grund till gäldenärens pensionsanstalt i Finland. Om gäldenären inte har någon pensionsanstalt i Finland, är det Pensionsskyddscentralen som svarar för att begäran om indrivning förs vidare till utsökningsmyndigheterna. På Pensionsskyddscentralen behandlas begäranden om indrivning på avdelningen för utlandstjänster.

Om en gränsöverskridande begäran om återkrav av pension som betalats utan grund kommer från utlandet, ska det först undersökas om begäran uppfyller kraven för bistånd och om den innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.

Pensionsskyddscentralen kontrollerar bland annat att

• den skuld som drivs in är över 350 euro
• exekutionstiteln för indrivning av fordran inte är äldre än 5 år.

Om den fordran som krävs är under 350 euro är den anmodade parten inte skyldig att ge bistånd enligt tillämpningsförordningen.

Närmare om förutsättningarna för begäran om indrivning i anvisningen Bestämmelser som tillämpas på gränsöverskridande återkrav och indrivning.

Indrivningsåtgärder

Om begäran om indrivning av fordran uppfyller villkoren för bistånd, behandlar pensionsanstalten begäran som om den återkrävde pension som den själv betalat utan grund enligt vår nationella lagstiftning. Om pensionsanstaltens egna indrivningsåtgärder inte leder till full betalning av fordran ska indrivningsanspråket tillställas utsökningsmyndigheterna i Finland för vidtagande av utsökningsåtgärder.

Den institution som framställt begäran ska underrättas om vilka åtgärder som har vidtagits för att driva in fordran. Om det inte är möjligt att vidta indrivningsåtgärder ska orsaken till detta meddelas till den sökande parten.

Det är också möjligt att bevilja gäldenären betalningsfrist för att driva in fordran. Om detta ska det avtalas separat med den sökande parten.

När slutresultatet av indrivningen är känt, informeras den sökande parten. Om indrivningen av fordran har lett till full eller partiell betalning, ska den indrivna summan enligt förordningen i sin helhet överföras till den sökande parten.
 

Om en arbetspensionsanstalt inte har fått arbetsförsäkringsavgifter av en fysisk person eller ett företag som har varit försäkringsskyldig i Finland enligt de finska arbetspensionslagarna, är det i gränsöverskridande fall möjligt att be en institution i ett annat EU-land om bistånd med att driva in arbetspensionsförsäkringsavgiftsskulderna. I dessa fall bor gäldenären (ett företag eller en privatperson) i ett annat EU-land, och finska indrivningsåtgärder kan inte effektivt riktas mot gäldenären.

För att kunna be om bistånd krävs det att arbetspensionsförsäkringsavgifter inte har kunnat återkrävas på annat sätt. Det nationella indrivningsförfarandet ska ha gåtts igenom, och de genomförda åtgärderna har inte lett till att fordran drivits in till sitt fulla belopp.

På motsvarande sätt kan ett annat EU-land be om bistånd för indrivning av obetalda försäkringsavgifter av gäldenären i Finland.

En finländsk pensionsanstalt ber om bistånd för att driva in obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter från ett annat EU-land

En finsk arbetspensionsanstalt kan be om bistånd från ett annat EU-land för att driva in obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter från en fysisk eller juridisk person. Biståndet ges då av den utsedda institutionen i det EU-land, där gäldenären är bosatt.

Hur en begäran framställs och vad den ska innehålla

Pensionsanstalten skickar begäran direkt till det andra landets utsedda institution eller till den anstalt som betalar förmånen i fråga. Från indrivningshandlingen, begäran om upplysningar eller begäran om delgivning ska det framgå den information som förutsätts i tillämpningsförordningen.

Förutsättningarna för begäran om bistånd

Praxis är att återkravet ska vara över 350 euro och det får inte grunda sig på en indrivningshandling som är äldre än fem år. Femårsfristen beräknas från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats i den sökande partens medlemsstat.

Fordran får inte vara preskriberad enligt lagstiftningen i den sökande partens land.

Om en fordran eller en exekutionstitel har bestridits, räknas tiden från den tidpunkt då den sökande parten bekräftar att fordran eller exekutionstiteln inte längre kan bestridas.

Formen på begäran

Det finns inga fastställda blanketter för indrivning av obetalda försäkringsavgifter. I princip kan blankett E001 för allmänt utbyte av information användas för begäran. Eftersom blanketten inte har tillräckligt med utrymme för längre information, rekommenderas det att begäran görs på något annat sätt.

De elektroniska dokumenten som är avsedda för indrivningsärenden har ännu inte tagits i bruk, men det är möjligt att använda pappersversioner som motsvarar de elektroniska dokumenten. Det är möjligt och önskvärt att använda dessa dokument eftersom det då är säkert att begäran innehåller alla uppgifter som förutsätts i förordningen.

Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte förutsätts det inte att man använder pappersversioner av de elektroniska dokumenten. En begäran om bistånd kan också göras som ett fritt formulerat brev. Då bör man dock försäkra sig om att begäran innehåller alla de uppgifter som krävs enligt tillämpningsförordningen.

Anmodad part i ett annat EU-land

En begäran om indrivning ska i allmänhet lämnas via en utsedd institution i det andra EU-landet, om det finns en sådan. Under övergångsperioden till elektroniskt informationsutbyte finns det tills vidare ingen heltäckande lista över de utsedda institutionerna för indrivningsärenden i olika länder. Vid behov kan man fråga om kontaktuppgifterna till utsedda institutioner i andra EU-länder från Pensionsskyddscentralens avdelning för utlandstjänster.

Om man inte känner till den utsedda institutionen i det andra EU-landet, kan man skicka begäran direkt till den utländska institution som betalar pension till gäldenären.

I vissa länder finns det flera behöriga institutioner i gränsöverskridande indrivningsärenden. Det finns också länder där landets utsökningsmyndighet (t.ex. Kronofogden i Sverige) är utsedd institution. I dessa fall skickas begäran om indrivning direkt till utsökningsmyndigheten. Pensionsskyddscentralen reder vid behov ut den behöriga myndigheten.

En socialförsäkringsinstitution i ett annat EU-land ber om bistånd med att driva in obetalda försäkringsavgifter i Finland

Pensionsskyddscentralen är utsedd institution för begäranden om obetalda försäkringsavgifter som lämnas från andra EU-länder. Pensionsskyddscentralen handlägger begäranden från andra EU-länder och förmedlar dem till utsökningsmyndigheten i Finland för att indrivningen ska komma igång.

Prövning av en begäran om indrivning

Det andra EU-landet ska skicka en begäran om indrivning av försäkringsavgifter till Pensionsskyddscentralen. På Pensionsskyddscentralen behandlas begäranden om indrivning på avdelningen för utlandstjänster.

När en gränsöverskridande begäran om indrivning inkommer på Pensionsskyddscentralen, ska det först undersökas att begäran uppfyller kraven för bistånd och innehåller alla uppgifter som förutsätts i tillämpningsförordningen.

Pensionsskyddscentralen kontrollerar bland annat att

• skulden är över 350 euro
• indrivningshandlingen inte är över 5 år gammal.

Om den fordran som krävs är under 350 euro är den anmodade parten inte skyldig att ge bistånd enligt tillämpningsförordningen.

Bistånd behöver heller inte ges om indrivningen av fordran medför allvarliga ekonomiska eller sociala problem för gäldenären i Finland.

Exekutionstiteln ska ha utfärdats högst fem år innan begäran om indrivning tas emot i Finland.

Indrivningsåtgärder

Om begäran om indrivning uppfyller villkoren för bistånd, förmedlar Pensionsskyddscentralen den till utsökningsmyndigheten i Finland för fortsatt behandling. Gäldenären och borgenären informeras om att indrivningen av fordran har gått till utsökning.

När utsökningsmyndigheten ger besked om resultatet av indrivningen, informeras institutionen i det andra EU-landet om det. I regel skickar utsökningsmyndigheten beskedet direkt till den sökande parten. Om indrivningen har lett till betalning, betalas den till institutionen i det andra EU-landet efter avdrag för redovisningsavgiften för utsökningsåtgärder (1,45 % av det indrivna beloppet, dock högst 500 €). Enligt finsk lagstiftning är redovisningsavgiften för utsökning en avgift som inte kan tas ut av gäldenären, utan ligger på borgenärens ansvar.

Om fordran inte har kunnat drivas in av gäldenären på grund av gäldenärens medellöshet eller annat hinder eller om ansökan om utsökning återkallas, tas en handläggningsavgift ut av sökanden i samband med att utsökningsärendet återsänds (10 € fr.o.m. 1.7.2013). I princip bör borgenären betala handläggningsavgiften.

Följande termer används i bestämmelserna om gränsöverskridande indrivning:

• fordran
• sökande part
• anmodad part
• utsedd institution.

Fordran

Med fordran avses

• obetalda försäkringsavgifter
• felaktigt betalda eller tillhandahållna förmåner
• avgifter och kostnader i samband med fordran i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat varifrån handräckning vid indrivning begärs.

Andra avgifter och kostnader som hänför sig till försäkringsavgifterna och förmånerna är bland annat

• räntor
• böter
• administrativa påföljder.

Sökande part

Den medlemsstats socialförsäkringsanstalt som lämnar en begära om

• information
• underrättelse
• indrivning

i anknytning till en fordran till en annan medlemsstat benämns som sökande part.

I arbetspensionssystemet kan en sökande part vara alla de arbetspensionsanstalter som skickar begäran om information, om underrättelser och om indrivning till ett annat EU-land.

Anmodad part

Anmodad part är den institution som tagit emot

• begäran om information
• begäran om delgivning
• begäran om indrivning

som gäller fordran från ett annat EU-land.

Om en begäran till Finland från ett annat EU-land gäller obetalda försäkringsavgifter är den anmodade parten Pensionsskyddscentralen. På Pensionsskyddscentralen sköts ärendet av avdelningen för utlandstjänster.

Om en begäran till Finland från ett annat land gäller arbetspensionser som betalats utan grund, är anmodade parter alla arbetspensionsanstalter och i särskilda fall Pensionsskyddscentralen.

Utsedd institution

Begäranden till andra länder ska i allmänhet lämnas via utsedda institutioner.

Pensionsskyddscentralen är utsedd institution för begäranden som gäller obetalda försäkringsavgifter som lämnas från andra EU-länder.

En anstalt i ett EU-land som har fordringar som hänför sig till

• obetalda försäkringsavgifter
• förmåner som betalats utan grund

kan under vissa förutsättningar och begränsningar be en institution i vilket annat EU-land som helst indriva fordringarna på samma sätt som i ett motsvarande nationellt indrivningsfall.

Bestämmelser om gränsöverskridande indrivning och återkrav tillämpas också på fordringar som har uppkommit redan innan de nuvarande EU-förordningarna om social trygghet trädde i kraft (1.5.2010), om de övriga villkoren för indrivning av fordran uppfylls. De tillämpas på motsvarande villkor också på sådana länders fordringar som har uppstått redan innan landet anslöt sig till EU.

Enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningen är handlingar och beslut, som är verkställbara i ett EU-land och som gäller indrivning av obetalda försäkringsavgifter eller återkrav av förmåner som betalats utan grund, också verkställbara i ett annat medlemsland. I sådana fall tillämpas vissa förfaranden som beskrivs närmare i denna anvisning.

Mera

Kvittning och regressförfarande är primära medel

I tillämpningsförordningen finns bestämmelser om återkrav av förmåner som betalats utan grund från ett annat EU-lands retroaktiva (regressförfarande) eller löpande (kvittning) förmån. Dessa förfaranden är primära medel vid indrivning av förmåner som betalats utan grund.

Om regressförfarande eller kvittning inte är möjligt eller om hela fordran inte går att driva in med dessa metoder, kan förmåner som betalats utan grund drivas in genom ett återkravsförfarande enligt tillämpningsförordningen.

Handräckning vid gränsöverskridande indrivning

En institution som har betalar en förmån utan grund eller en institution som har fordringar som hänför sig till obetalda försäkringsavgifter kan begära handräckning av en institution i ett annat EU-land för indrivning av fordran.

Handräckning ska med stöd av förordningen ges om det andra EU-landets institution

• behöver tilläggsuppgifter
• vill delge handlingar till gäldenären eller
• vill inleda indrivningsåtgärder i det andra EU-landet.

För handräckning finns vissa villkor som beskrivs närmare i den här anvisningen.

Begäran om upplysningar

I en begäran om upplysningar som sänds till ett annat land ska följande uppges:

• namnet på den fysiska eller juridiska personen
• den senast kända adressen
• andra relevanta uppgifter för identifiering av den fysiska eller juridiska personen i fråga och
• fordringsbeloppet på och typ av fordran.

Den anmodade parten ska vidarebefordra den sökande parten alla sådana uppgifter som kan vara till nytta för den sökande parten vid indrivningen av fordran och som den anmodade parten kan införskaffa enligt den egna lagstiftningen. Det kan då vara fråga om till exempel uppgifter i utsökningsregistret, som gör det möjligt att reda ut om gäldenären eventuellt har konstaterats vara medellös.

Den anmodade parten behöver inte sända det andra EU-landet uppgifter som

• den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande fordringar som uppkommit i det egna landet
• skulle kunna avslöja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter
• om de avslöjas skulle kunna orsaka fara för säkerheten i landet i fråga eller
• är emot dess allmänna ordning.

En begäran om upplysningar som kommit från ett annat EU-land får ändå inte avslås utan en utredning om orsaken till avslaget.

Vid begäran om upplysningar används de elektroniska dokumenten R012 och R014. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.

Begäran om delgivning

Handlingar och beslut i anslutning till indrivningen kan via den anmodade parten i det andra EU-landet delges den pensionstagare eller arbetsgivare som begäran om indrivning gäller. Delgivningen sker enligt den anmodade partens nationella lagstiftning.

I en begäran om delgivning som skickas till ett annat land ska följande uppges:

• namn
• adress
• andra relevanta uppgifter för identifiering som den sökande parten normalt har tillgång till
• vilken typ av dokument eller beslut som ska delges och vilket ärende det gäller
• relevanta uppgifter för identifieringen av gäldenären, såsom namn och adress
• fordringen som avses i handlingen eller beslutet och
• eventuella andra användbara uppgifter.

Efter delgivningen ska den anmodade parten utan dröjsmål underrätta den sökande parten

• om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess begäran och
• vilket datum beslutet eller instrumentet har skickats för kännedom.

I delgivningen används de elektroniska dokumenten R015 och R016. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.

Tiedoksiannossa käytetään sähköisiä asiakirjoja R015 ja R016. Ennen sähköisten asiakirjojen käyttöönottoa vaadittavat tiedot voidaan ilmoittaa vapaamuotoisesti tai edellä mainittujen asiakirjojen paperiversioilla.

Begäran om indrivning

Förutsättningarna för en begäran om indrivning

En handräckning som grundar sig på EU-förordningarna kan begäras i ett annat EU-land endast om alla följande villkor uppfylls:

• fordran och/eller exekutionstiteln för indrivning av fordran bestrids inte i den sökande partens medlemsstat
• den sökande parten har i sin egen medlemsstat genomfört alla tillgängliga nationella indrivningsförfaranden och dessa åtgärder har inte lett till full betalning av fordran
• fordran har inte preskriberats enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsstat.

Om en fordran har bestridits i den sökande partens land, kan den begärande parten ändå begära den anmodade parten att driva in den bestridda fordran, om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens land. En fordran som bestrids kan drivas in i den mån som lagstiftningen i den anmodade partens land medger det.

För att framföra en begäran om fordran krävs dessutom att

• storleken på fordran är 350 euro eller mer
• det får inte ha gått mer än fem år från datumet på indrivningshandlingen.

Om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala problem i den anmodade partens medlemsstat, kan den anmodade parten neka till att ge bistånd. Det är ändå möjligt att neka att ge bistånd endast om det inte heller vore möjligt med indrivning i den anmodade partens stat vid indrivning av motsvarande fordringar. Om bistånd inte ges ska en orsak till att den nekas ges till den sökande parten.

I praktiken svarar den sökande parten för att kontrollera att de ovan nämnda fem villkoren uppfylls och meddela det till den anmodade parten. När en begäran om indrivning görs på SED R017, som är avsedd för ändamålet, tas det automatiskt ställning till dessa frågor. Om begäran är fritt formulerad ska det framgå av den att villkoren uppfylls. Man besvarar begäran om indrivning med det SED R018.

Uppgifter på begäran om indrivning

Från indrivningsbegäran ska det framgå

• namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda fysiska eller juridiska personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar
• namn, adress och andra uppgifter som är relevanta för identifieringen av den sökande parten
• en hänvisning till den exekutionstitel för indrivning som utfärdats i den sökande partens medlemsstat
• fordrans art och belopp med beloppet angivet i den sökande och den anmodade partens valuta
• datum då den sökande och/eller den anmodade parten har delgivit handlingen eller beslutet till den pensionstagare eller arbetsgivare som indrivningen gäller
• från och med vilken dag indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland
• inom vilken tidsperiod indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och
• övriga relevanta upplysningar.

Fordringen ska meddelas i både den sökande partens och den anmodade partens valuta. I fordran specificeras

• kapital
• ränta
• böter
• administrativa påföljder och
• andra avgifter och kostnader.

Dessutom ska begäran om indrivning åtföljas av

• officiella handlingar i original eller i form av bestyrkta kopior som behövs för indrivningen och
• den sökande partens försäkran om att alla ovan nämnda villkor är uppfyllda.

En engelsk översättning av exekutionstiteln för indrivning kan också framföras för att eventuellt snabba på ärendet. En översättning är ändå ingen förutsättning för handläggning av ärendet.

Om den sökande parten efter att ha lagt fram begäran om indrivning får nya relevanta upplysningar om ärendet, ska de nya uppgifterna utan dröjsmål sändas till den anmodade parten. En sådan upplysning kan vara till exempel att gäldenären har betalat sin skuld direkt till borgenären.

Exekutionstitel för indrivning av en fordran

En begäran om indrivning (återkrav) av en fordran ska åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av den exekutionstitel för indrivning som har utfärdats i den sökande partens medlemsstat. Vid behov ska begäran åtföljas av andra handlingar i original eller i form av bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.

Exekutionstiteln för indrivning av en fordran är den handling på grundval av vilken en skuld kan drivas in. I fråga om försäkringsavgifter kan det dokument som möjliggör indrivning vara ett försäkringsavtal och t.ex. en betalningspåminnelse som hänför sig till den.

I fråga om förmåner som betalats utan grund kan som exekutionstitel betraktas ett beslut genom vilket man har försökt återkräva den förmån som betalats utan grund av förmånstagaren och påminnelser som hänför sig till den.

Erkännande av en handling

Utgångspunkten är att en exekutionstitel för indrivning av en fordran ska erkännas i det andra EU-landet och automatiskt behandlas som en exekutionstitel för indrivning av en fordran av den anmodade partens medlemsstat.

En exekutionstitel för indrivning av en fordran kan ändå vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i den anmodade partens medlemsstat

• godtas
• erkännas
• kompletteras med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga eller
• ersättas med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga.

Godtagandet, erkännandet, kompletteringen eller ersättningen av handlingen ska avslutas inom tre månader från det att begäran om indrivning togs emot. Om denna tremånadersperiod överskrids, ska den anmodade parten informera den sökande parten om orsaken till det.

Betalningsarrangemang och indrivning av ränta

Fordringar ska drivas in i valutan i den anmodande partens medlemsland. Efter det överför den anmodade parten enligt praxis hela det fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten.

Den anmodade parten får bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande, om det är möjligt enligt den anmodade partens egen nationella lagstiftning. Detta förutsätter ändå att den sökande parten hörs.

Den ränta som den anmodade parten eventuellt tar ut på grund av denna betalningsfrist ska överföras till den sökande parten. Även räntan som tas ut för dröjsmål överförs till den sökande parten. Vid dröjsmål med betalningen ska ränta påföras enligt de lagar och andra författningar som gäller i den anmodade partens land från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av fordran

• erkändes
• godkändes eller
• kompletterades

av den anmodade parten.

Tills begäran om indrivning sänds bestäms räntan enligt lagarna i den sökande partens medlemsland.

Begränsningar i fråga om bistånd

Den anmodade parten är inte skyldig att bevilja bistånd vid indrivningen, om den ursprungliga begäran om upplysningar eller om delgivning eller om indrivning avser fordringar som är äldre än fem år, räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats.

I de fall då fordran eller exekutionstiteln bestrids ska tidsfristen på fem år räknas så att den börjar löpa från och med den tidpunkt då den sökande partens medlemsstat fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran inte längre får bestridas.

Det är också möjligt att vägra ge bistånd, om fordran är mindre än 350 euro.

Mera

Den anmodande parten behöver inte heller bistå den sökande parten vid indrivningen, om indrivningen medför allvarliga ekonomiska och sociala problem för gäldenären i den anmodade partens medlemsland. Den anmodade parten får neka bistånd bara i det fall att motsvarande indrivning inte heller är möjligt i den anmodade partens medlemsland i fråga om nationella fordringar.

Den anmodade parten ska informera den sökande parten om skälen till att den inte efterkommer en begäran om bistånd.

Kostnader som uppstår i samband med indrivningen

Den anmodade parten ska från den berörda fysiska eller juridiska personen driva in ersättning enligt den nationella lagstiftningen för alla de kostnader som är förknippade med indrivningen och som åsamkats den. I regel betalar gäldenären indrivningskostnaderna utöver fordringen. Den anmodade parten betalar enligt praxis fordringsbeloppet i sin helhet till den sökande parten.

Det ömsesidiga biståndet mellan medlemsländerna ska i regel vara kostnadsfritt. EU-ländernas institutioner ska ge varandra administrativt bistånd avgiftsfritt. Avgiftsfriheten gäller dock endast kostnaderna för de åtgärder som den anmodade parten själv utför.

Enligt prioritetsbestämmelsen om kostnader ska indrivningskostnaderna redas ut först och efter det är det möjligt att reda ut den sökandes fordringar. Om den anmodade parten inte kan ta ut indrivningskostander direkt från gäldenären på grund av den nationella lagstiftningen eller om det belopp som drivits in inte räcker för att täcka hela fordringen (inklusive indrivningskostnaderna), kan sådana kostnader dras av från det indrivna beloppet. I sådana fall betalar den anmodade parten endast det belopp som blir över.

Vid indrivningar som medför särskilda svårigheter och är förknippade med mycket stora kostnader får den sökande och den anmodade parten komma överens om särskilda former för återbetalning anpassade till de enskilda fallen. Det är bra att på förhand komma överens om särskilda former för återbetalning.

Om det indrivna beloppet inte räcker för att täcka ens indrivningskostnader eller om indrivningen är resultatlös, men om det för den anmodade parten ändå åsamkas kostnader annat än för det administrativa biståndet, ska den sökande parten ersätta dessa kostnader. Parterna kan också komma överens om särskilda former för återbetalning eller att avstå återbetalning.

Parten i det sökande landet är dock alltid skyldig att ersätta den anmodade partens EU-land alla sådana kostnader och förluster som uppkommit på grund av åtgärder som anses vara ogrundade, antingen vad gäller

• fordringens riktighet eller
• giltigheten av exekutionstiteln för indrivning av fordran som utfärdats av den sökande parten.

Mera

Preskription av fordran

På en fordran och en indrivningshandling tillämpas den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland. På indrivningsåtgärder som utförts i den anmodade partens land tillämpas lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Preskriptionstiden räknas i den anmodade partens medlemsland så att den börjar löpa från den tidpunkt då indrivningshandlingen erkändes. Åtgärder som vidtagits av den anmodade parten för att driva in fordringar avbryter preskriptionstiden i den sökande partens medlemsland, som om åtgärderna hade vidtagits i detta land.

Bestridande av fordran, exekutionstiteln för indrivning av fordran eller åtgärderna för att verkställa indrivning

Bestridande av fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran

Om en berörd part under indrivningsförfarandet bestrider

• fordran
• exekutionstiteln för indrivning av en fordran

ska parten överlämna ärendet för behandling till en behörig myndighet i den sökande partens medlemsland i enlighet med den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland.

Den sökande parten ska utan dröjsmål underrätta den anmodade parten om bestridandet. Den berörda parten får också informera den anmodade parten om åtgärden.

När den anmodade parten har tagit emot underrättelsen om ärendet antingen från den sökande parten eller från den berörda parten, ska den skjuta upp verkställigheten i avvaktan på det beslut som den behöriga myndigheten fattar i ärendet.

Om den berörda parten i Finland bestrider debitering av arbetspensionsförsäkringsavgift eller ett beslut om indrivning av pension som betalats till ett för stort belopp, behandlas ärendet av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Den berörda parten kan söka ändring i nämndens beslut hos försäkringsdomstolen.

Trots att handlingen bestrids får indrivningen fortgå, om den sökande parten begär det. Det förutsätter dock att det är möjligt både enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och den nationella lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Mera

Om tvisten senare avgörs till gäldenärens fördel, ska den sökande parten ansvara för

• återbetalningen av hela det indrivna beloppet
• eventuell upplupen ersättning enligt den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.

Om parten som avgör ärendet anser att fordran är korrekt fastställd och således berättigad, utgör beslutet en exekutionstitel för indrivning av fordran, varvid indrivningen av fordran fortsätter med stöd av beslutet.

Bestridande av åtgärderna för att verkställa indrivning

Om en part bestrider indrivningsåtgärderna ska parten överlämna bestridandet för behandling till den behöriga myndigheten i den anmodade partens land i enlighet med den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.

Åtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran

På en motiverad begäran från den sökande parten kan den anmodade parten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran. Det förutsätter att åtgärderna är möjliga enligt lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Om gäldenären har bestridit fordran eller indrivningshandlingen, kan den anmodade parten efter att ha fått upplysningen om bestridandet, vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Säkerhetsåtgärderna kan vidtas om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen.

För säkerhetsåtgärdernas del tillämpas också i tillämpliga delar bestämmelser angående begränsningar som gäller indrivningsbegäran, exekutionstiteln för indrivning, bestridande och bistånd.