Övervakning av arbetsgivarens försäkringsskyldighet

Arbetsgivaren ska försäkra dem av sina anställda som omfattas av ArPL i en pensionsanstalt och sköta om anmälningarna som anknyter till försäkringen till inkomstregistret inom de tidsfrister som fastställs i lagen.  För att arbetstagaren ska få rätt till sin pension är det viktigt att pensionsskyddet har ordnats i tid och enligt rätta uppgifter.

I praktiken ska pensionsskyddet ordnas i regel senast den femte kalenderdagen från löneutbetalningen (med undantag av hushåll och dödsbon som inte är införda i arbetsgivarregistret). Pensionsskyddet ska ordnas innan uppgifterna om arbetsinkomsten lämnas, för att arbetsgivarens pensionsordningsnummer är känt innan uppgiften om arbetsinkomsten lämnas till inkomstregistret.

Från inkomstregistret förmedlas uppgifterna om arbetsinkomster till rätt pensionsanstalt på basis av pensionsordningsnumret. Det är nödvändigt att pensionsordningsnumret meddelas till inkomstregistret inom utsatt tid för att se till att uppgifterna i inkomstregistret är à jour.

Syftet med övervakningen av ArPL-försäkringsskyldigheten är att förebygga eventuella försummelser och upptäcka, utreda och rätta till redan skedda försummelser i pensionsskyddet så snabbt som möjligt.  Övervakningens bredskalighet och de lagstadgade påföljderna för försummelse av försäkring fungerar också som förebyggare av försummelse. Övervakningen görs främst utgående från uppgifterna i inkomstregistret och genom att jämföra olika registeruppgifter.

Pensionsskyddscentralen svarar i samarbete med pensionsanstalterna för att arbetsgivarna sköter om sin försäkringsskyldighet. Övervakningen görs utifrån uppgifter om arbetsgivarens försäkring. För övervakningen har Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna rätt att få uppgifter från arbetsgivare och myndigheter. Uppgifter insamlas bland annat om arbetstagare och löner som betalas till dessa och uppgifter om skalan och karaktären av arbetsgivarens verksamhet.

Pensionsskyddscentralens övervakning

Det är Pensionsskyddscentralens uppgift att sköta om den allmänna övervakningen av försäkringen. Som en del av den allmänna övervakningen av försäkringen sköter Pensionsskyddscentralen om att de försäkringsskyldiga arbetsgivarna har en ArPL-försäkring. Om arbetsgivaren inte frivilligt uppfyller försäkringsskyldigheten, bemeddelar Pensionsskyddscentralen ett beslut om tvångsförsäkring, vilket innebär att det uppkommer ett försäkringsavtalsförhållande mellan arbetsgivaren och ett pensionsbolag.

Övervakningen vid pensionsanstalterna

Pensionsanstalten övervakar att arbetsgivarna som ordnat pensionsskyddet hos dem uppfyller de anmälnings- och försäkringsskyldigheter som finns i ArPL.

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen kan också komma överens närmare om hur övervakningen verkställs.

Övervakningen av försäkring av arbete som skett före 1.1.2007

Vid sidan om försummelserna av ArPL-försäkringen riktar sig Pensionsskyddscentralens övervakning fortfarande också på tiden innan ArPL trädde i kraft 1.1.2007 vad gäller APL-försäkringen (lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare 2 § och 4 §). Övervakningen av försummelse av försäkring enligt KAPL och KoPL sköts av Ilmarinen ända till 31.12.2006.

Pensionsskyddscentralens uppgift är allmän övervakning av försäkringen.  Som en del av den här övervakningen övervakar Pensionsskyddscentralen att arbetsgivarna tecknar en försäkring enligt ArPL. Pensionsskyddscentralen handlar förebyggande, aktivt och på eget initiativ när den övervakar att arbetsgivarna sköter om sin försäkringsskyldighet enligt ArPL utan några dröjsmål.

Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivarna uppfyller kraven på försäkring enligt ArPL genom följande metoder:

• omfattande jämförelse av skatte- och försäkringsuppgifter (massövervakning)
• med hjälp av uppgifter ur inkomstregistret
• övervakningar som görs utifrån enskilda impulser
• myndighetssamarbete och
• sållning bland riskkunder på eget initiativ.

Med hjälp av övervakningen kan man snabbt och tydligt upptäcka och utreda både försummelser av försäkringen och brister i anmälningsskyldigheten.

Pensionsskyddscentralens massövervakning, lönen betalad före år 2019

Pensionsskyddscentralen har rätt att från skattemyndigheten som massinformation om arbetsgivare som betalat lön eller annat vederlag till arbetstagare få uppgifter om

• namn
• företags- och organisationsnummer
• kontaktuppgifter
• årsanmälningar eller
• motsvarande uppgifter samt
• uppgifter om de vederlag och därtill anslutna arbetsgivarprestationer som dessa arbetsgivare har betalat.

Pensionsskyddscentralen har naturligtvis också rätt att få uppgifter om arbetsgivarens försäkringar ner till arbetstagarspecifika uppgifter.

I omfattande massövervakningar jämförs löne-, arbetstagar- och arbetsgivaruppgifter som lämnats till Skatteförvaltningen med uppgifterna i arbetspensionssystemet.  Utifrån beskattningsuppgifterna övervakar Pensionsskyddscentralen att arbetsgivarnas försäkringsskyldighet uppfylls. Uppgifterna granskas i efterhand när de slutliga inkomstuppgifterna från skatteåret finns tillgängliga. Övervakningen riktar in sig på brister i ArPL-försäkringarna (s.k. avtalsarbetsgivare) och på tillfälliga arbetsgivares försummelser av anmälningsplikten.

Övervakning som grundar sig på uppgifterna i inkomstregistret

Pensionsskyddscentralen övervarka att arbetsgivarna uppfyller sin försäkringsskyldighet utgående från uppgifter i inkomstregistret. Pensionsskyddscentralen jämför de uppgifter som arbetsgivaren lämnat till inkomstregistret med uppgifterna i arbetspensionssystemet och utreder eventuella brister i ArPL-försäkringen (t.ex. om inkomstposter felaktigt lämnats utanför försäkringen).

Övervakningsimpulser från olika håll utifrån

Vid sidan av massövervakningen övervakar Pensionsskyddscentralen också enskilda arbetsgivare som har oklarheter i sin försäkringsskyldighet. Sådana fall kommer fram i utomståendes anmälningar och förfrågningar.

Impulser för övervakningen av arbetsgivare kan komma in för behandling på flera sätt, t.ex.i form av

• en arbetstagarförfrågan: en förfrågan eller anmälan som kommit in på en arbetstagares initiativ
• ett beslut om lönegaranti:  uppgift om arbetstagarens anställningsförhållande framgår av lönegarantibeslutet
• pensionsansökan:  ibland händer det att en arbetstagare anmäler ett anställningsförhållande som saknas i registret först i sin pensionsansökan
• förfrågan eller anmälan från en pensionsanstalt, en myndighet eller någon annan intressegrupp
• en pensionsanstalts kontrollbegäran: pensionsanstalten ber Pensionsskyddscentralen kontrollera arbetstagarnas anställningsförhållanden hos en arbetsgivare.

Myndighetssamarbete i övervakningen

Ett fungerande samarbete med intressegrupperna är en förutsättning för en effektiv övervakning av arbetspensionsförsäkringen i realtid. Därför är ett smidigt samarbete med arbetspensionsanstalterna, myndigheterna och övriga intressegrupper en av övervakningens nyckeluppgifter. Genom samarbetet får PSC allt flera övervakningsimpulser, som kan nyttiggöras på olika sätt.

Pensionsskyddscentralen vidtar de behövliga övervakningsåtgärderna i de övervakningsärenden som kommit fram i myndighetssammarbetet. Om slutförandet av ett övervakningsärende kräver åtgärder från pensionsanstalten, fungerar Pensionsskyddscentralen som kontaktorgan till myndigheter och andra intressegrupper.

Vid övervakningssamarbetet har Pensionsskyddscentralen bl.a. till uppgift att

• ta emot anmälningar och meddelanden från myndigheter och övriga intressegrupper vid misstänkta fall av försummelse av arbetspensionsförsäkringsskyldigheten
• i ärenden som gäller arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägerier fungera som kontaktorgan mellan arbetspensionssystemet och Skatteförvaltningen, polisen och åklagarväsendet
• besvara myndigheternas förfrågningar om arbetsgivares arbetspensionsförsäkringar
• förmedla uppgifter om arbetstagare och löner som ska försäkras till pensionsbolagen
• ge råd och anvisningar till myndigheter och övriga intressegrupper i frågor som gäller arbetspensionsförsäkring och övervakning.

Pensionsanstalten övervakar att de arbetsgivare, som har ordnat pensionsskydd för sina arbetstagare i pensionsanstalten i fråga, uppfyller anmälningsplikten på tillbörligt sätt.

I praktiken sköts anmälningarna genom att lämna uppgifter till inkomstregistret, därifrån de uppgifter som hänför sig till skötseln av försäkringen förmedlas till pensionsanstaltens bruk. Övervakningen sker i huvudsak i samband med den normala behandlingen av försäkringen och i praktiken går övervakningen ut på att se till att arbetsgivaren på tillbörligt sätt har anmält alla anställningar och inkomster.

Enligt ArPL 187 § kan Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten komma överens om verkställigheten av tillsynen och arbetsfördelningen. Enligt avtalad praxis letar Pensionsskyddscentralen både genom att jämföra uppgifterna i inkomstregistret och försäkringsuppgifterna och genom annan inhämtning av information fram de fall där det eventuellt finns brister i fråga om försäkringen av arbetstagarna. Enligt separat överenskommelse är det antingen pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen som reder ut dessa skillnader med arbetsgivaren.

Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivarna fullgör försäkringsskyldigheten enligt ArPL bland annat utifrån jämförelser av uppgifter i inkomstregistret och försäkringsuppgifter och uppgifter från annat håll.

Om arbetsgivaren inte på eget initiativ har ordnat pensionsskydd för sina anställda i en pensionsanstalt, uppmanar Pensionsskyddscentralen arbetsgivaren att rätta till försummelsen.

Om arbetsgivaren inte följer uppmaningen vidtar Pensionsskyddscentralen nödvändiga åtgärder och tecknar vid behov på arbetsgivarens bekostnad en pensionsförsäkring hos ett pensionsbolag som Pensionsskyddscentralen valt (tvångsförsäkring).

Arbetsgivaren får en uppmaning att teckna försäkring

Om arbetsgivaren inte alls har ordnat lagstadgat pensionsskydd för sina arbetstagare som omfattas av ArPL inom tidsfristen, uppmanar Pensionsskyddscentralen arbetsgivaren att teckna en pensionsförsäkring inom en viss tidsfrist.

Mera

I Pensionsskyddscentralens uppmaningsbrev berättas om grunderna för ArPL-försäkringen. Som bilaga till brevet finns en arbetstagarförteckning över de då kända anställningarna samt anvisningar om hur försäkringen tecknas. Arbetsgivaren har möjlighet att ge sitt bemötande till Pensionsskyddscentralen inom en tidsfrist som uppges i brevet, om arbetsgivaren anser att det inte föreligger någon försäkringsskyldighet.

Arbetsgivaren kan ännu efter att ha fått Pensionsskyddscentralen uppmaning göra en ansökan om försäkring hos den pensionsanstalt hen väljer och lämna uppgifter om anställningsförhållandena/arbetsinkomsterna till inkomstregistret, och behandlingen av ärendet upphör på Pensionsskyddscentralen.

Om arbetsgivaren inte har ordnat pensionsskydd för de arbetstagare som omfattas av (APL) innan lagen om pension för arbetstagare (ArPL) trädde i kraft 1.1.2007, uppmanar Pensionsskyddscentralen arbetsgivaren att enligt lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (Inf ArPL) teckna en ArPL-försäkring.

Tvångsförsäkring genom Pensionsskyddscentralen

Om arbetsgivaren trots Pensionsskyddscentralens uppmaning inte ordnar med pensionsskydd för sina arbetstagare tecknar Pensionsskyddscentralen genom sitt beslut på arbetsgivarens bekostnad en tvångsförsäkring i en pensionsanstalt som Pensionsskyddscentralen väljer.

Pensionsskyddscentralen övervakar också försummelser av försäkringsskyldigheten enligt APL som skett innan ArPL trädde i kraft 1.1.2007. Om arbetsgivaren trots Pensionsskyddscentralens uppmaning inte tecknar en ArPL-försäkring, tecknar Pensionsskyddscentralen på arbetsgivarens bekostnad en försäkring enligt lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (Inf ArPL) hos en pensionsanstalt som Pensionsskyddscentralen väljer.

I sitt tvångsförsäkringsbeslut konstaterar Pensionsskyddscentralen att arbetsgivaren försummat försäkringsskyldigheten. I en bilaga till beslutet finns anställningsuppgifterna om de arbetstagare som omfattas av försäkringen och som det då finns kännedom om. I beslutet konstateras att arbetsgivaren är ArPL-försäkringsskyldig från och med den tidpunkt som nämns i brevet.

Tvångsförsäkringsbeslutet vinner inte laga kraft i fråga om de anställningsuppgifter som finns bifogat till beslutet. Dessa anställningsuppgifter kan senare ändras (arbetstagare och inkomster kan läggas till och tas bort) om nya uppgifter fås om arbete och löner som betalats för det.

Till tvångsförsäkringen kan efteråt anslutas anställningar som har uppdagats senare. Till försäkringen ansluts anställningsförhållanden som fortgick eller var i kraft antingen innan försäkringen började eller under den tid som försäkringen var i kraft samt också anställningsförhållanden som börjat omedelbart (följande dag) efter att försäkringen upphört.

Beslut om tvångsförsäkring till arbetsgivaren

Pensionsskyddscentralen sänder tvångsförsäkringsbeslutet jämte besvärsanvisning till arbetsgivaren. Beslutet sänds också för kännedom till pensionsanstalten för vidare åtgärder.

Arbetsgivaren har rätt att anföra besvär om Pensionsskyddscentralens tvångsförsäkringsbeslut, men arbetstagaren har inte rätt till detta. Eftersom tvångsförsäkringsbeslutet inte bestyrker enskilda anställningsförhållanden eller inkomster, kan besvären över ett tvångsförsäkringsbeslut vanligtvis avse endast arbetsgivarens allmänna försäkringsskyldighet (den angivna parten är inte en arbetsgivare eller inte en enda arbetstagare har arbetat i en anställning som ska försäkras enligt ArPL).

Pensionsanstaltens uppgift i tvångsförsäkringssituationer

Med stöd av Pensionsskyddscentralens tvångsförsäkringsbeslut sätter pensionsanstalten arbetsgivarens ArPL-försäkring i kraft och fastställer arbetspensionsförsäkringsavgiften till arbetsgivaren.

Pensionsanstalten fastställer och tar ut en försummelseförhöjning för försummelse att ordna pensionsskydd i de fall som försummelsen inträffat före år 2020. Om försummelsen av att ordna pensionsskydd inträffar år 2020 eller senare påför Statskontoret arbetsgivaren försummelseavgiften. Pensionsanstalten hos vilken ArPL-försäkringen tecknats svarar för debiteringen och indrivningen av försummelseavgiften.

Arbetsgivaren har rätt att anföra grundbesvär om debiteringen av arbetspensionsförsäkringsavgiften, försummelseförhöjningen och försummelseavgiften. Arbetsgivaren har också rätt att få ett överklagbart beslut om försummelseförhöjningen från pensionsanstalten. Dessutom är Statskontorets beslut om försummelseavgift överklagbara.

Situationer där Pensionsskyddscentralen tecknar en tvångsförsäkring direkt utan att sända en uppmaning till arbetsgivaren

I vissa situationer tecknar Pensionsskyddscentralen en tvångsförsäkring direkt utan att ge en uppmaning till arbetsgivaren. Så går man tillväga när arbetsgivaren ”inte längre finns”. Sådana fall är till exempel aktiebolag, andelsbolag eller registrerade föreningar som har upplösts eller vars fullständiga konkursfarande är avslutat. Arbetsgivaren kan inte heller under pågående konkursförfarande själv teckna en försäkring, och det är då onödigt att uppmana arbetsgivaren om det blir aktuellt med tvångsförsäkring under denna tid.

Undantag från tvångsförsäkring i fall där det finns en ställföreträdande betalare

Ingen tvångsförsäkring tecknas, om prestationer/arbetsinkomster som betalats av en ställföreträdande betalare kan anslutas till en avslutad försäkring, om arbetsgivaren vid betalningstidpunkten inte alls har en ArPL-försäkring i kraft och om betalningen av arbetsinkomsterna grundar sig på arbete som utförts medan försäkringen har varit i kraft. I ovan nämnda fall behöver ärendet inte behandlas som försummelse av försäkringen, vilket skulle förutsätta tvångsförsäkring av arbetsgivaren. Ett sådant förfarande förenklar i synnerhet försäkringen och registreringen av arbetsinkomster som betalas som lönegaranti och främjar en smidig verkställighet av ArPL.

Övervakning av tillfälliga arbetsgivares försäkringsskyldighet

Pensionsskyddscentralen övervakar också att tillfälliga arbetsgivare ordnar pensionsskydd enligt ArPL. Pensionsskyddscentralen övervakar alla de anställningar som en tillfällig arbetsgivare inte försäkrat, även då arbetsgivaren har ordnat pensionsskydd för någon av sina arbetstagare (det primära övervakningsansvaret ligger inte hos pensionsanstalten).

Vid försummelse skickar Pensionsskyddscentralen den tillfälliga arbetsgivaren först en begäran att ta kontakt om arbetsgivarens försäkringsskyldighet. Om arbetsgivaren inte ordnar med pensionsskyddet för sina anställda inom utsatt tid, gör Pensionsskyddscentralen en försäkringsanmälan till en pensionsanstalt som Pensionsskyddscentralen väljer. Om arbetsgivaren har försäkrat någon av sina arbetstagare för en viss månad och det kommer fram att arbetsgivaren har haft flera anställda samma månad, gör Pensionsskyddscentralen en försäkringsanmälan till pensionsanstalten i fråga.

ArPL-försäkring ordnad i två eller flera pensionsanstalter

I Pensionsskyddscentralens övervakning kan det komma fram sådana fall av försummelser av försäkringsskyldigheten, där arbetsgivaren har ordnat pensionsskydd för en del av sina anställda i två eller flera pensionsanstalter, men låtit bli att ordna pensionsskydd för en del av sina anställda. Även i dessa situationer uppmanar Pensionsskyddscentralen arbetsgivaren att se till att de anställdas pensionsskydd är helt i sin ordning inom utsatt tid.

Om arbetsgivaren ändå inte rättar till försummelsen, följer Pensionsskyddscentralen så gott det går fördelningsgrunderna av personalgrupperna (personkretsar) i arbetsgivarens försäkringar och bestämmer till vilken pensionsordning de oförsäkrade arbetstagarna ansluts. Vid valet av försäkringsordning beaktar Pensionsskyddscentralen ett eventuellt meddelande från arbetsgivaren om vilken försäkringsordning de oförsäkrade anställda ska anslutas till.

Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna har rätt att få uppgifter för övervakningen av ArPL-försäkringen. Dessutom har Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna rätt att utföra inspektioner i arbetsgivarens lokaliteter.

I denna anvisning behandlas de paragrafer i ArPL som handlar om rätten att få uppgifter till den del de gäller övervakning av försäkring.

Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för övervakningen

Pensionsskyddscentralen har rätt att för att fullgöra sin lagstadgade övervakningsskyldighet få nödvändiga uppgifter utan hinder av sekretessbestämmelser och andra begräsningar som gäller åtkomst av uppgifter. Denna skyldighet att lämna ut uppgifter till Pensionsskyddscentralen har arbetsgivarna, de försäkringsbolag och pensionsanstalter som verkställer den lagstadgade försäkringen, myndigheterna och övriga aktörer som omfattas av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Pensionsskyddscentralen har rätt att få uppgifter också genom en teknisk anslutning.

I lagen har Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter i övervakningsärenden utvidgats så att Pensionsskyddscentralen för övervakningen har rätt att från Skatteförvaltningen (också Skatteförvaltningens inkomstregisterenhet) som massinformation få information om de arbetsgivare som betalar lön eller annat vederlag. Uppgifter som kan fås om arbetsgivare är

• namn
• företags- och organisationsnummer, personbeteckningar
• kontaktuppgifter
• årsanmälningar eller motsvarande uppgifter
• bransch
• uppgifter om vederlag för arbete och därtill anslutna arbetsgivarprestationer som arbetsgivarna har betalat.

Pensionsskyddscentralen har alltså rätt att få uppgifter från Skatteförvaltningen om de löner som arbetsgivarna betalat utan att arbetsgivarna (betalarna av prestationer) specificeras i uppgiftsbegäran.

Rätten att få uppgifterna som massinformation har i lagen preciserats så att det specifikt konstateras att Pensionsskyddscentralen har rätt att få uppgifter även om ingen övervakningshandläggning är anhängig. Pensionsskyddscentralen har rätt att få uppgifter också i sådana fall i vilka skatten ännu inte fastställts. Det här i sig möjliggör en övervakning som sker i nära realtid.

Lagen ger Pensionsskyddscentralen rätt att kombinera och behandla ovan nämnda uppgifter. Jämförelsen av uppgifterna från Skatteförvaltningen och försäkringsuppgifterna i arbetspensionssytemet ger en grund för övervakningen av försäkringen. När Skatteförvaltningens uppgifter och uppgifterna i arbetspensionssystemet jämförs sinsemellan uppdagas bland annat  arbetsgivare som har betalat lön till arbetstagare, men inte har tecknat en försäkring enligt ArPL.

För övervakningen får kombinerade uppgifter sparas i fem års tid, dock högst den tid som övervakningsbehandlingen tar, och kombinerade uppgifter får inte överlämnas vidare förutom för användningsändamål enligt ArPL.

Pensionsskyddscentralen har rätt att från Enheten för utredning av grå ekonomi få en fullgöranderapport om ett företag (arbetsgivare) för övervakningen av försäkringen.

Pensionsskyddscentralen har också rätt att få följande uppgifter om identifierade aktörer.

Från arbetarskyddsmyndigheterna: uppgifter ur förteckningen över dem som arbetar på en gemensam byggarbetsplats, dvs.

• arbetstagares identifikationsuppgifter
• arbetsgivares identifikationsuppgifter
• begynnelse- och avslutningsdagar för arbetet och
• arbetsgivarens kontaktuppgifter.

Från Skatteförvaltningen: uppgifter som huvudentreprenören eller annan huvudsaklig genomförare på en gemensam byggarbetsplats lämnat till Skatteförvaltningen om

• arbetstagare
• självständiga uppdragstagare med identifikationsuppgifter
• arbetstagarnas uppskattade arbetstider på arbetsplatsen
• arten av anställnings- och uppdragsförhållandena
• försäkringen av utländska arbetstagare
• arbetsgivare och uppdragsgivare för hyrd arbetskraft med identifikations- och kontaktuppgifter

som arbetar på den gemensamma byggarbetsplatsen

och byggarbetsplatsens läge.

Från Skatteförvaltningen: uppgifter som beställaren av byggtjänster lämnat till Skatteförvaltningen om

• entreprenörerna med identifikations- och kontaktuppgifter
• entreprenadsummorna
• begynnelse- och slutdatum enligt entreprenadavtalen
• uppdragens slag och
• byggarbetsplatsens läge.

Uppgifterna till övervakningen kan också hämtas med hjälp av tekniska anslutningar eller annars i elektronisk form.

Pensionsanstaltens rätt att få uppgifter för övervakningen

Pensionsanstalten har rätt att för att fullgöra sin lagstadgade övervakningsskyldighet få nödvändiga uppgifter utan hinder av sekretessbestämmelser och andra begräsningar som gäller åtkomst av uppgifter. Denna skyldighet att lämna ut uppgifter till pensionsanstalten har arbetsgivarna, de försäkringsbolag och pensionsanstalter som verkställer den lagstadgade försäkringen, myndigheterna och övriga aktörer som omfattas av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Uppgifter får även inhämtas med hjälp av tekniska anslutningar.

Pensionsanstalten har rätt att från en annan pensionsanstalt och Pensionsskyddscentralen få nödvändiga uppgifter för att fullgöra sin övervakningsskyldighet utan hinder av sekretessbestämmelser.

Sådana uppgifter är bland annat uppgifter om ArPL-försäkringar som arbetsgivaren har i andra pensionsanstalter och om anställda som är försäkrade där. Dessa uppgifter behövs bland annat för att reda ut huruvida arbetsgivaren har ordnat försäkringen lagenligt för alla sina anställda.

Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens rätt till inspektion

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen har rätt att göra en inspektion i arbetsgivarens lokaliteter och vidta andra övervakningsåtgärder för att reda ut om arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter enligt ArPL.

I samband med inspektionen måste arbetsgivaren på begäran framföra bland annat lönebokföring och annan arbetstidsbokföring oberoende av deras form, om dessa uppgifter behövs för att reda ut försäkringsskyldigheten.

För att utföra inspektionen är det möjligt att få handräckning från polisen eller andra myndigheter. En inspektion får utföras i arbetsgivarens bostad endast av polisen eller skattemyndigheten på grund av en motiverad och mycket nödvändig orsak.

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen har rätt att i tingsrätten höra vittnen för utredningen av ett ärende som är under handläggning.

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen kan lämna ut uppgifter på eget initiativ

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen kan utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter till

• Skatteförvaltningen, om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren har försummat förskottsinnehållningsskyldigheten
• arbetarskyddsmyndigheten, när det finns skäl att misstänka att en beställare har försummat sin utredningsskyldighet enligt lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft, eller att beställarens avtalspart har lämnat felaktiga intyg över att pensionsförsäkringsskyldigheten har uppfyllts eller pensionsförsäkringsavgifter betalts
• arbetslöshetsförsäkringsfonden när det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren har försummat att betala arbetslöshetsförsäkringsavgifter
• olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolag som verkställer lagstadgad olycksfallsförsäkring, om det finns skäl att misstänta att arbetsgivaren inte har uppfyllt sin betalnings- eller försäkringsskyldighet enligt lagen.

Utlämnande av uppgifter förutsätter att uppgifterna är nödvändiga för nämnda myndigheter för att fullgöra sin tillsynsplikt.

Sådana misstankar som beskrivs ovan kommer fram bland annat i samband med övervakningen av försäkringen.

I ArPL 189 § bestäms om pensionsanstaltens rätt att avgöra försäkringsärenden enligt sakens faktiska natur. Bestämmelsens syfte är att hindra att skyldigheten att ordna pensionsskydd kringgås samt att förebygga försummelser av försäkringsskyldigheten. Bestämmelsen möjliggör också ett ingripande i situationer där man spekulativt försöker få en större pensionstillväxt.

Avgörande av ett försäkringsärende enligt dess verkliga karaktär

Arbetsgivaren kan försöka undvika (kringgå) försäkringsskyldigheten eller minska på den avgiftsbelastning som den orsakar genom att till någon av rättshandlingarna ge sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur. Den försäkringsskyldiga arbetsgivaren kan också på de ovan nämnda sätten försöka överföra försäkringsskyldigheten och den avgiftsbelastining den orsakar till en annan (skenbar) arbetsgivare. Situationer av missbruk kan också uppstå om arbetsgivaren för att delvis undvika försäkringsskyldigheten  har delat upp pensionsordningen på flera pensionsordningar genom att använda en sådan arbetstagargruppsfördelning (personkretsdelning), med vilken en den del av arbetstagarna blir utanför ordningen.

Arbetsgivaren kan i vissa fall ha för avsikt att ordna pensionsskyddet för sin arbetstagare enligt en lön som inte grundar sig på det faktiska arbetet. På samma sätt kan lönen som uppges som grund för pensionsskyddet, vara en lön som inte betalats eller som det inte är meningen att ens betala. En situation av missbruk uppstår också om anställningsförhållandet anmäls som upphört tvärtemot de verkliga omständigheterna, till exempel för att få ålderspension, även om anställningen i verkligheten fortsätter utan några ändringar i villkoren och utan att ett nytt arbetsavtal ingås. I dessa situationer är målet att få en sådan pensionsförmån eller att ordna ett sådant pensionsskydd som inte överensstämmer med de faktiska omständigheterna.

Pensionsanstaltens rätt att avgöra ett försäkringsärende

I de ovan nämnda situationerna har pensionsanstalten rätt att avgöra försäkringsärendet enligt sakens verkliga natur eller syfte. Som förutsättning för att lagen ska kunna tillämpas är att en rättshandling har getts en form som inte överensstämmer enligt sakens verkliga natur eller syfte för att kringgå skyldigheten att ordna med pensionsskydd, undvika arbetspensionsförsäkringsavgiften, ordna pensionsskydd utan grund eller av någon annan orsak. Om företagets arrangemang uppenbarligen avser att kringgå bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för arbetsoförmåga, kan pensionsanstalten fastställa försäkringsavgiften i enlighet med situationen före nämnda arrangemang.

I oklara fall

Om det finns oklarheter mellan pensionsanstalterna i tillämpningen av 189 §, pensionsanstalterna har motstridiga intressen eller pensionsanstalterna har ställning som en part, är Pensionsskyddscentralen behörig att fatta beslut om huruvida något förfarande har gjorts enligt 189 § för att kringgå eller missbruka skyldigheten att ordna pensionsskydd.

Försummelse av arbetspensionsförsäkring kan bedömas och straffas enligt vad som bestäms i 29 kap. 4 a och 4 b § i strafflagen om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. Syftet med dessa bestämmelser är att förebygga försummelser av försäkringsskyldigheten och ge redskap för behandling av allvarliga försummelser av skyldigheten att ordna pensionsskydd.

Kännetecken för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri

Kännetecknen för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri uppfylls om arbetsgivaren eller dennes företrädare uppsåtligen försummat försäkringsskyldigheten enligt ArPL eller annan anmälningsplikt som avses i ArPL och förorsakar eller försöker förorsaka att ingen arbetspensionsförsäkringsavgift fastställs eller det fastställs en för liten arbetspensionsförsäkringsavgift eller att avgiften återbetalas utan orsak.

Kännetecknen uppfylls också om arbetsgivaren eller dennes företrädare ger en pensionsanstalt som sköter uppgifter enligt ArPL felaktig information som påverkar arbetspensionsförsäkringsavgiften eller fördelningen av kostnaderna för pensionerna eller vägrar att ge denna information och därigenom förorsakar eller försöker förorsaka att ingen arbetspensionsförsäkringsavgift fastställs eller någon annan följd som beskrivs ovan.

Kort om kännetecknen

Kännetecknen för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri kortfattat:

Den som är ansvarig för att teckna försäkring eller lämna in uppgifter kan ha gjort sig skyldig till arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri om pensionsanstalten på grund av att försäkringen saknas eller på grund av felaktiga/bristfälliga inkomst- och anställningsuppgifter inte kan fastställa försäkringsavgiften överhuvudtaget eller till rätt belopp.

Övriga situationer

Som kännetecken på handlingen beskrivs i lagen också situationer där arbetspensionsavgiften inte fastställs, fastställs felaktigt eller återbetalas utan grund eftersom arbetsgivaren eller dennes företrädare låtit bli att betala arbetspensionsförsäkringsavgiften som innehållits av arbetstagarens lön till pensionsanstalten. I praktiken kan det att arbetspensionsförsäkringsavgiften som innehållits av arbetsgararens lön inte betalats till en pensionsanstalt inte leda till en situation där arbetspensionsförsäkringen fastställs felaktigt eller något annat slutresultat som är straffbart enligt lagen om inte arbetsgivaren samtidigt har försummat sin försäkrings- eller anmälningsskyldighet.

Om arbetsgivaren på tillbörligt sätt meddelar inkomsterna till pensionsanstalten så gör arbetsgivaren sig inte skyldig till arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri, även om arbetsgivaren inte betalar in arbetstagarnas avgiftsandel, som innehållits av lönen, till pensionsanstalten eller överhuvudtaget inte betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften i dess helhet.  Som arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri sanktioneras inte obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter, utan det att pensionsanstalten inte har de rätta grunderna för att fastställa avgiften.

En höjning av arbetspensionsförsäkringsavgiften kan vara en tillräcklig påföljd

Ofta är en gärning som uppfyller kännetecknen för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri av sådan karaktär att även paragrafer som gäller en höjning av arbetspensionsförsäkringsavgiften i olika situationer där försäkrings- och anmälningsskyldigheten försummats kan tillämpas. I dessa situationer kan det också vara möjligt att se att en höjning av arbetspensionsförsäkringsavgiften är en tillräcklig påföljd, framför allt om endast en liten ekonomisk vinning hänförs till gärningen eller om gärningen annars som helhet är lindrig.

Detta har också konstaterats om arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri 29 kap. 12 § i strafflagen, enligt vilket en i 4 a §  avsedd gärning inte behöver anmälas, åtalas eller straffas, om en förhöjning av försäkringsavgifteneller en förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet anses vara en tillräcklig påföljd. I regeringens proposition framgår det att lagstiftaren har bedömt att största delen av försäkringsförsummelserna är sådana, att 12 § tillämpas på dem.

Straffprocess vid allvarliga arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägerier

Även om det 29 kap. 12 § i strafflagen och regeringens proposition förs fram att en höjning av arbetspensionsförsäkringsavgiften kan anses vara en tillräcklig påföljd för försummelsen, förs det i lagberedningen också fram att det är viktigt att man ingriper i allvarliga arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägerier genom en straffprocess.

Kännetecknen för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägerier kan i vissa fall också uppfyllas med sådan gärning eller försök till gärning, som det är möjligt att ingripa i och vars följder också kan korrigeras med stöd av ArPL 189 §.   När denna paragraf tillämpas utgör det inget hinder för att gärningen bedöms också ur strafflagens synvinkel.

Böter eller fängelse i allvarliga fall

Den som gjort sig skyldig till arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägerier kan dömas till böter eller fängelse i högst 2 år. Straffskalan överensstämmer med den skala som gäller för skattebedrägeri enligt 29 kap. 1 § i strafflagen.

Grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri

Kännetecknen för grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri som fastställs 29 kap. 4 b § i strafflagen uppfylls när syftet med arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeriet är avsevärd ekonomisk vinning eller brottet bedrivs särskilt planmässigt och arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeriet också som helhet betraktat är grovt.

Minimistraffet för grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri är 4 månaders fängelse och maximistraffet är 4 års fängelse. Straffskalan för grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri är samma som straffskalan för grovt skattebedrägeri i strafflagens 29 kapitel 2 §. Även gärningsformerna beskrivs i lagen så att de i stort sett överensstämmer med varandra.

Mera

Ne bis in idem

Enligt de allmänna principerna inom straffrätt kan en person inte straffas två gånger för samma sak. Inom rättspraxis anser man att en skattehöjning (straff) som ålagts en person samtidigt hindrar att gärningen behandlas som skattebedrägeri (som också kan åläggas med straff). Motsvarande samband finns också i arbetspensionsförsäkringsärenden mellan försummelseförhöjning och arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. Den försummelseförhöjning som har fastställts för personen hindrar att ärendet behandlas som arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och på motsvarande sätt hindrar en straffprocess som lett till ett straff att en försummelseförhöjning fastställs senare.

Eftersom den åtalade i en straffprocess alltid är en person, inte juridisk person, är objektet för försummelseförhöjningen och straffprocessen inte detsamma om arbetsgivaren är ett aktiebolag. Sålunda hindrar inte det att en försummelseförhöjning åläggs en arbetsgivare som i egenskap av aktiebolag svarar för försäkringsavgiften att den person som är ansvarig för att teckna försäkring döms för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri.

Om arbetsgivaren är ett personbolag, kan pensionsanstalten rikta debiteringen (försummelseförhöjningen) också till en bolagsman, men anstalten måste inte göra det. Om bolagsmannen inte debiteras, hindrar inte försummelseförhöjningen som ålagts arbetsgivarbolaget att ärendet behandlas i en straffprocess.

Om arbetsgivaren är en fysisk person ansvarar densamma som straffprocessen riktar sig på för försummelseförhöjningen som en del av försäkringsavgiften. I dessa situationer ska pensionsanstalten välja om ärendet behandlas som ett försummelseförhöjningsärende eller som ett arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri i en straffprocess.

Icke-individualiserade löner i arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri

I arbetspensionförsäkringsavgiftsbedrägerifallen framkommer det i skattegranskningen ofta sådana inkomster som inte kan riktas till en individualiserad arbetstagare (till exempel kan det endast vara känt att arbetsgivaren har betalat 100 000 € i lön till arbetstagarna).  I sådana här situationer kan pensionsanstalten inte fastställa avgifter för de ovan nämnda icke-individualiserade lönesumman och bristen i försäkringen kan alltså inte rättas till.

Detta att oförsäkrade inkomster inte individualiserats och det att pensionsanstalten i fråga om en sådan här icke-individualiserad lönesumma inte är målsägande, hindrar inte att ärendet behandlas som arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. Att det är fråga om en (straffbar) försummelse av försäkringen hindras inte av att det inte är möjligt att rätta till ärendet. I dessa fall ska åklaragaren kräva den ”inbesparade” försäkringsavgiften som vinning av brott till staten.

Icke-individualiserade löner har utgjort grund för en dom bl.a. i målen KKO:2013:92 och KKO:2013:93. I Helsingfors hovrätts lagakraftvunna dom 15/100411 (meddelat 9.1.2015, ärendenummer R 13/2833) har det konstateras att de som blivit dömda för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri har fått ekonomisk finning genom sin gärning och är skyldiga att som vinning av brott betala den summa som motsvara den kalkylmässiga försäkringsavgiften för de icke-individualiserade lönerna.

 

Arbetsgivarens företrädare, den som svarar för att teckna försäkringen 

I 29 kap. 9 § i strafflagen konstateras att på en arbetsgivare och dennes företrädare som avses i 4 a och 4 b § tillämpas vad som i 47 kap. 8 § 1 mom. 1 eller 2 punkten föreskrivs om arbetsgivare eller arbetsgivarens företrädare.  I detta lagrum fastställs definitionerna för arbetsgivare och dennes företrädare när strafflagen tillämpas.

På arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri tillämpas också bestämmelserna i strafflagens 47 kap. 7 § om ansvarsfördelning.

I normala fall tjänar arbetstagare in pension även när arbetsgivaren har försummat sin försäkringsskyldighet. Arbetstagaren är inte ansvarig för att ordna pensionsförsäkring och han eller hon känner inte ens alltid till eller kan ens känna till arbetsgivarens försummelser. Det finns dock även situationer där arbetet utförts som svartjobb och det kan bedömas att arbetstagaren har varit väl medveten om att skyldigheten att ordna försäkring har försummats. Lön har kunnat betalas på ett ovanligt sätt, till exempel kontant utan verifikat, och arbetstagaren har inte senare uppgett arbetsinkomsterna i sin personliga beskattning eller begärt korrigering av sina uppgifter i arbetspensionsutdraget efter att ha fått utdraget. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift har inte heller innehållits av arbetstagarens lön. Om det inte längre är möjligt att ta ut försäkringsavgift hos arbetsgivaren vid dylika försummelser, bekostas det pensionsskydd som arbetstagaren intjänat med en del som ingår i försäkringsavgiften för eventuella avgiftsförluster gemensamt med övriga arbetsgivares försäkringsavgifter.

I de ovan nämnda fallen är det inte alltid motiverat att arbetstagaren tjänar in pension för oförsäkrat arbete. Enligt ArPL 189 a § har arbetstagaren inte rätt till pension för sådana inkomster för vilka arbetsgivaren systematiskt har försummat sin skyldighet att ordna pensionsskydd eller anmälningsskyldighet förutsatt att arbetstagaren har varit medveten om försummelsen samt genom sitt eget förfarande möjliggjort försummelsen och på så sätt också undvikit att betala arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift.

Arbetsgivaren försummar pensionsförsäkringen systematiskt

Bestämmelsen gäller situationer där arbetsgivaren systematiskt har försummat skyldigheten att ordna pensionsskydd för arbetstagare enligt 141 eller 147 § eller anmälningsskyldigheten enligt 144 § i lagen om pension för arbetstagare. För att försummelsen ska kunna anses vara systematisk ska den ha en viss tidsmässig kontinuitet. En engångsförsummelse uppfyller inte detta krav enligt lagen. Största delen av försummelserna av skyldigheten att ordna försäkring är arbetsgivares olika anmälningsfel som är antingen oavsiktliga eller beror på oaktsamhet och som inte kan anses vara systematiska försummelser på det sätt som avses i paragrafen. Kortvariga brister samt försummelser av anmälningar av enskilda löneposter inverkar inte på tillväxten av arbetstagarens pensionsskydd.

Paragrafen ska i praktiken vanligen tillämpas främst på sådana situationer där arbetsgivarens verksamhet är föremål för en straffrättslig bedömning. Tillämpningen av paragrafen har ändå inte bundits till straffrättslig bedömning av arbetsgivarens försummelse eftersom alla avsiktliga försummelser av skyldigheten att ordna försäkring inte alltid behandlas i en straffprocess på grund av bl.a. gränserna i euro för en straffprocess.

Huruvida arbetstagaren är medveten om försummelsen av försäkringen

En förutsättning för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är att arbetstagaren har varit medveten om att arbetsgivaren har försummat skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring. En arbetstagare kan anses ha varit medveten om försummelsen av skyldigheten att ordna försäkring, om arbetstagaren har förstått att lönen har betalats s.k. svart utan förskottsinnehållning och utan innehållning av arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift. I den här bedömningen inverkar bl.a. följande omständigheter:

• Lönen har betalats kontant, även om lönen enligt arbetsavtalslagen ska betalas till det bankkonto som arbetstagaren uppgett, och kontant endast av tvingande skäl.
• Arbetsgivaren har inte gett någon löneuträkning eller det framgår inte av löneuträkningen att arbetspensionsavgiften innehållits.
• Arbetstagaren har haft möjlighet att kontrollera riktigheten av uppgifterna om de försäkrade inkomsterna från inkomstregistret, i beskattningsbeslutet eller i arbetspensionsutdraget och arbetstagaren har inte begärt korrigering av inkomstuppgifterna.

Arbetstagaren möjliggör försummelsen

Enbart vetskap om att skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring har försummats utgör inte en tillräcklig grund för att neka arbetstagaren pensionstillväxt. Det förutsätts dessutom att arbetstagaren med sitt eget förfarande har möjliggjort försummelsen. För att bestämmelsen ska kunna tillämpas krävs det att arbetstagaren har varit medveten om och i samförstånd med arbetsgivaren om att försäkringen försummas och att arbetsgivares och arbetstagares lagstadgade pensionsförsäkringsavgifter inte betalas på lönen. Ofta är det svårare att bevisa det här villkoret om ”möjliggörande” än det om ”medvetenhet” som behandlades tidigare.

Arbetstagaren kan inte genom sitt eget förfarande anses ha möjliggjort försummelsen endast på den grunden att arbetstagaren inte har kontrollerat sina uppgifter i inkomstregistret eller arbetspensionsutdraget. Arbetstagarens egen aktivitet för att reda ut sina egna uppgifter och rätta till dem utgör dock en betydande faktor när arbetstagarens förfarande bedöms. En arbetstagare kan anses ha möjliggjort en försummelse genom sitt eget förfarande t.ex. i en situation där lön i strid med arbetsavtalslagen har betalats kontant utan verifikat, och arbetstagaren inte senare har korrigerat de bristfälliga inkomsterna i sin personliga beskattning eller begärt att de brister som förekommit i arbetspensionsutdraget ska korrigeras.

När bestämmelsen tillämpas förutsätts det dock inte att arbetstagaren till följd av försummelsen har blivit föremål för straffrättsliga påföljder (skattebedrägeri eller dylikt). Det centrala är bedömningen av när arbetstagaren kan ansetts ha varit medveten (blivit medveten) om att försäkringen försummats och för sin del möjliggjort det. Den här bedömningen görs skilt för varje arbetstagare, inte enligt arbetsgivare.

Om Skatteförvaltningen i samband med beskattningen av en arbetstagare anser att arbetstagaren inte ansvarar för att arbetsgivaren har försummat förskottsinnehållningen (arbetstagaren blir inte föremål för skattepåföljder), kan det bedömas att arbetstagaren inte har varit medveten om arbetsgivarens brister i fråga om anmälning och försäkring i samband med löneutbetalningen. Då finns det ingen anledning att ingripa i personens pensionsskydd.

Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter att arbetstagaren har undvikit att betala arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift.  Om arbetstagaren med fog har kunnat tro att arbetstagares arbetspensionsförsäkringsavgift har innehållits på hans eller hennes inkomster, kan bestämmelsen inte tillämpas. I praktiken överensstämmer ofta Skatteförvaltningens syn på att arbetsgivarens försummelse av förskottsinnehållningen räknats till godo i arbetstagarens beskattning med pensionsförsäkrarens bedömning av arbetstagarens kännedom av att arbetstagarens pensionsförsäkringsavgift undvikits.

När arbetstagarens medvetenhet om försummelsen och möjliggörandet av den bedöms ska arbetstagarens eventuella särskilda beroende av arbetsgivaren beaktas. Bestämmelsen ska inte tillämpas på situationer där det på grund av arbetstagarens särskilt underordnade ställning inte rimligen kan krävas att arbetstagaren vidtar åtgärder för att korrigera försummelserna av skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring eller över huvud taget förstår försummelsesituationen. Sådana situationer kan förekomma i synnerhet när det gäller utländsk arbetskraft, om arbetsgivaren gjort sig skyldig till exempelvis ockerliknande diskriminering i arbetslivet.

Om de förutsättningar som anges i paragrafen uppfylls har arbetstagaren inte rätt till arbetspension till den del som pensionen baserar sig på de inkomster som inte har försäkrats på grund av försummelsen. Bestämmelsen kan inte användas för att ingripa i pensionstillväxt som grundar sig på andra inkomster. Eftersom inkomsterna inte beaktas som arbetsinkomster som berättigar till pension beaktas de inte heller som inkomster som ligger till grund för pension för återstående tid. Utifrån dessa inkomster fastställs heller inga försäkringsavgifter för arbetsgivaren. I den straffrättsliga bedömningen (arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri) är det ändå frågan om försummelse av försäkring och den ”inbesparade” arbetspensionsförsäkringsavgiften kan åklagaren kräva som vinning av brott till staten.

Pensionsanstalten där arbetsgivaren har en försäkring avgör som första instans om inkomsterna ska lämnas obeaktade. Pensionsanstalten ska ha tillräckligt tydliga bevis på att förutsättningarna för förvägran av pensionstillväxt uppfylls. Bakom de fall som kommit fram finns ofta en utredning som PSC gjort om bristerna i försäkringen och då kan pensionsbolaget få stöd för sitt avgörande av PSC:s övervakningsmaterial och av en eventuell utredning som PSC tillställt polisen. Pensionsbolagets möjlighet att skaffa en utredning är ofta begränsade. Ett avgörande i ärendet kräver inte hörande av personen.

Arbetstagarens rättsskydd

Med stöd av paragrafen kan arbetstagaren på begäran få ett beslut om de inkomster som det inte tjänas in pension för enligt denna paragraf. Besvär över beslutet får i enlighet med lagen om pension för arbetstagare anföras hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och vidare hos försäkringsdomstolen. Arbetstagaren har också alltid möjlighet att begära ett i 75 b § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare avsett beslut om de i arbetspensionsutdraget angivna uppgifter som berättigar till pension. Arbetstagaren får inte automatiskt ett beslut om pensionsanstalten tillämpar ArPL 189 a §. Det här motsvarar förfarandet som även följs vid registreringen och försäkringen av andra inkomster som av sin karaktär är oklara.

Ikraftträdande

Bestämmelsen om att lämna inkomster utanför pensionsskyddet på grund av egen medverkan har trätt i kraft 1.1.2020 och den kan inte tillämpas retroaktivt på löner som betalats före 1.1.2020.