EU-förordningarna om social trygghet tillämpas under vissa förutsättningar på medlemsländernas medborgare, statslösa och flyktingar. EU-förordningarna om social trygghet kan under vissa förutsättning och med undantag av vissa länder också tillämpas på tredjelandsmedborgare.

Om det är fråga om förmåner som förutsätter familjemedlemskap (till exempel familjepension och barnbidrag), tillämpas EU-förordningarna om social trygghet också på ovan nämndas familjemedlemmar och efterlevande, alltså förmånstagare, oavsett deras medborgarskap.  Av förmånstagarna förutsätts dock att de bor i något EU/EES-land eller Schweiz (nedan EU-land).

1.1 Medborgare i EU/EES-länderna och Schweiz

EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på medborgare i EU/EES-länderna och Schweiz (nedan EU-medborgare). EU-medborgare behöver inte bo i ett EU-land. EU-medborgaren ska dock ha omfattats av en eller flera medlemsstaters lagstiftning, dvs. varit försäkrad i ett eller flera EU-länder, för att EU-förordningarna om social trygghet ska tillämpas.

Mera

Exempel Tillämpning av EU-förordningarna om social trygghet på en EU-medborgare

En mexikansk arbetsgivare sänder sin anställda från Mexiko till Finland för att arbeta här. Den anställda är spansk medborgare och har bott och arbetat i Spanien innan hen flyttade till Mexiko. Eftersom det är fråga om en EU-medborgare som tidigare har bott inom EU-området och således varit försäkrad också där, tillämpas EU-förordningarna om social trygghet på arbetet, fastän den anställda sänds till Finland från ett icke-avtalsland (Mexiko). På den anställda tillämpas arbetslandets, dvs. Finlands, lagstiftning om social trygghet, enligt huvudregeln i EU-förordningen om social trygghet. Den mexikanska arbetsgivaren kan inte beviljas befrielse från försäkringsskyldigheten enligt ArPL.

1.2 Medborgare i Storbritannien

Brittiska medborgare är inte EU-medborgare, eftersom Storbritannien från och med 1.2.2020 inte är medlem i EU. Den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på brittiska medborgare bestäms på basis av antingen utträdesavtalet eller handels- och samarbetsavtalet och inte enligt EU-förordningarna om social trygghet fr.o.m. 1.1.2021. Se separata anvisningar om arbete i Storbritannien.

1.3 Flyktingar och statslösa

Tillämpning av EU-förordningen om social trygghet på flyktingar och statslösa personer förutsätter att personen är bosatt inom EU-området. Huruvida en flykting eller statslös person är bosatt inom EU bedöms enligt definitionen av bosättning i EU-förordningarna om social trygghet.

För att en flykting ska omfattas av EU-förordningarna om social trygghet, förutsätts det att hen har godkänts som flykting i något EU-land. Med flykting avses en person enligt konventionen om flyktingars rättsliga ställning som undertecknades i Genève 1951 och det därtill hörande protokollet från 1967 (även kallad FN:s flyktingkonvention eller Genèvekonventionen).

Mera

I praktiken är en flykting en person som har beviljats asyl i något land.

En asylsökande är däremot en person som bara söker asyl i ett annat land. Endast en del asylsökande beviljas flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention på basis av personlig förföljelse. Endast flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention är flyktingar enligt EU-förordningarna om social trygghet. En asylsökande kan få uppehållstillstånd också på grund av behov av alternativt skydd. Asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd på grund av behov av alternativt skydd är inte flyktingar enligt EU-förordningarna om social trygghet, utan tillämpningen av EU-förordningarna granskas genom bestämmelserna om tredjelandsmedborgare.

Således är t.ex. ukrainare som fått arbets- och uppehållstillstånd i Finland på grund av behov av alternativt skydd inte flyktingar. Vilken lagstiftning om social trygghet som tillämpas på sådana ukrainare avgörs enligt bestämmelserna om tredjelandsmedborgare. Se anvisningarna om tredjelandsmedborgare.

En statslös person är en sådan person som avses i konventionen om statslösa personers rättsliga ställning som undertecknades i New York 1954.

Mera

En statslös person är en person som inte är medborgare i något land. Avsaknaden av medborgarskap kan bero på många olika orsaker, t.ex. brister i lagstiftningen om medborgarskap, förlust av medborgarskap eller ändringar av statsgränserna. Till exempel medborgare i det forna Sovjetunionen och Jugoslavien kan ha blivit utan medborgarskap när staterna föll samman.

Statslösa personer har i allmänhet ett s.k. främlingspass. En person kan emellertid ha ett främlingspass också i andra situationer. Så kan t.ex. vara om en person har fått uppehållstillstånd i Finland på grund av behov av alternativt skydd eller personen inte har kunnat få ett pass av myndigheten i sitt hemland. Ett främlingspass innebär alltså inte alltid att personen är statslös.

I Finland kan en flykting eller en statslös person styrka sin status med en kopia av passet eller visumet.

1.4 Tredjelandsmedborgare

Med tredjelandsmedborgare avses personer som inte är medborgare i något EU/EES-land eller Schweiz. Medborgarna i de länder med vilka Finland har en överenskommelse om social trygghet är alltså också tredjelandsmedborgare vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet. 

Genom förordning 1231/2010 utvidgades tillämpningsområdet för EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 till att också gälla tredjelandsmedborgare fr.o.m. 1.1.2011. EU-förordningarna om social trygghet tillämpas alltså också på tredjelandsmedborgare, dvs. på medborgare i länder utanför EU, deras familjemedlemmar och förmånstagare som på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av EU-förordningarna.

Mera

Genom förordning 859/2003 utvidgades tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 till att gälla tredjelandsmedborgare 1.6.2003. Således tillämpades också de EU-förordningar om social trygghet som gällde före 1.5.2010 på tredjelandsmedborgare.

Förutsättningar för tillämpningen av EU-förordningarna är att

  • tredjelandsmedborgaren redan lagligen vistas på ett EU-lands territorium
  • personen inte befinner sig i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat.

Med laglig vistelse avses enligt EU-domstolens avgörandepraxis att en tredjelandsmedborgare har uppehållsrätt på viss tid eller permanent inom EU-området. Laglig vistelse avser således lagligt arbete eller laglig vistelse i ett EU-land. Om en tredjelandsmedborgare har uppehållstillstånd inom EU-området, kan personen anses ha vistas lagligen inom EU-området. Tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet förutsätter atlltså inte att tredjelandsmedborgaren de facto bor i ett EU-land, utan personens stadigvarande bosättningsland kan också vara utanför EU.

Utöver uppehållstillstånd förutsätter tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet dock att personen inte befinner sig i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat. Om tredjelandsmedborgaren har ett uppehållstillstånd och personen inte befinner sig i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat, avgörs den lagstiftning om social trygghet som tillämpas på personen enligt bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet.

Mera

Exempel: personen befinner sig inte i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemsstat

Den anställda är tredjelandsmedborgare och har arbetat i Tyskland. Då har den anställda varit befriad från tillämpningen av Tysklands lagstiftning om social trygghet enligt överenskommelsen om social trygghet mellan Tyskland och Japan. Den anställda har uppehållstillstånd i Tyskland. Hen börjar arbeta hos en tysk arbetsgivare och kommer till Finland för att arbeta här tillfälligt. EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på arbetet, eftersom tredjelandsmedborgaren rör sig mellan två EU-länder och vistas lagligt inom EU. Den anställda kan inte få A1-intyg som utsänd arbetstagare från Tyskland, eftersom hen inte var försäkrad i Tyskland innan hen kom till Finland. På den anställda tillämpas Finlands lagstitftning om social trygghet enligt huvudregeln i EU-förordningen om social trygghet. Den tyska arbetsgivaren ska ordna den anställdas sociala trygghet enligt finsk lagstiftning om social trygghet.

Vissa länder omfattas inte av förordningen om tredjelandsmedborgare. Undantagsländer är:

  • Danmark
  • Norge
  • Island
  • Liechtenstein och
  • Schweiz.

Förordningen om tredjelandsmedborgare tillämpas på alla EU-länder utom Danmark. Denna förordning tillämpas inte heller på EES-länderna, dvs. Norge, Island och Liechtenstein.

EU-Schweiz-avtalet gällde inte heller tredjelandsmedborgare eftersom Schweiz inte är med i förordning 859/2003.

Mera

Genom förordning 859/2003 utvidgades tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 till att gälla tredjelandsmedborgare 1.6.2003. Förordningen 859/2003 som gäller medborgare i tredje land tillämpades på alla EU-länder utom Danmark. Denna förordning tillämpades inte heller på EES-länderna, dvs. Norge, Island och Liechtenstein.

EU-Schweiz-avtalet gällde inte heller tredjelandsmedborgare eftersom Schweiz inte är med i förordning 859/2003.

Även Storbritannien är ett s.k. undantagsland i fråga om tredjelandsmedborgare. Se den separata anvisningen Samordning av den sociala tryggheten mellan Storbritannien och EU.

Se i Mera-rutan, vilka regler som tillämpas på tredjelandsmedborgare i de s.k. undantagsländerna.

Mera

Danmark

  • Fastän Danmark är ett EU-land, är Danmark inte med i förordning 1231/2010, genom vilken EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 utvidgades till att omfatta tredjelandsmedborgare.
  • Danmark var inte heller med i förordning 859/2003, genom vilken tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 utvidgades till att gälla tredjelandsmedborgare.
  • Danmark är dock med i den nordiska konventionen om social trygghet. Nordiska konventionen om social trygghet tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i något nordiskt land. I lagvalsreglerna i den gällande konventionen hänvisas till bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009.
  • Via den nordiska konventionen tillämpas bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet på tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar och förmånstagare i alla nordiska länder.
  • Danmark har dock en bilaga i konventionen, genom vilken Danmark har begränsat hur bestämmelserna om familjeförmåner, grundpensioner och arbetslösa tillämpas på tredjelandsmedborgare.

Norge och Island

  • Norge och Island är EES-länder.
  • Norge och Island är inte med i förordning 1231/2010, genom vilken EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 utvidgades till att omfatta tredjelandsmedborgare.
  • Norge och Island var inte heller med i förordning 859/2003, genom vilken tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 utvidgades till att gälla tredjelandsmedborgare.
  • Norge och Island är dock med i nordiska konventionen om social trygghet. Nordiska konventionen om social trygghet tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i något nordiskt land. I lagvalsreglerna i den gällande konventionen hänvisas till bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009.
  • Via den nordiska konventionen tillämpas bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet på tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar och förmånstagare i alla nordiska länder.

Liechtenstein

  • Liechtenstein är ett EES-land.
  • Liechtenstein är inte med i förordning 1231/2010, genom vilken EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 utvidgades till att omfatta tredjelandsmedborgare.
  • Liechtenstein är inte heller med i förordning 859/2003, genom vilken tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 utvidgades till att gälla tredjelandsmedborgare.
  • Finland och Liechtenstein har inte heller någon överenskommelse om social trygghet, vilket innebär att rätten till social trygghet för tredjelandsmedborgare som rör sig mellan Finland och Liechtenstein avgörs enligt nationell lagstiftning.

Schweiz

  • Schweiz är inte ett EU/EES-land, men det finns ett avtal mellan Schweiz och EU om tillämpning av EU-förordningarna om social trygghet.
  • Schweiz är inte med i förordning 1231/2010, genom vilken EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 utvidgades till att omfatta tredjelandsmedborgare.
  • Schweiz var inte heller med i förordning 859/2003, genom vilken tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 utvidgades till att gälla tredjelandsmedborgare.
  • Finland och Schweiz har en överenskommelse om social trygghet. Utgångspunkten är att överenskommelsen tillämpas på medborgare i avtalsländerna. Vissa av lagvalsreglerna tillämpas dock också på tredjelandsmedborgare, när det är fråga om en utsänd arbetstagare, anställd på transportföretag eller en offentligt anställd.