Tillsyn av förfaranden inom arbetspensionssystemet

Tillsynen av pensionsanstalterna inom den privata sektorn och Pensionsskyddscentralen

Finansinspektionens tillsynsuppgifter

Finansinspektionen är en finans- och försäkringstillsynsmyndighet som övervakar och inspekterar bland annat följande aktörer inom arbetspensionssystemet:

• arbetspensionsförsäkringsbolagen inom den privata sektorn
• pensionsstiftelserna
• pensionskassorna
• Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt
• Sjömanspensionskassan.

Finansinspektionen utövar laglighetstillsyn, inte ändamålsenlighetstillsyn.

Finansinspektionen övervakar och inspekterar att

• pensionsanstalterna följer lagen och god försäkringssed och
• går tillbörligt till väga i sin verksamhet.

Myndigheten övervakar i synnerhet utvecklingen av pensionsanstalternas ekonomi och solvens.

Finansinspektionen

• fastställer också stadgarna för pensionsstiftelserna och -kassorna 
• för register över pensionsstiftelserna och pensionskassorna samt arbetspensionsförsäkringsbolagens koncessioner
• följer i samarbete med Konkurrens- och konsumentverket arbetspensionsförsäkringsbolagens konkurrensmiljö
• utreder konkurrensbegränsningar
• vidtar åtgärder för att avvärja skadliga effekter av konkurrensbegränsningar
• tar initiativ till att främja konkurrensen.
• utövar tillsyn över Pensionsskyddscentralens ekonomi.

Social- och hälsovårdsministeriets uppgifter

Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) har som uppgift att

• bereda lagstiftningen om försäkringsbranschen
• fastställa försäkringsvillkoren och beräkningsgrunderna för den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen
• koordinera samarbetet inom Europeiska unionen och det övriga internationella samarbetet som berör försäkringsbranschen.

Grundandet av och koncessionerna till försäkringsbolag, såsom arbetspensionsförsäkringsbolag, ska avgöras av SHM och statsrådets allmänna sammanträde.

Tillsynen av pensionsanstalterna inom den offentliga sektorn

På finansministeriet ankommer att

• utöva allmän tillsyn över Keva
• övervaka Statens Pensionsfonds verksamhet.

Finansinspektionen övervakar

• Kevas planering av finansieringsverksamheten och placeringsverksamhet
• Statens Pensionsfonds placeringsverksamhet
• Kyrkans centralfonds placeringsverksamhet

Till den del som Keva sköter uppgifter enligt StaPL, övervakas Keva av statens revisionsverk och riksdagens revisionsutskott.

 

Förvaltningsklagan är en metod av laglighetstillsynen och avser en anmälan eller angivelse till en högre eller annan övervakande myndighet om en felaktig tjänsteåtgärd eller en försummelse i myndighetens verksamhet.

Anförande av förvaltningsklagan

Vem kan anföra klagan

Förvaltningsklagan kan anföras av vem som helst.

Det förutsätter inte partsställning. Anförande av klagan upprättar inte heller en partsställning enligt förvaltninsglagen för den som anför klagan.

Föremål för klagan

Förvaltningsklagan kan anföras om lagstridigt förfarande eller underlåtenhet av att fullgöra en förpliktelse. Den kan gälla alla slags av myndighetsverksamhet, även faktisk verksamhet.

Lagstridighet är avsett att tolkas brett. Det omfattar förfarande som strider mot lag och lägre bestämmelser och föreskrifter som utfärdats enligt lag, men också förfarande som strider mot kraven på god förvaltning som avses i 21 § i grundlagen.

Därför kan en förvaltningsklagan gälla t.ex.

• procedurfel
• missbruk av prövningsrätt
• otillbörligt beteende av en tjänsteman
• annat förfarande som är oförenligt med god förvaltning
• myndighetens passivitet
• försummelse av tjänsteuppgifter.

Förvaltningsklagan är inte avsedd för bedömning av frågor som gäller ändamålsenlighet, eftersom klagan är ett rättsskyddsmedel.

Förvaltningsklagan kan anföras över att

• en myndighet
• den som är anställd hos en myndighet
• den som är anställd hos en myndighet eller någon annan som sköter en offentlig förvaltningsuppgift har förfarit lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet.

Anställningsförhållandets art eller det sätt som en offentlig förvaltningsuppgift har organiserats på inverkar inte på om det är möjligt att anföra klagan över förfarandet. Således kan förvaltningsklagan anföras också mot en sådan privat tjänsteproducent som på grundval av ett köptjänstavtal som ingåtts med stöd av lag sköter en lagstadgad uppgift som en myndighet är ansvarig för att ordna.

Hos vem kan klagan anföras

Förvaltningsklagan anförs hos den myndighet som övervakar verksamheten.

Mera

Förvaltningsklagan över verksamheten hos pensionsanstalterna inom den privata sektorn ska anföras hos Finansinspektionen.

Förvaltningsklagan över Kevas verksamhet anförs hos finansministeriet.

Det finns inga separata bestämmelser om tillsynen av Pensionsskyddscentralen, varför klagan över Pensionsskyddscentralens verksamhet ska anföras hos riksdagens justitieombudsman eller justitiekanslern i statsrådet. Då är det inte fråga om förvaltningsklagan enligt förvaltningslagen, utan på klagan tillämpas lagen om justitiekanslern i statsrådet (193/2000) och lagen om riksdagens justitieombudsman (197/2002).

Formen för klagan

Förvaltningsklagan ska i regel anföras skriftligt.

Om den övervakande myndigheten samtycker till det, får klagan anföras muntligt.

Mera

Om den övervakande myndigheten samtycker till att klagan får anföras muntligt, ska den enligt 42 § i förvaltningslagen anteckna det muntligt framförda i ett dokument för den klagandes räkning.

Innehållet i klagan

Av klagan ska framgå

• på vilka grunder den som anför klagan anser att förfarandet varit felaktigt
• i mån av möjlighet uppgift om tidpunkten för det förfarande eller den underlåtenhet som kritiken gäller
• namn och kontaktuppgifter till den som anför klagan.

Den övervakande myndigheten kan vid behov be den som anför klagan lämna tilläggsutredning om grunderna för klagan.

Om klagan anförs anonymt, kan den övervakande myndigheten ta upp ärendet till behandling som ett övervakningsärende på myndighetens initiativ, om den utgående från klagan anser det vara motiverat.

Information

Pensionsanstalternas ska informera sina kunder om allt som är nödvändigt för att sköta en förvaltningsklagan. Kunderna ska bland annat informeras om vem som kan anföra förvaltningsklagan, över vad förvaltningsklagan kan anföras, hos vem den ska anföras och hur man går till väga för att sköta en klagan.

Behandlingen av förvaltningsklagan

När den övervakande myndigheten har satt sig in i klagan och gjort en preliminär rättslig helhetsbedömning av den, vidtar den de åtgärder som den anser vara befogade utgående från klagan. Den övervakande myndigheten bedömer i varje enskilt fall hurdana åtgärder klagan förutsätter. Åtgärderna bör övervägas i synnerhet med tanke på att lagen följs och att rättsskyddet förverkligas. Perspektivet på följandet av lagen omfattar både lagstridigt förfarande och underlåtenhet att fullgöra en skyldighet.

Den övervakande myndigheten kan be den övervakade lämna in handlingar och annan utredning som hänför sig till ärendet per telefon eller skriftligt.

Om den övervakande myndigheten anser att klagan inte föranleder åtgärder, bör den utan dröjsmål meddela det till den som anfört klagan.

Om en förvaltningsklagan med samma innehåll har anförts hos flera övervakande myndigheter, kommer myndigheterna sinsemellan överens om vilken myndighet som ska pröva klagan.

Utifrån sin preliminära rättsliga bedömning kan den övervakande myndigheten också komma fram till att ärendet behandlas i stället för klagansförfarande i ett annat rättsligt förfarande (t.ex. en undersökningsbegäran hos polisen).

Grunderna för god förvaltning och tryggande av personernas rättigheter

Vid behandlingen av en förvaltningsklagan ska

• grunderna för god förvaltning iakttas
• de personers rättigheter tryggas, som ärendet omedelbart gäller.

Med grunderna för god förvaltning avses i första hand de kvalitativa minimikraven på myndigheternas verksamhet som bestäms i förvaltningslagens 2 kapitel, såsom rättsprinciperna för förvaltningen. Bestämmelserna om jäv och om undvikande av dröjsmål vid behandlingen ska också beaktas.

Tryggandet av personernas rättigheter förutsätter att de som behandlar en förvaltningsklagan ser till att tillräckligt utreda de rättsliga och faktiska omständigheter som behövs som grund för avgörandet. Exempelvis ska den mot vilken klagan har anförts beredas tillfälle att bli hörd, om ärendet kan leda till kritik mot denna. För utredningen av ärendet kan det också vara behövligt att höra den som anfört klagan.

Preskriptionstid

En klagan prövas inte, om den gäller en sak som är äldre än två år, om det inte föreligger särskilda skäl.

Tidpunkten då fristen börjar löpa avgörs från fall till fall. I regel börjar preskriptionstiden löpa vid tidpunkten för det avgörande eller den tjänsteåtgärd som påståtts vara lagstridig.

Tarkemmat tiedot

I regel bör ett ärende som är äldre än fem år inte prövas ens av särskilda skäl.

Avgörande av ärendet och delgivning av avgörandet

På avgörandet av ett ärende som gäller klagan och delgivningen av avgörandet tillämpas förvaltningslagens bestämmelser.

Bestämmelserna om avgörande av ärendet i förvaltningslagens 7 kap. bör dock tillämpas flexibelt i synnerhet i fråga om skyldigheten att motivera ärendet, när det inte är fråga om lagstridigt eller annars felaktigt förfarande.

Avgörandet kan vara att klagan inte föranleder vidare åtgärder.

Mera

Avgörandet av en förvaltningsklagan delges i regel den som anfört klagan och den mot vilken klagan anförts, åtminstone om den senare har hörts.

Administrativ styrning med anledning av förvaltningsklagan

Administrativ styrning utgör en del av avgörandet av ett ärende som gäller klagan. I lagen finns bestämmelser om metoderna för administrativ styrning, vilka är

• att göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning
• att underrätta den övervakade om den övervakande myndighetens uppfattning om ett lagenligt förfarande
• att ge en anmärkning.

Genom att göra den övervakade uppmärksam och uttrycka sin uppfattning styr den övervakande myndigheten den övervakade att i sin framtida verksamhet beakta kraven på god förvaltning och förfara såsom det förutsätts i lagen. Med en anmärkning styrs den övervakade i en mer klandrande ton att i framtiden förfara på det sätt som förutsätts i lagen.

Övervakande myndigheter kan också använda sig av lindrigare former av administrativ styrning än de som bestäms i lagen, t.ex. uttrycka sin uppfattning om tillbörligheten den övervakades verksamhet. 

Styrningsmetoderna används enligt proportionalitetsprincipen och ömsesidigt uteslutande så att ett enskilt fel eller en enskild försummelse leder endast till användningen av en metod.

Valet av metoder påverkas bl.a. av 

• felets art och karaktär
• huruvida de tillämpliga bestämmelserna lämnar rum för tolkning
• huruvida felet beror på orsaker som är oberoende av den övervakade.

Administrativa styrningsmetoder kan inte tillgripas, om den gärning som klagan gäller är av sådan art eller så allvarlig att det finns orsak att vidta åtgärder för att inleda ett förfarande enligt någon annan lag, t.ex. strafflagen. Om ett förfarande enligt en annan lag inleds, förfaller behandlingen av förvaltningsklagan. Den som anfört klagan underrättas om att behandlingen förfaller.

Besvärsförbud

Ett avgörande i ett ärende som gäller förvaltningsklagan får inte överklagas genom besvär.

Det behövs ingen möjlighet att söka ändring, eftersom det i ett ärende som gäller förvaltningsklagan inte beslutas om någons rätt, fördel eller skyldighet. Ett avgörande om en förvaltningsklagan och den administrativa styrningen som eventuellt lämnas i avgörandet har inte motsvarande rättsliga verkningar som ett beslut i ett förvaltningsärende.

Klagomål hos riksdagens justitieombudsman

Bestämmelser om riksdagens justitieombudsmans uppgifter finns i Finlands grundlag (731/1999) och lagen om riksdagens justitieombudsman (197/2002).

Riksdagens justitieombudsman övervakar att bland annat domstolarna, pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen följer lagen ocn fullgör sina skyldigheter när de sköter offentliga uppdrag. Vid utövningen av sitt ämbete övervakar justitieombudsmannen att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses (GL 10 kap. 109 § 1 mom.).

I samband med riksdagens justitieombudsmans kansli finns Människorättscentret i synnerhet för främjande av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.

Mera

Undersökning av klagomål hos riksdagens justitieombudsman

Justitieombudsmannen övervakar lagligheten främst genom att undersöka skriftliga klagomål.

Justitieombudsmannen undersöker dock inte klagomål av följande orsaker:

• klagomålet gäller ett ärende som är äldre än två år, om det inte finns särskilda skäl till det (L om riksdagens justitieombudsman 3 §)
• ärendet hör inte till justitieombudsmannen
• ärendet behandlas som bäst vid en domstol eller en annan behörig myndighet
• det har sökts ändring i ärendet och behandlingen fortgår eller det kan fortfarande sökas ändring i ärendet
• det finns någon annan orsak.

Justitieombudsmannen kan också på eget initiativ besluta behandla ett ärende som omfattas av justitieombudsmannens laglighetskontroll (L om riksdagens justitieombudsman 4 §).

Justitieombudsmannen har rätt att av myndigheterna och av andra som sköter offentliga uppdrag få de upplysningar som de behöver för sin laglighetskontroll och göra inspektioner för att göra sig förtrogen med angelägenheter som omfattas av justitieombudsmannens laglighetskontroll.

Riksdagens justitieombudsman övervakar inte justitiekanslern i statsrådets verksamhet. Om justitiekanslern redan har undersökt ett klagomål, undersöks ett klagomål om samma ärende inte på nytt vid justitieombudsmannens byrå utan särskilda skäl.

Vilka åtgärder kan riksdagens justitieombudsman vidta?

Om den övervakade har förfarit lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan justitieombudsmannen

• ge en anmärkning för framtiden
• förordna om polisundersökning eller förundersökning
• väcka åtal, om det är fråga om en allvarlig lagstridighet
• delge den övervakade sin uppfattning om det förfarande som lagen kräver
• uppmärksamgöra den övervakade på de krav som god förvaltningssed ställer eller på synpunkter som främjar tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna
• rikta en framställning till en berhörig myndighet om att ett fel ska rättas eller ett missförhållande avhjälpas
• göra statsrådet eller något annat organ som svarar för beredning av lagstiftning uppmärksamt på brister som justitieombudsmanne observerat i bestämmelser eller föreskrifter samt göra framställningar om hur dessa ska utvecklas och bristerna avhjälpas (L om riksdagens justitieombudsmannen 10 och 11 §).

Justitieombudsmannen kan inte

• ändra eller upphäva ett avgörande som en övervakad träffat
• ingripa i hur den övervakade har använt sin lagenliga prövningsrätt, om prövningsrätten inte har överskridits eller missbrukats.
• ålägga någon att betala skadestånd.

Klagomål hos riksdagens justitieombudsman i ett arbetspensionsärende

Till riksdagens justitieombudsman har koncentrerats den högsta laglighetsövervakarens uppgifter i ärenden som gäller tillgodoseendet av individens rättigheter inom socialförsäkringen (3 § 1 mom. 8 punkten i lagen om fördelningen av uppgifter mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman 330/2022). Allmänheten kan således rikta sina klagomål i arbetspensionsärenden till justitieombudsmannen. Närmare upplysningar om hur man anför klagomål hos riksdagens justitieombudsman finns på justitieombudsmannens webbplats.

Det framgår av justitieombudsmannens avgörande hur pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen ska gå till väga i det enskilda fallet. Om justitieombudsmannen har konstaterat att ett klagomål mot en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen är obefogat, meddelar pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen inget nytt beslut i ärendet.

 

Klagomål hos justitiekanslern i statsrådet

Bestämmelser om justitiekanslerns uppgifter ingår i Finlands grundlag (731/1999) och i lagen om justitiekanslern i statsrådet (193/2000). 

Justitiekanslern i statsrådet har som uppgift att bl.a. övervaka att arbetspensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen följer lag och fullgör sina skyldigheter när de sköter offentliga uppdrag. Vid utövningen av sitt ämbete övervakar justitiekanslern att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses (GL 10 kap. 108 § 1 mom.).

Undersökning av klagomål hos justitiekanslern

Övervakningen sker till största delen med hjälp av skriftligt klagomålsförfarande.

Justitiekanslern prövar klagomålet, om

• det finns anledning att misstänka att en person, en myndighet eller någon annan institution som omfattas av justitiekanslerns övervakningsbehörighet har handlat lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sina skyldigheter
• justitekanslern anser att det av annan orsak finns anledning att pröva klagomålet.

Justitiekanslern undersöker inte klagomål som gäller ärenden som är äldre än två år, om det inte finns särskilda skäl till det.

Justitiekanslern undersöker också myndigheternas meddelanden och förslag och vidtar vid behov åtgärder som det föranleder.

Justitiekanslern kan också på eget initiativ ta upp ärenden till behandling, t.ex. ärenden som kommit fram i medierna (L om justitiekanslern i statsrådet, 3 och 4 §).

Justitiekanslern har rätt att av myndigheterna och av andra som sköter offentliga uppdrag få de upplysningar som han behöver för sin laglighetskontroll (GL 10 kap. 111 § 1 mom.).

Justitiekanslern övervakar inte riksdagens justitieombudsmans verksamhet. Om riksdagens justitieombudsman redan har undersökt klagomålet, undersöks ett klagomål om samma ärende inte på nytt vid justitiekanslersämbetet utan särskilda skäl.

 

Vilka åtgärder kan justitiekanslern vidta?

Som påföljd av lagstridigt eller felaktigt förfarande kan justitiekanslern vidta följande åtgärder:

• fästa den berördas uppmärksamhet vid det förfarande som lag och god förvaltningssed kräver
• ge den som begått ett fel en anmärkning
• lägga fram förslag till ändring av lagstiftning och andra bestämmelser
• ge den som begått ett fel anvisningar om riktigt förfarande för framtiden
• förordna om polisundersökning eller förundersökning
• väcka åtal i allvarligare fall.

Om ett allmänt intresse kräver det, ska justitiekanslern vidta åtgärder för rättande av lagstridiga eller felaktiga beslut eller förfaranden (L om justitiekanslern i statsrådet, 6 och 7 §).

Justitiekanslern kan inte själv

• upphäva eller ändra ett avgörande som hen anser lagstridigt eller felaktigt
• ålägga någon att betala skadestånd.

Klagomål hos justitiekanslern i arbetspensionsärenden

Den högsta laglighetsövervakarens uppgifter i ärenden som gäller tillgodoseendet av individens rättigheter inom socialförsäkringen har koncentrerats till riksdagens justitieombudsman (L om fördelningen av uppgifter mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman 330/2022, 3 § 1 mom. 8 punkten). Således överför justitiekanslern ett ärende till justitieombudsmannen, om justitiekanslern inte av särskilda skäl finner det ändamålsenligt att själv avgöra saken (4 § 1 mom. i lagen om fördelningen av uppgifter mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman 330/2022) 

I justitiekanslerns uppgifter ingår emellertid t.ex. strukturella frågor som gäller ordnandet av tjänster inom socialförsäkringen. Kunnandet om  socialförsäkringen vid justitiekanslersämbetet är emellertid särskilt inriktat på att utreda strukturella frågor som aktualiseras i laglighetskontrollen och tillsynen över statsrådet.

Närmare upplysningar om att anföra klagomål hos justitiekanslern finns på justitiekanslerämbetets webbplats.

Om justitiekanslern avgör ett ärende, framgår det av avgörandet hur pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen ska gå till väga i det enskilda fallet. Om justitiekanslern har konstaterat att ett klagomål mot en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen är obefogat, meddelar pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen inget nytt beslut i ärendet.

Klagomål hos europeiska ombudsmannen

Den som vill framföra klagomål om ett administrativt missförhållande inom ett EU-organ eller en EU-institution kan vända sig till europeiska ombudsmannen.

Vilka instanser kan ett klagomål hos europeiska ombudsmannen rikta sig mot?

Europeiska ombudsmannens befogenheter begränsar sig till EU:s institutioner, organ och inrättningar.

Gemenskapsinstitutioner som klagomål kan anföras mot är bl.a.

• Europaparlamentet
• Europeiska rådet
• Europeiska komissionen och
• institutioner som europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Mot EU-domstolen som lagskipningsorgan kan inte anföras klagomål.

Ombudsmannen kan inte undersökar klagomål som anförts mot t.ex. nationella myndigheter. Därför kan europeiska ombudsmannen inte heller behandla klagomål som gäller pensionsanstalternas eller Pensionsskyddscentralens beslut.

Vilka kan anföra klagomål hos europeiska ombudsmannen och hur?

Klagomål hos europeiska ombudsmannen kan anföras av bl.a. följande:

• medborgare i Europeiska unionens medlemsstater
• personer som vistas i en medlemsstat
• företag, föreningar och andra organ, med registrerad hemort i EU.

Klagomål kan inges till europeiska ombudsmannen direkt eller via Europaparlamentet.

Klagomål kan inges på vilket som helst av de officiella EU-språken. Närmare upplysningar finns på europeiska ombudsmannens webbplats.

Klagomål hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) verkar i anslutning till Europarådet.

Vem kan anföra klagomål hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna?

Hos Europadomstolen kan klagomål anföras av var och en som anser att hans eller hennes rättigheter som tryggas i

• Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna eller
• de kompletterande tilläggsprotokollen

har kränkts.

I vilka ärenden kan man anföra klagomål hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna?

Vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan man anföra klagomål om gärningar och försummelser som skett i myndigheternas (lagstiftarens, förvaltningsmyndighetens, domstolens etc.) verksamhet eller i övrigt vid utövande av offentligt uppdrag.

Man kan t.ex. begära att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avgör huruvida en lag som riksdagen stiftat kränker någon persons mänskliga rättigheterna. Däremot avgör domstolen inte om ett beslut av en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen överensstämmer med arbetspensionslagarna.

Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter prövar också om förfarandet vid en domstol uppfyller kraven i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (kravet på fair trial).

Om klagomålet gäller en förvaltningsmyndighets, t.ex. en pensionsanstalts eller Pensionsskyddscentralens avgörande, eller en domstols (t.ex. försäkringsdomstolens) avgörande, kan Europadomstolen ta upp klagomålet till prövning endast om alla nationella rättsskyddsmedel har uttömts.

Inom vilken tid ska klagomål anföras hos Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter?

Klagomål ska anföras inom 4 månader från det avgörande som kan anses som slutgiltigt. Tidsfristen börjar löpa från det att det slutliga beslutet efter ett ordinärt ändringssökande har delgivits parten.

Närmare information och anvisningar om klagomål hos Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter finns på finska utrikesministeriets webbsidor.

Vilka åtgärder kan Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter vidta?

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ålägga en stat att

• betala ersättning till en part som vunnit sitt mål och
• ersätta kostnader som förorsakats av processen till den som vunnit målet.

Detta beror på att i de ärenden som behandlas i människorättsdomstolen är svaranden alltid en stat, fastän klagomålet i grund och botten beror på en enskild myndighets eller besvärsinstans förfarande.

Människorättsdomtolens slutliga dom är rättsligt bindande för den svarande staten. Om människorättsdomstolen har beslutat att den stat som har kränkt konventionen om de mänskliga rättigheterna ska betala en gottgörelse till klaganden, ska staten betala gottgörelsen inom 3 månader från det att domen blev slutgiltig. Om betalningen fördröjs, ska staten betala en dröjsmålsränta på fordran. Europeiska rådets ministerkommitté övervakar verkställigheten av domstolens domar och erläggandet av betalningar.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kan inte

• ändra eller återbryta de inhemska domstolarnas beslut eller
• direkt ingripa i den myndighets verksamhet som nämns i klagomålet

Närmare upplysningar och anvisningar om klagomål hos europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna finns på det finska utrikesministeriets webbplats.

Europeiska unionens domstol

Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) är Europeiska unionens institution som utövar domsrätt och vars uppgift är att

• säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsrätten i alla EU-länder och
• kontrollera att Europeiska unionens institutioner och EU-länderna följer unionsrätten.

EU-domstolen är inte en fullföljdsdomstol. Det betyder att EU-domstolen inte kan ogiltigförklara eller ändra nationella domstolars beslut.

EU-domstolen består av

• domstolen och
• tribunalen.

EU-domstolen är ett organ som utövar unionens domsrätt i syfte att undersöka att en institution inom unionen har förfarit enligt lag och se till att tolkningen och tillämpningen av unionsrätten är enhetlig. EU-domstolen är inte en fullföljdsdomstol och den kan således inte ogiltigförklara eller ändra nationella domstolars beslut.

Förfarandet för förhandsavgöranden

Med tanke på arbetspensionsärenden är förfarandet med förhandsavgöranden det viktigaste slaget av klagomål som EU-domstolen behandlar.

EU-domstolen ger på de nationella domstolarnas begäran förhandsavgöranden om

• tolkningen av unionsrätten och
• giltigheten av institutionernas rättsakter.

Om en fråga som gäller tolkningen av unionsrätten eller giltigheten av institutionernas rättsakter kommer upp då en nationell domstol behandlar ett ärende och ger ett beslut som inte får överklagas, ska den nationella domstolen be EU-domstolen ge ett förhandsavgörande i saken.

Genom förhandsavgörandeförfarandet ger EU-domstolen sitt beslut antingen som en dom eller som en motiverad föreskrift, om motsvarande sak redan tidigare har avgjorts genom en dom.

EU-domstolens avgörande binder den nationella domstol som begärt förhandsavgörande samt andra nationella domstolar som behandlar likadana problem. Även EU-domstolens tidigare tolkningar om bl.a. tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet inverkar på tillämpningen av arbetspensionslagarna. Även EU-domstolens konkurrensrättsliga avgöranden inverkar på arbetspensionsanstalternas verksamhet och förfaranden.