Behandling och avgörande av ett ärende i besvärsinstansen och pensionsanstaltens åtgärder

I regel skriftlig förhandling

Handläggningen av besvärsärenden vid besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och vid försäkringsdomstolen sker i allmänhet skriftligen.

Besvärsnämnden och försäkringsdomstolen kan dock med stöd av förvaltningsprocesslagen ordna en muntlig förhandling som kompletterar det skriftliga förfarandet.

Muntlig förhandling vid behov

För utredning av ett ärende kan vid behov muntlig förhandling ordnas. Vid denna kan

• parter
• den beslutande pensionsanstalten
• andra myndigheter
• vittnen och
• sakkunniga

höras.

Vid en muntlig förhandling kan också annan utredning tas emot.

Besvärsinstansen kan begränsa den muntliga förhandlingen att gälla endast en del av ärendet, utredande av parternas uppfattningar eller mottagande av muntlig förhandling, eller på annat motsvarande sätt.

När avgörandet baserar sig på en medicinsk bedömning av patientens hälsotillstånd, får man i allmänhet inte tilläggsutredning vid en muntlig förhandling (RP 83/1998). Skriftliga läkarutlåtanden är den viktigaste informationskällan och vid behov kan man införskaffa fler utlåtanden.

Om en enskild part begär muntlig förhandling är besvärsinstansen skyldig att ordna en sådan. En parts begäran om muntlig förhandling kan dock avslås i följande situationer:

• om yrkandet lämnas utan prövning
• om yrkandet omedelbart förkastas
• om muntlig förhandling med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak är uppenbart onödig.

Bestämmelsen om muntlig förhandling på begäran av en part gäller verkställande av muntlig behandling både i besvärsnämnden och vid försäkringsdomstolen.

I samband med extraordinärt ändringssökande är besvärsinstansen inte skyldig att ordna en muntlig förhandling på begäran av en part.

Mera

Begär en part att muntlig förhandling ska verkställas, ska han uppge varför det är nödvändigt att hålla muntlig förhandling och vilken utredning han kommer att framföra vid den. Begäran ska göras skriftligen och gärna redan i besvärsskriften.

Om en part begär muntlig förhandling är det bra om pensionsanstalten kan ta ställning till begäran i sitt utlåtande eller tilläggsutlåtande till besvärsinstansen.

Efter att muntlig förhandling företagits avgörs ärendet på basis av det skriftliga materialet samt den utredning som erhållits vid den muntliga förhandlingen på föredragning.

Hörande av vittne, part och sakkunnig

Vid muntlig förhandling kan som vittne höras en person som åberopas av en part eller av den pensionsanstalt som fattat beslutet eller som besvärsmyndigheten anser det vara nödvändigt att höra. Om en skriftlig vittnesberättelse av privat natur åberopas i ärendet, ska vittnet höras muntligen endast om detta behövs för att utreda ärendet.

Om det behövs för utredningen av ärendet, kan vid muntlig förhandling också höra personer som på grund av jäv inte kan höras som vittnen. Sådana personer är:

• den som är enskild part i rättegången
• personer vars rätt, fördel eller skyldighet det ärende som är föremål för rättegången direkt gäller
• ovan nämndas lagliga företrädare
• personer som vid samma rättegång för talan för och företräder den förvaltningsmyndighet som fattat beslutet eller som annars är delaktig i rättegången.

Besvärsinstansen kan också av en enskild sakkunnig inhämta utlåtande om en fråga som kräver särskild sakkunskap.

Ersättningar för kostnader för vittnen och andra personer som hörs och övriga bevisningskostnader vid muntlig förhandling

Ett vittne och andra personer som hörs enligt 39 g § i lagen om förvaltningsförvarande har rätt att få en skälig ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för ekonomisk förlust.

Till ett vittne eller annan person som ska höras och som besvärsmyndigheten självmant har kallat in betalas ersättning av statens medel enligt vad som stadgas om bestridande av bevisningskostnader med statens medel. En part ska i princip själv betala ersättning till ett vittne som han har åberopat. Även till ett vittne eller annan person som ska höras som har åberopats av en part kan betalas ersättning av statens medel, om vittnesmålet har varit nödvändigt för utredningen av ärendet.

Till en sakkunnig betalas av statens medel skäligt arvode för arbete samt ersättning för nödvändiga kostnader.

Förfarandet i praktiken

När ändringssökanden yrkar på verkställande av muntlig förhandling sänder besvärsinstansen honom ett brev, där den frågar på vilka grunder parten anser att muntlig förhandling ska verkställas och vilken utredning han tänker framlägga. Dessutom informeras i brevet om risken att bli tvungen att ersätta de rättegångskostnader som förorsakas av förhandlingen.

Om besvärsinstansen beslutar att ordna muntlig förhandling ger den ett uppskovsbeslut i ärendet. I beslutet fastslås tidpunkten för den muntliga förhandlingen.

Närmare upplysningar om det praktiska förfarandet lämnas på besvärsnämndens och försäkringsdomstolens webbplatser. Man kan också fråga besvärsinstanserna direkt.

Kallelse till muntlig förhandling

En besvärsinstans ska kalla följande personer till muntlig förhandling

• parterna
• en företrädare för den pensionsanstalt som meddelat beslutet
• andra personer vars närvaro besvärsinstansen finner nödvändig.

I en muntlig förhandling i ett ärende som gäller en VILMA-beslutssammanställning medverkar VILMA-anstalten eller en fribrevsanstalt som den befullmäktigat. Det vore bra om också en företrädare för det pensionssystem vars pensionsskydd besvären gäller kunde delta i behandlingen av ärendet.

En part eller hans lagliga företrädare kallas till en muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att ärendet handläggs eller avgörs. Han kan kallas att personligen infinna sig till den muntliga förhandlingen, om det är nödvändigt för att ärendet ska kunna utredas. I sådana fall kan vite föreläggas i fall av frånvaro.

Protokoll och inspelande vid muntlig förhandling

Vid muntlig förhandling förs protokoll. I protokollet noteras

• namn på deltagarna i förhandlingen
• ärendet och andra viktiga uppgifter
• yrkanden som framställts vid förhandlingen
• gjorda beslut och
• en redogörelse för förhandlingens gång i övrigt.

Besvärsmyndigheten ska göra en ljudupptagning eller annan motsvarande inspelning av hörandet av en part, en företrädare för den förvaltningsmyndighet som fattat beslutet, ett vittne eller en sakkunnig som hörs vid en muntlig förhandling.

Muntliga förhandlingar ordnas i princip i besvärsinstansernas lokaliteter.

Offentlighet vid muntlig förhandling

I fråga om muntlig förhandling vid besvärsnämnden eller försäkringsdomstolen tillämpas lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar (381/2007).

Muntlig förhandling är i princip offentlig, vilket betyder att också allmänheten kan vara närvarande.

Muntlig förhandling ska förrättas utan att allmänheten är närvarande i följande ärenden:

• sekretessbelagda ärenden eller
• ärenden som besvärsinstansen bestämmer att ska behandlas inom stängda dörrar.

Besvärsinstansen kan bestämma att förhandlingen ska ske inom stängda dörrar t.ex. på den grund att offentlig behandling skulle medföra särskild olägenhet för en part och förhandling inom stängda dörrar främjar besvärsinstansens möjlighet att få upplysningar i ärendet.

Rättegångsmaterial som innehåller uppgifter om personens hälsotillstånd ska hållas hemligt.

Vid behandlingen är de ledamöter som deltar i avgörandet av ärendet närvarande. Parterna och deras biträden samt en företrädare för den pensionsanstalt som meddelat beslutet samt dennes biträden får vara närvarande under hela behandlingen av ärendet med undantag av domstolens förhandling.

Godkännande av besvären

Om besvärsinstansen bifaller besvären

• ändrar den pensionsanstaltens beslut eller
• upphäver pensionsanstaltens beslut och meddelar ett avgörande i sak.

Om besvärsinstansen ändrar eller upphäver pensionsanstaltens beslut återförvisar den samtidigt ärendet till pensionsanstalten för åtgärder.

När besvärsinstansens beslut har vunnit laga kraft ger pensionsanstalten ett nytt beslut för verkställighet av besvärsinstansens beslut. På motsvarande sätt ger VILMA-anstalten en ny beslutssammanställning. Detta beslut får inte överklagas.

I ett ärende som gäller tillämpning av arbetspensionslagarna behöver inget nytt beslut meddelas, utan saken kan verkställas med stöd av besvärsinstansens beslut.

Beslut om att bifalla ansökan om undanröjande

Om besvärsinstansen godkänner ansökan om undanröjande av beslut, undanröjer den pensionsanstaltens beslut och återförvisar ärendet till pensionsanstalten. Pensionsanstalten ger då ett nytt beslut med besvärsanvisningar sedan besvärsinstansens beslut vunnit laga kraft. VILMA-anstalten ger en ny beslutssammanställning och bifogar besvärsanvisning.

Beviljande av delinvalidpension till en person som ansökt om full invalidpension

Besvärsinstansen kan bevilja delinvalidpension till en person vars ansökan om full invalidpension har avslagits. I allmänhet tar besvärsinstansen då endast ställning till ändringssökandens arbetsoförmåga, men inte till tidpunkten för dess inträde. Ett sådant beslut kan anses vara ett förhandsbeslut.

Eftersom sökanden själv bör få avgöra om han vill ta delinvalidpension, ska pensionsanstalten sända ett brev om rätten till delinvalidpension och där meddela hur länge beslutet är bindande, alltså inom vilken tidsfrist sökanden ska meddela om han tar pensionen.

Förmedlande av uppgifter om besvärsinstansens beslut

Pensionsanstalten meddelar de andra pensionssystemens pensionsanstalter (FPA, det offentliga pensionssystemet) så snart som möjligt om besvärsinstansens avgörande genom att sända dem en kopia av beslutet.

VILMA-anstalten sänder en kopia av beslutet till den anstalt med vilken den har förhandlat eller av vilken den bett om utlåtande, samt vid behov till anstalt som står utanför VILMA-förfarandet.

Mera

När besvärsinstansen förkastar besvären eller ansökan om undanröjande av beslut helt och hållet, meddelar pensionsanstalten inte längre ett beslut i ärendet.

En besvärsinstans som meddelar ett avslag bifogar besvärsanvisning till sökandens exemplar av beslutet, om besvärsinstansens beslut kan överklagas hos en högre instans.  Exempelvis avslag från besvärsnämnden för arbetspensionsärenden kan överklagas hos försäkringsdomstolen.

Förmedling av uppgifter om besvärsinstansens beslut

Pensionsanstalten meddelar till de andra pensionssystemens pensionsanstalter (FPA, pensionsanstalter inom den offentliga sektorn) så snart som möjligt om besvärsinstansens avgörande genom att sända dem en kopia av beslutet.

VILMA-anstalten sänder en kopia av beslutet till den anstalt med vilken den har förhandlat eller av vilken den bett om utlåtande, samt vid behov till anstalt som står utanför VILMA-förfarandet.

Mera

Besvärsinstansen kan återförvisa ärendet till pensionsanstalten t.ex. i följande situationer:

• för inhämtande av tilläggsutredning
• på grund av procedurfel
• väsentliga tilläggsutredningar har inkommit medan ändringsansökan varit anhängig, vilka besvärsinstansen inte prövar som första instans
• pensionsanstalten har beviljat pension med ett interimistiskt beslut.

Ett beslut om återförvisning innebär inget avgörande i sak, dvs. tar inte ställning till själva besvärsärendet. Beslutet får därför inte överklagas och det vinner omedelbart laga kraft.

Mera

Med återförvisningsbeslutet undanröjs det överklagade beslutet och pensionsanstalten åläggs att behandla ärendet på nytt med beaktande av orsaken till återförvisningen. Pensionsanstalten meddelar sedan ett nytt beslut som kan överklagas.

Pensionsanstalten är inte bunden till besvärsinstansens uppfattning om i vilken omfattning ärendet ska behandlas på nytt efter återförvisningen. Om ärendet har återförvisats till pensionsanstalten på så sätt att besvärsinstansen inte har tagit ställning i ärendet, kan pensionsanstalten efter att ha prövat ärendet på nytt också ge ett beslut med samma innehåll som tidigare. Den kan dock inte ändra avgörandet om ändringen leder till ett sämre resultat för den försäkrade än det ursprungliga beslutet.

Förmedling av uppgifter om besvärsinstansens beslut

Pensionsanstalten meddelar till de andra pensionssystemens pensionsanstalter (FPA, det offentliga pensionssystemet) så snart som möjligt om besvärsinstansens avgörande genom att sända dem en kopia av beslutet.

VILMA-anstalten sänder en kopia av beslutet till den anstalt med vilken den har förhandlat eller av vilken den bett om utlåtande, samt vid behov till anstalt som står utanför VILMA-förfarandet.

Mera

När lämnar besvärsinstansen ärendet utan prövning?

En besvärsinstans ska avvisa besvären t.ex. i följande situationer:

• besvärsinstansen är inte behörig att behandla ärendet och FRL 18 § om överföring av ärenden kan inte tillämpas på ärendet
• det är inte fråga om ett överklagbart beslut
• överklagande genom besvär har förbjudits i lag
• ändringssökanden har inte besvärsrätt
• det kvarstår brister i besvären trots att ändringssökanden har getts tillfälle att komplettera dem
• besvären har inte anförts inom föreskriven tid.

Besvärsinstansen kan dock uppta besvär som inkommit för sent till prövning om det finns vägande orsaker till förseningen.

Ett beslut från besvärsnämnden om att lämna ärendet utan prövning kan överklagas hos försäkringsdomstolen.

Förmedling av uppgifter om besvärsinstansens beslut till andra pensionsanstalter

Om det överklagade beslutet angår också andra pensionsanstalter, meddelar pensionsanstalten till de andra pensionssystemens pensionsanstalter (FPA, pensionsanstalten inom den offentliga sektorn) så snart som möjligt om besvärsinstansens avgörande genom att sända dem en kopia av beslutet.

VILMA-anstalten skickar en kopia till

• pensionsanstalter med vilka VILMA-anstalten har förhandlat
• pensionsanstalter av vilka VILMA-anstalten har bett om utlåtande
• pensionsanstalter utanför VILMA-förfarandet vid behov.

Behandlingen av ett ärende i besvärsinstansen förfaller, om sökanden återkallar besvären. Återkallandet ska ske skriftligt. Besvärsinstansen ger ett icke-överklagbart beslut om att ärendet förfallit.

Om sökanden återkallar besvären innan ärendet har överförts till besvärsinstansen, kan pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen om de så vill själva per brev avbryta behandlingen av ärendet. I så fall behöver besvären inte överföras till besvärsinstansen.

Förmedling av uppgifter om besvärsinstansens beslut

Pensionsanstalten meddelar till de andra pensionssystemens pensionsanstalter (FPA, pensionsanstalter inom den offentliga sektorn) så snart som möjligt om besvärsinstansens avgörande genom att sända dem en kopia av beslutet.

VILMA-anstalten sänder en kopia av beslutet till den anstalt med vilken den har förhandlat eller av vilken den bett om utlåtande, samt vid behov till anstalt som står utanför VILMA-förfarandet.

Har besvär av misstag eller av okunskap anhängiggjorts vid en besvärsinstans som inte är behörig att behandla besvären kan besvärsinstansen överföra besvären till behörig myndighet.

Då frågan om vilken myndighet som är behörig är uppenbart klar behöver beslut om avvisande av besvären inte fattas. Ändringssökanden ska dock informeras om överföringen (förvaltningsprocesslagen 29 § 1 mom.).

Besvärsinstansen kan överföra feladresserade besvär till rätt adress också om sökanden har haft för avsikt att anhängiggöra besvären hos den behöriga myndigheten, men ändå lämnat besvärsskriften till fel myndighet. Om besvären t.ex. i ett arbetspensionsärende har skickats direkt till besvärsinstansen, överför den ärendet till pensionsanstalten för att först behandlas som ett omprövningsärende.

Besvärsinstansen kan förordna pensionsanstalten att betala en dröjsmålsförhöjning på pensionen från en tidpunkt som den anser lämplig.

I praktiken har pensionsanstalten 3 månader räntefri handläggningstid från det att ansökan blivit anhängig. Besvärsinstansen kan förordna att dröjsmålsförhöjningen räknas från en senare tidpunkt, om pensionsanstalten kan påvisa att utbetalningen av pensionen har blivit fördröjd på grund av orsak som beror på pensionstagaren.

Pensionsanstalten bör i sitt utlåtande till besvärsinstansen ange när den har fått en tillräcklig utredning för att kunna bevilja pension, och denna tidpunkt ska av besvärsinstansen fastställas om begynnelsepunkt för 3 månaders handläggningstid.

Den vars rättegång har fördröjts av orsaker som inte är beroende av honom har rätt att av statens medel få gottgörelse enligt lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (362/2009).

En förutsättning för gottgörelse är att en rättegång eller annat ändringssökande har fördröjts så att dröjsmålet kränker partens rätt till överklagande inom skälig tid (enligt 1 § i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

Lagens tillämpningsområde

Lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång tillämpas

• domstolar som behandlar processärenden
• nämnder som behandlar besvärsärenden enligt förvaltningsprocesslagen. 

Lagen tillämpas därför på besvärsinstanser som behandlar arbetspensionsärenden. Den vars besvärsprocess i ett arbetspensionsärende har fördröjts av orsaker som inte är beroende av honom har rätt att yrka på gottgörelse av besvärsnämnen eller försäkringsdomstolen.

Lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång tillämpas på sådana förvaltningsprocessärenden anhängiga vid besvärsnämnden eller försäkringsdomstolen, vilka anhängiggjorts efter 1.6.2013. I ärenden som inletts tidigare än så kan gottgörelse inte yrkas.

Mera

Lagen tillämpas inte

• på behandling av en omprövningsbegäran i fall där ändring inte söks i ett beslut om omprövningsbegäran
• på besvär till förvaltningsmyndigheter, om detta beslut inte överklagas till en besvärsnämnd.

I dessa situationer är det fråga om ett administrativt beslutsfattande och inte om en förvaltningsprocess.

Vem kan söka gottgörelse?

Gottgörelse för dröjsmål kan sökas endast av en enskild part (en fysisk person eller en privaträttslig juridisk person), vars rätt, intresse eller skyldighet ärendet gäller. En part har rätt att söka gottgörelse om ändringssökandet har fördröjts så att det kränker partens rätt till rättegång eller överklagande inom skälig tid. Det har ingen betydelse vilken roll parten har i ändringssökandet (kärande, svarande, sökande).

Andra än den som är part, t.ex. ett vittne, har inte rätt att få gottgörelse.

När anses handläggningen ha blivit fördröjd

Man kan söka gottgörelse i alla dröjsmål som gäller förvaltningsprocessärenden.

Man kan sålunda också söka gottgörelse för dröjsmål vid extraordinärt ändringssökande. Hur länge det extraordinära ändringssökandet drar ut på tiden bedöms dock fristående och utan inberäknande av den tid som det egentliga ändringssökandet varat.

Lagen har inte någon tidsangivelse om när ändringssökandet kan anses ha fördröjts. Dröjsmål bedöms från fall till fall utifrån en helhetsbedömning av olika omständigheter. 

Vid bedömningen av om dröjsmål ägt rum vid överklagande beaktas särskilt följande omständigheter:

• hur länge ändringssökadent har pågått
• ärendets art och omfattning
• parternas, myndigheternas (t.ex. pensionsanstalternas) och besvärsinstansernas agerande i besvärsprocessen
• ärendets betydelse för parten (4 § i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

Tarkemmat tiedot

Vid bedömningen av ett dröjsmål vid rättegång ska dessutom beaktas Europadomstolens rättspraxis vid tillämpningen av artikel 6 stycke 1 i människorättskonventionen.

Tarkemmat tiedot

Tidpunkten då ändringssökandet börjat

Den tidsperiod som ska beaktas som ändringssökandets längd bedöms börjar då den handling genom vilket ärendet anhängiggörs (vanligen en besvärsskrift) har inlämnats till den behöriga domstolen eller myndigheten. I arbetspensionsärenden börjar emellertid den tidsperiod som ska beaktas när rättegångens längd bedöms redan från det att besvären inlämnas till den pensionsanstalt som gett beslutet och som först behandlar ärendet som ett omprövningsärende. Av särskilda skäl kan den tid som ska beaktas i besvärsprocessens längd börja från en tidigare tidpunkt än denna (5 § 2 mom. i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

I arbetspensionsärenden räknas därför den tid som ska beaktas i besvärsprocessens längd i regel från det att besvären har inlämnats till den pensionsanstalt som gett beslutet. Om besvären inlämnats till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden fastän de hade bort inlämnas först till pensionsanstalten, ansen besvären ha blivit anhängiga och ändringssökandet ha börjat redan då besvären inkom till besvärsnämnden.

Om besvären av misstag har inlämnats till fel myndighet som inte är behörig att behandla ärendet kan myndigheten överföra ärendet till behörig myndighet enligt 29 § i förvaltningsprocesslagen. I så fall anses ärendet ha inletts först när besvären når den behöriga myndigheten.

Om besvärsnämnden eller försäkringsdomstolen återförvisar ärendet till pensionsanstalten, räknas besvärstiden från det ursprungliga anhängiggörandet.

Gottgörelsen

Syftet med gottgörelsen ur statens medel är att kompensera en part för den oro, osäkerhet och andra jämförbara olägenheter som parten har orsakats till följd av dröjsmål vid ändringssökandet. Ett villkor för att gottgörelse ska betalas är att dröjsmålet beror på besvärsinstansen (t.ex. ArPN, FSD) eller på en myndighet eller någon annan enskild aktör, t.ex. pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen.

Dröjsmål i besvärsprocessen kan bero på pensionsanstalten t.ex. om dröjsmålet inträffar vid självrättelse eller vid pensionsanstaltens eller Pensionsskyddscentralens vidarebefordran av besvär till besvärsinstansen.

Gottgörelsen är skattefri och kan inte utmätas.

Gottgörelsens belopp

Gottgörelsen utgör 1 500 euro för varje år, som ändringssökandet fördröjts på grund av besvärsinstansen eller pensionsanstalten.

Gottgörelsen kan sammanlagt höjas med högst 2 000 euro om huvudärendet har varit särskilt betydelsefullt för parten. Ett ärende anses vara av särskilt stor betydelse om det har direkt anknytning till

• en persons hälsa
• försörjning
• rättsliga ställning eller
• någon annan motsvarande omständighet.

Gottgörelsen kan dessutom sättas ned eller höjas utifrån särdragen i ett enskilt ärende. Då beaktas samma omständigheter som vid bedömning av dröjsmål vid handläggning (ärendets art och omfattning, parternas, myndigheternas och besvärsinstansernas agerande i besvärsprocessen, ärendets betydelse för parten m.m.) eller andra jämförbara omständigheter.

Tarkemmat tiedot

Gottgörelsens maximibelopp är 10 000 euro. Om det finns särskilda skäl kan maximibeloppet dock överskridas.

Rättegångens slutresultat saknar i sig betydelse, och det påverkar i allmänhet inte gottgörelsens belopp.

Yrkande på gottgörelse, avgörande och betalning av gottgörelse

Yrkandet ska framställas före avgörandet i huvudsaken

Parten ska skriftligen yrka gottgörelse hos den domstol eller besvärsinstans som behandlar huvudsaken. Om muntlig förhandling ordnas i saken kan yrkandet också framställas muntligen. Yrkandet på gottgörelse ska göras i god tid och senast innan handläggningen av huvudsaken  avslutas. Om yrkandet på gottgörelse framställs först efter avslutad huvudförhandling har talan gått förlorad.

Parten ska ange till vilket belopp han yrkar på gottgörelse. Yrkandet på gottgörelse ska dessutom motiveras (7 § i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

I arbetspensionsärenden framställs yrkandet på gottgörelse vid dröjsmål i princip alltid skriftligen till besvärsnämnden eller försäkringsdomstolen, beroende av vilkendera som handlägger huvudsaken. Om parten beviljats muntlig förhandling kan även yrkandet framställas vid den muntliga förhandlingen.

Besvärsinstansen avgör

Besvärsinstansen avgör yrkandet på gottgörelse samtidigt då den avgör huvudsaken. I sitt beslut ska besvärsinstansen också ta ställning till vid vilka besvärsinstanser eller myndigheter behandlingen av ärendet har fördröjts väsentligt.

Om en part beviljas gottgörelse, bestäms det samtidigt att parten ska få ersättning av statens medel för nödvändiga och skäliga kostnader som yrkandet på gottgörelse har orsakat, om inte kostnaderna annars ersätts av statens medel.

Statskontoret har rätt att föra statens talan i ärenden om gottgörelse, om ärendet inte gäller brottmål.

Statskontoret betalar

Om besvärsinstansen godkänner en parts yrkande på gottgörelse, betalar Statskontoret gottgörelsen och kostnaderna för yrkandet på gottgörelse till parten inom en månad från det att avgörandet om gottgörelse vunnit laga kraft (12 §:n 1 mom. i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

Sökande av ändring i ett beslut om gottgörelse

Ett avgörande från en besvärsinstans med anledning av ett yrkande på gottgörelse får överklagas på samma sätt som huvudsaken.

Besvärsrätt har den part som yrkat på gottgörelse.

Besvärsrätt har också sådana sammanslutningar, inrättningar och nämnder, för vilkas del besvärsinstansen har konstaterat att behandlingen av ärendet har fördröjts och av vilka Statskontoret tar ut den andel av beloppet av den betalda gottgörelsen som motsvarar deras andel av fördröjningen. Besvärsrätt i arbetspensionsärenden har t.ex. pensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden.

Indrivning av betald gottgörelse från den instans där fördröjningen skett

Om behandlingen av ett ärende har konstaterats ha fördröjts hos en viss inrättning eller motsvarande som sköter förvaltningsuppdrag, driver Statskontoret inrättningens uppskattade andel av den betalda gottgörelsen och kostnaderna. Statskontoret driver in från följande:

• kommuner
• landskapet Åland
• självständiga offentligrättsliga inrättningar
• övriga med offentliga förvaltningsuppgifter (t.ex. pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen)
• nämnden som behandlat besvären och som inte omfattas av något ministeriums förvaltningsområde (t.ex. besvärsnämnden för arbetspensionsärenden).

Om dröjsmålet konstateras ha skett hos en sådan domstol eller myndighet som hör till ett visst ministeriums behörighetsområde, driver Statskontoret av ministeriet in den andel av gottgörelsen och kostnaderna som den uppskattar som ministeriets andel. Statskontoret driver emellertid inte in summan, om ministeriets andel av gottgörelsen uppskattas vara mindre än 3000 euro (12 § 2 och 3 mom. i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång).

Tarkemmat tiedot