I EU-förordningarna om social trygghet finns bestämmelser som gäller koordineringen av den sociala tryggheten. I den här anvisningen finns samlat de viktigaste definitionerna med tanke på arbetspensionslagstiftningen. Definitionerna har förklarats närmare i de anvisningar där persongrupperna eller ärendena i fråga behandlas.

Anställda och egenföretagare

Verksamhet eller en likvärdig situation, som betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i lagstiftningen om social trygghet i det berörda EU-landet.

I Finland betraktas som anställd eller egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet en person vars arbete är arbete som arbetstagare eller företagare som försäkras enligt lagstiftningen om arbetspension, om försäkring mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, om arbetslöshetsförsäkring eller om sjukförsäkring.

Pensionsskyddscentralen anser att en anställd som avses i EU-förordningarna om social trygghet i Finland är en person

  • som inte är offentligt anställd eller ska anses som sådan
  • som i egenskap av arbetstagare omfattas av Finlands arbetspensionslagstiftning (t.ex. ArPL, SjPL, OffPL).

Om personen på grund av sin ålder inte kan omfattas av arbetspensionslagstiftningen, betraktas hen som en anställd enligt EU-förordningarna om social trygghet, om hen omfattas av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Som egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet betraktas i Finland en person som omfattas av FöPL eller LFöPL. Också en person som tecknat en frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring anses vara egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet. En stipendietagare som omfattas av LFöPL anses också vara egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet.

En person som till exempel på grund av sin ålder inte kan omfattas av FöPL eller LFöPL betraktas som egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet, om hen har försäkrat sig som företagare enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

Personer som arbetar i förtroendeuppdrag och idrottare  betraktas också som anställda eller egenföretagare enligt EU-förordningarna om social trygghet när vissa förutsättningar uppfylls. Se separata anvisningar om förtroendeuppdrag och idrottare.om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar betraktas han eller hon som en sådan företagare som avses i EU:s förordning om social trygghet.

Försäkrad person

  • I fråga om de grenar av trygghetssystemen som omfattas av bestämmelserna i avdelning III, kapitlen 1 och 3 i grundförordningen, varje person som uppfyller villkoren i lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt bestämmelserna i avdelning II för rätt till en förmån, med beaktande av bestämmelserna i grundförordningen.

Offentligt anställd

  • En person som betraktas som offentligt anställd eller behandlas som sådan av det EU-land till vilken den förvaltning som sysselsätter hen hör.

I Finland betraktas en person som offentligt anställd, om han eller hon är i tjänstemannaställning eller står i ett arbetsavtalsförhållande till en arbetsgivare på den offentliga sektorn. Bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet tolkas ändå olika beroende på om personen har ett tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande.

Gränsarbetare

  • En person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat men som är bosatt i en annan medlemsstat, dit personen som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan.

Familjemedlem

  • En person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges (i grundförordningens artikel 1 finns noggrannare definitioner av familjemedlem i olika situationer).

Bosättning

  • Den ort där en person är stadigvarande bosatt.

Vistelse

  • Med vistelse avses tillfällig bosättning.

Behörig myndighet

  • Varje medlemsstats minister, ministrar eller motsvarande myndighet med ansvar för de sociala trygghetssystemen inom hela eller någon del av medlemsstaten. I Finland social- och hälsovårdsministeriet.

Administrativa kommissionen

  • Den kommission som avses i artikel 71.

Institution

  • I förhållande till varje medlemsstat, det organ eller den myndighet som har ansvaret för tillämpningen av hela eller delar av lagstiftningen. För Finlands del beskrivs institutionen noggrannare i anvisningen Verkställande av den sociala tryggheten inom EU.

Behörig institution/anstalt

  • Den institution hos vilken den berörda personen är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmåner görs, eller
  • den institution från vilken den berörda personen har eller skulle ha rätt till förmåner, om hen eller en eller flera medlemmar av hens familj var bosatta i den medlemsstat där intitutionen finns, eller
  • den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, eller
  • när det gäller ett system som gäller arbetsgivarens ansvar för de förmåner som avses i grundförordningens artikel 3.1, antingen arbetsgivaren eller försäkringsgivaren i fråga eller, om sådan saknas, ett organ eller en myndighet som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet.

Institution på bosättningsorten

  • Den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen är bosatt. Med ’institution på vistelseorten’ avses den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. När ingen sådan institution finns, den institution som utsetts av berörda medlemsstatens behöriga myndighet.

Behörig medlemsstat

  • Den behöriga medlemsstat där den behöriga institutionen finns.

Försäkringsperiod

  • Avgiftsperioder,
  • anställningsperioder eller
  • perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den lagstiftning, enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda, och
  • alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med försäkringsperioder.

Anställningsperiod eller period som egenföretagare

  • Perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare.

Bosättningsperiod

  • Perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda.

Pension

  • Omfattar inte endast pensioner utan även engångsbelopp som kan ersätta pensioner, utbetalningar i form av ersättning för avgifter samt, om inget annat föreskrivs i bestämmelserna i avdelning III, uppräkningar eller tilläggsbidrag omräknade till nuvarande värde.

Förmån vid förtida pensionering

  • Med förmån vid förtida pensionering avses alla kontantförmåner som inte är förmåner vid arbetslöshet och förtida förmåner vid ålderdom som från och med en bestämd ålder utges till en arbetstagare som har minskat sin yrkesverksamhet, upphört att vara yrkesverksam eller för tillfället inte är yrkesverksam, fram till den ålder då denne kan få ålderspension eller förtida pension, och vilka inte innebär något krav på att ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten.  ’En förtida förmån vid ålderdom’ är en förmån som utges före den ålder som normalt krävs för rätt till pension och som antingen utges även när denna ålder har uppnåtts, eller ersätts med en annan förmån vid ålderdom.

Familjeförmån

  • Alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att kompensera för en familjs utgifter, exklusive förskott avseende underhållsstöd till barns vårdnadshavare samt de särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption som anges i bilaga I.