Rättegångsavgift, rättegångskostnader och rättshjälp

1.1 När är en part skyldig att ersätta rättegångskostnader?

En part är skyldig att betala en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det i synnerhet med hänsyn till avgörandet av ärendet är oskäligt att den andra parten måste betala sina rättegångskostnader själv.

Slutresultatet av besvärsinstansens avgörande, dvs. om parten har vunnit eller förlorat målet, är den primära grunden vid bedömning av ersättningsskyldigheten. Det överensstämmer med principerna i rättegångsbalken (RB 21: 1 och 3 §) enligt vilka den förlorande parten i princip ska ersätta motpartens rättegångskostnader.

Då frågan om en offentlig parts ersättningsskyldighet prövas bör det särskilt beaktas om rättegången har orsakats av ett fel hos myndigheterna.

Som allmänna grunder bör dessutom följande omständigheter bedömas:

• är det oskäligt att motparten måste stå för sina rättegångskostnader?
• har parten vunnit målet helt eller delvis?
• är ärendet stridigt?
• hur betydelsefullt är ärendet för parten?
• hur stora är rättegångskostnaderna i proportion till föremålet för tvisten eller partens betalningsförmåga? 

En part har alltså ingen ovillkorlig rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader, även om parten har vunnit målet. Skyldigheten att ersätta rättegångskostnaderna prövas alltid separat från fall till fall.

Vid bedömning av slutresultatets effekt tolkas det att yrkandet lämnas utan prövning påsamma sätt som om yrkandet avslås på en materiell grund (RB 21 kap. 7 §).

Mera

1.2 När är pensionsanstaltens skyldig att ersätta rättegångskostnader?

Även den pensionsanstalt som fattat beslutet kan åläggas att betala en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det i synnerhet med hänsyn till avgörandet av ärendet är oskäligt att den andra parten måste betala sina rättegångskostnader själv.

Då frågan om pensionsanstaltens ersättningsskyldighet prövas bör det särskilt beaktas om rättegången har orsakats av ett fel hos pensionsanstalten.

Om en enskild parts besvär förkastas, åläggs pensionsanstalten i regel inte att ersätta ändringsökandens rättegångskostnader. Då svarar ändringssökanden i regel själv för betalningen av arvoden till sitt biträde och eventuella vittnen. I praktiken blir arvodets slutgiltiga storlek i sista hand en fråga som avgörs mellan ändringssökanden och dem som är berättigade till arvode.

Pensionsanstalten kan åläggas att ersätta rättegångskostnaderna även om den andra partens besvär har förkastats. Pensionsanstalten kan åläggas att ersätta rättegångskostnaderna i det fall att pensionsanstalten inte har motiverat sitt beslut tillräckligt och besvärsinstansen har varit tvungen att återförvisa ärendet till pensionsanstalten för motivering av beslutet. Avsaknad av motivering av beslutet kan ursprungligen ha lett till ändringssökandet, som parten inte hade inlett, om beslutet hade varit lagenligt motiverat. I ett sådant fall kan parten i alla fall förorsakas extra rättegångskostnader till följd av pensionsanstaltens fel, även om parten inte anlitar ombud.

Mera

Om sökandet av ändring godkänns, bedömer besvärsinstansen om pensionsanstalten ska betala ändringssökandens rättegångskostnader och till vilket belopp. Då frågan om pensionsanstaltens ersättningsskyldighet prövas bör det särskilt beaktas om rättegången har orsakats av ett fel hos pensionsanstalten.

Pensionsanstaltens ersättningsskyldighet påverkas bland annat av

• om pensionsanstalten har kommit fram till ett felaktigt avgörande på grundval av tillgängliga uppgifter och
• om pensionsanstalten har underlåtit att skaffa sådan tilläggsutredning som den borde ha skaffat.

Pensionsanstaltens beslut kan ändras i besvärsinstansen till följd av att parten inte har företett tillräcklig utredning när pensionsanstalten behandlade ärendet som första instans. Pensionsanstaltens förfarande kan inte anses vara felaktigt, om inte underlåtenheten att införskaffa tillräcklig utredning beror på pensionsanstaltens försummelse.

Pensionsanstaltens förfarande kan dock anses vara felaktigt i det fall att tilläggsutredning som ändrar pensionsanstaltens beslut har lämnats in efter pensionsanstaltens beslut, men pensionsanstalten har i sitt bemötande eller sitt tilläggsutlåtande ansett att tilläggsutredningen inte föranleder någon ändring.

Mera

När besvärsinstansen bedömer pensionsanstaltens ersättningsskyldgihet bör den samtidigt göra en skälighetsbedömning.

Enligt motiveringen i regeringspropositionen (RP 83/1998 rd) ska man i denna skälighetsbedömning bl.a. ta hänsyn till hurdana åtgärder som objektivt sett har krävts för att få till stånd en ändring. Nödvändigheten av den ändringssökandes åtgärder bör bedömas ur den ändringssökandes synvinkel och på basis av de omständigheter som rådde när besvären anfördes. Till exempel en juridiskt sakkunnig persons hjälp behövs i allmänhet inte om besvären i huvudsak gäller en medicinsk bedömning av den ändringssökandes hälsotillstånd. Om ärendet lämnar rum för tolkning kan det också vara en grund för att minska pensionsanstaltens ersättningsskyldighet.

Mera

Om besvärsinstansen beslutar att en parts rättegångskostnader ska ersättas vid sökande av ändring i en VILMA-beslutssammanställning, svarar VILMA-anstalten för att kostnaderna ersätts till parten. VILMA-anstalten som betalat kostnaderna står för dem.

1.2.1 När är en enskild part skyldig att ersätta pensionsanstaltens rättegångskostnader

En enskild part får inte åläggas att ersätta en offentlig parts rättegångskostnader, om den enskilda parten inte har framfört ett uppenbart grundlöst yrkande.

Enligt regeringens proposition (RP 83/1998) är det i nästan alla situationer oskäligt att ålägga en enskild part att ersätta försäkringsanstaltens kostnader när försäkringsanstalten är motpart med beaktande av socialförsäkringsärendenas art och parternas olika ekonomiska ställning. Bestämmelserna om ersättande av rättegångskostnader får inte heller utgöra hinder för en enskild part att använda sin besvärsrätt i ett ärende som lämnar rum för tolkning.

En enskild parts ersättningsskyldighet till pensionsanstalten kommer på fråga endast i undantagsfall. I praktiken kommer en enskild parts ersättningsskyldighet på fråga endast när han kan anses ha direkt missbrukat fullföljdsförfarandet.

1.3 Rättegångskostnader som ersätts

Som rättegångskostnader kan ersättas:

• kostnader för förberedande av rättegången och utförande av talan vid domstolen (t.ex. införskaffande av nödvändiga handlingar, vittnesarvoden, granskningar)
• ombudets eller biträdets arvoden (om de har varit befogade)
• det arbete som rättegången föranlett parten och förlust som direkt ansluter sig till rättegången (t.ex. tidssförlust: RB 21:8 § 1 mom.).

Dröjsmålsränta på rättegångsfordran

På fordran som gäller rättegångskostnader bestäms på yrkande en dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Räntan bestäms från det en månad förflutit från den dag så beslutet har funnits tillgängligt för parterna. (förvaltningsprocesslagen 75 § 2 mom., RB 21 kap. 8 § 2 mom.).

Enligt rättspraxis (PND 2338/02, 10.12.2002) ersattes rättegångskostnaderna jämte ränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen från den 37:e dagen efter den dag så pensionsnämndens beslut postats.

Mera

1.4 Ersättning för rättegångskostnader, yrkande och avgörande

1.4.1 Yrkande på ersättning för rättegångskostnader

Yrkandet på ersättning för rättegångskostnader ska göras innan behandlingen av huvudärendet avslutas.

I yrkandet ska specificeras rättegångskostnadernas belopp och grunder (RB 21 kap. 14 § 1 mom.).

Yrkandet på ersättning för rättegångskostnaderna kan endast gälla kostnader som uppstått i besvärsinstansen i fråga. I samband med ett fortsatt överklagande kan man få ersättning för kostnader för behandlingen av ärendet i en tidigare instans endast genom att inom utsatt tid söka ändring i denna besvärsinstans’ beslut även till den del yrkandet på ersättning för rättegångskostnader har avslagits i det. Sökandet av ändring kan också endast gälla avgörandet om rättegångskostnaderna.

Om det framförs ett yrkande på att pensiosnanstalten ska ersätta rättegångskostnader, bör pensionsanstalten i sitt utlåtande till besvärsinstansen ta ställning till ersättningsyrkandet i fråga om så väl belopp som grund.

1.4.2 Avgörande av yrkande på ersättning för rättegångskostnader

Besvärsinstansen avgör yrkandet på rättegångskostnader samtidigt som den avgöra det egentliga ärendet. I avgörandet anges separat vilka kostnader och arvoden som ersätts (RB 21 kap. 14 § 2 mom.).

Om en part söker ändring i en tidigare besvärsinstans’ beslut, t.ex. ett beslut av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, beslutar försäkringsdomstolen om rättegångskostnaderna utgående från vad som har skett i försäkringsdomstolen och om partens besvär har godkänts eller inte (RB 21 kap. 16 § 1 mom.).

Om försäkringsdomstolen återförvisar ärendet till besvärsnämnden, ska besvärsnämnden pröva frågan om rättegångskostnader också till den del yrkandet gäller kostnader som uppstått vid behandlingen i försäkringsdomstolen. På samma sätt går man till väga också när ärendet har återförvisats till nämnden vid extraordinärt ändringssökande (RB 21 kap. 16 § 2 och 3 mom.).

Om besvärsinstansen återförvisar ärendet till pensionsanstalten, ska den yttra sig om rättegångskostnaderna i återförvisningsbeslutet, eftersom pensionsanstalten inte kan tillämpa bestämmelsena om förvaltningsprocess i 74 och 75 § i förvaltningsprocesslagen.

Om sökandet av ändring gäller ett beslut av Pensionsskyddscentralen, tillämpas det som i denna anvisning sägs om pensionsanstalter i tillämpliga delar också på Pensionsskyddscentralen.

Mera

Rättshjälp kan lämnas i domstolsärenden och andra rättsliga angelägenheter. Bestämmelser om rättshjälp finns i rättshjälpslagen (257/2002, RättshjälpsL).

Domstolsärenden är också ärenden som genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut förs inför domstol. T.ex. överklagande av ett beslut av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden hos försäkringsdomstolen är ett sådant domstolsärende.

Övriga rättsliga angelägenheter  är bland annat förvaltnings- och förvaltningsprocessärenden i olika nämnder och motsvarande instanser. T.ex. överklagande av pensionsanstaltens eller Pensionsskyddscentralens beslut hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden är en sådan rättslig angelägenhet för vilken rättshjälp kan lämnas.

Rättshjälp ges av offentliga rättsbiträden och privata biträden som uppfyller lagens krav (advokater och rättegångsbiträden med tillstånd). (RättshjälpsL 8 §)

2.1 Berättigade till rättshjälp

Rättshjälp lämnas med statlig finansiering till personer som

• behöver sakkunnig hjälp i en rättslig angelägenhet och
• som på grund av sin ekonomiska ställning inte själv kan betala utgifterna för att sköta saken (RättshjälpsL 1 § 1 mom.).

Om gränserna för disponibla medel och förmögenhet som berättigar till rättshjälp fastställs genom förordning av statsrådet (RättshjälpsL 3 §).

Dessutom finns det bestämmelser om vissa krav som gäller hemkommun och hemvist eller bosättningsort (RättshjälpsL 2 § 1 och 2 mom.).

vun saamiselle on säädetty lisäksi tiettyjä kotikuntaa ja koti- tai asuinpaikkaa koskevia edellytyksiä (OikeusapuL 2 § 1 ja 2 mom.).

Rättshjälp lämnas i regel inte i följande fall:

• sökanden har en rättsskyddsförsäkring som täcker ärendet
• ärendet är av ringa betydelse för sökanden
• det skulle vara uppenbart oändamålsenligt i jämförelse med den nytta sökanden får
• drivande av saken skulle vara rättsmissbruk
• saken grundar sig på överlåten rätt och det finns anledning att anta att överlåtelsen har skett i syfte att komma i åtnjutande av rättshjälp (RättshjälpsL 7 §).

Enligt lagen lämnas rättshjälp inte till bolag eller sammanslutningar. I ett ärende som gäller en näringsidkares näringsverksamhet och som inte är ett domstolsärende beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl till det med hänsyn till

• verksamhetens art och omfattning
• näringsidkarens ekonomiska och personliga situation och
• omständigheterna som en helhet (RättshjälpsL 2 § 3 mom.).

2.2 Förmåner som ingår i rättshjälp

I rättshjälp ingår bl.a.

• juridisk rådgivning
• biträdande i domstol eller hos andra myndigheter
• övriga behövliga åtgärder (t.ex. upprättande av handlingar)
• befrielse från vissa kostnader helt eller delvis i samband med behandlingen av ett ärende.

Den som får rättshjälp kan befrias helt eller delvis från t.ex. följande kostnader:

• arvode och ersättningar till biträde
• ersättning till vittne som parten åberopat
• handläggningsavgifter av olika slag samt
• arvoden och ersättningar för översättning och tolkning. (RättshjälpsL 4 §)

2.3 Ansökan om och beviljande av rättshjälp och fastställande av arvoden och ersättningar

Man ansöker om rättshjälp hos rättshjälpsbyrån, som i regel också beslutar om beviljande av rättshjälp (RättshjälpsL 10 § 1 mom. och 11 §).

Vid  ansökan om rättshjälp ska sökanden lägga fram en utredning om sina ekonomiska förhållanden och om den sak i vilken rättshjälp söks (RättshjälpsL 10§ 1 mom.).

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen är skyldiga att på begäran av rättshjälpsbyrån utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna denna sådana uppgifter som de förfogar över och som är nödvändiga för att utreda om en sökande har rätt till rättshjälp (RättshjälpsL 10 § 2 mom.).

Besvär får anföras om beslutet om rättshjälp enligt bestämmelserna i rättshjälpslagen (RättshjälpsL 24 och 26 §).

Den domstol som behandlar huvudärendet (försäkringsdomstolen i arbetspensionsärenden) fastställer bl.a. arvodet till privat biträde och ersättningar som ska betalas till den som lämnats rättshjälp. I andra ärenden än domstolsärenden (t.ex. ärenden som behandlas i besvärsnämnden för arbetspensionsärenden) är det rättshjälpsbyrån som fastställer dem (RättshjälpsL 18 §).

2.4 Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens ersättningsskyldighet

Bestämmelser om ersättningsskyldigheten för motparten till den som lämnats rättshjälp finns i 22 § i rättshjälpslagen.

Om rättshjälpstagarens motpart enligt 13 kap. i förvaltningsprocesslagen skulle vara skyldig att helt eller delvis ersätta rättshjälpstagarens rättegångskostnader, ska motparten åläggas att på motsvarande sätt betala ersättning till staten för de kostnader i saken som det med stöd av denna lag har bestämts att ska betalas av statens medel och för det beräknade arvodet till det offentliga rättsbiträdet jämte dröjsmålsränta.

Således kan pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen bli tvungna att ersätta staten för kostnaderna för rättshjälp som betalats av statens medel jämte ränta.

Rättspraxis:

FSD 10247/2001: Försäkringsdomstolen hade beviljat A rättshjälp retroaktivt i A:s invalidpensionsärende. Vid avgörandet av begäran om avgörande av beslutet om rättshjälp har pensionsanstalten inte varit A:s motpart och inte heller part i rättegången. Därför ålades pensionsanstalten inte att ersätta det arvode som betalades av statens medel till A:s biträde för skötseln av ärendet om begäran om avgörande. När A:s yrkande i invalidpensionsärendet hade godkänts av försäkringsdomstolen, var pensionsanstalten däremot skyldig att ersätta staten för rättegångskostnader som hänförde sig till upprättandet av ansökan om rättshjälp och besvärsärendet som gällde invalidpensionens begynnelsetid.

FSD 1029/2003: Pensionsanstalten hade beviljat A full invalidpension medan en besvärsprocess var anhänging i försäkringsdomstolen. Detta pensionsanstaltens interimistiska beslut, som försäkringsdomstolen bekräftade, grundade sig på utredning som upprättats och lämnats in efter att pensionsnämnden meddelat sitt beslut. Därför fick staten stå för de kostnader som betalats av statens medel enligt rättshjälpslagen.

Mera

I vissa situationer kan försäkringsdomstolen påföra ändringssökanden en rättegångsavgift enligt lagen om domstolsavgifter (1455/2015).

Betalningsskyldig är den som har inlett saken eller den som har trätt i hans eller hennes ställe.

3.1 Behandlingen av privatpersoners besvärsärenden är i allmänhet avgiftsfri

Behandlingen av ett besvärsärende i försäkringsdomstolen är avgiftsfri, om besvärsärendet gäller

• en enskilds rätt till en förmån,
• förmånens storlek eller
• återkrav av förmånen

Avgiftsbelagda för privatpersoner är dock ärenden som inte gäller personens omedelbara förmån. Sådana situationer är t.ex.:

• extraordinärt ändringssökande som en enskild inlett (t.ex. undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut vid försäkringsdomstolen)
• en enskild inleder ett besvärsärende i försäkringsdomstolen i egenskap av t.ex. arbetsgivare eller egenföretagare (t.ex. ärenden som gäller försäkringsskyldigheten eller försäkringsavgifterna)
• ärendet förfaller, avskrivs eller lämnas utan prövning i ovan nämnda situationer.

3.2 När är behandlingen av ett besvärsärende avgiftsbelagd?

För ändringssökanden gäller skyldigheten att betala rättegångsavgift ändringssökanden i alla ärenden som ändringssökanden inlett i försäkringsdomstolen, om

• ändringssökanden inte är en privatperson och
• kriterierna för befrielse från avgiften inte uppfylls.

Skyldiga att betala rättegångsavgift är t.ex. följande:

• arbetsgivare
• yrkesutövare
• arbetspensionsanstalter.

Rättegångsavgiften tas ut om ärendet gäller till exempel:

• försäkringsskyldigheten
• försäkringsavgifter
• extraordinärt ändringssökande (t.ex undanröjande av ett beslut vid försäkringsdomstolen).

Avgiften tas också ut när behandlingen av ärendet förfaller, ärendet avskrivs eller ärendet lämnas utan prövning.

3.3 Rättegångsavgiftens storlek

Rättegångsavgiften för privatpersoner i försäkringsdomstolen är 310 euro. Avgiften är lika stor också för privatpersoner när dessa handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare.

Övriga ändringssökandes (t.ex. arbetsgivare, yrkesutövare, pensionsanstalter) rättegångsavgift i försäkringsdomstolen är 610 euro.

Rättegångsavgiften tas ut efter att beslutet utfärdats.

Storleken på rättegångsavgiften ska justeras genom förordning av justitieministeriet med tre års mellanrum så att avgifterna motsvarar förändringen i penningvärdet. Avgifterna avrundas till närmaste hela tio euro.

3.4 När kan man avstå från att ta ut rättegångsavgift?

Ingen rättegångsavgift tas ut i följande situationer:

• det överklagade beslutet ändras till förmån för ändringssökanden
• en extraordinär ändringsansökan bifalls
• ett mål eller ärende s återförvisas för behandling vid en lägre myndighet utan att de materiella frågorna ens delvis avgörs
• ärendet överförs till en behörig myndighet
• en privatperson eller näringsidkare (gäller inte bolag eller samfund) är befriad från behandlingsavgifter med stöd av rättshjälpslagen (257/2002)
• försäkringsdomstolen bedömer i ett enskilt fall att det är uppenbart oskäligt att en avgift tas ut av en privatperson eller ett företag
• behandlingen har någon annanstans i lag bestämts vara avgiftsfri.

Om en part är befriad från att betala avgift minskar detta inte de övriga parternas betalningsskyldighet.

3.5 Sökande av ändring i en rättegångsavgift

Omprövning av ett beslut om att en avgift påförs får i regel begäras hos försäkringsdomstolen inom sex månader från det att avgiften påfördes, på det sätt som anges i förvaltningslagen.

Ett beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär, dvs. beslutet är slutligt.

I försäkringsdomstolens avgörande får omprövning inte begäras eller ändring sökas, om avgörandet gäller befrielse från avgiften på grund av oskälighet.