I EU:s förordningar om social trygghet finns bestämmelser som ska trygga att en person alltid omfattas av något EU-lands lagstiftning. Om EU-ländernas myndigheter är oense om vilken lagstiftning som ska tillämpas på en person, fastställs den lagstiftning som ska tillämpas på personen ändå alltid provisoriskt.
1.1 Avgörande av meningsskiljaktigheter om tillämplig lagstiftning EU-länderna emellan
Om det utifrån en persons arbete eller bosättning inte är klart vilket lands sociala trygghet han eller hon omfattas av, ska de berörda länderna tillsammans utreda ärendet.
Med EU-förordningarna om social trygghet har man försökt trygga förfaringssätt med vilka en persons rättsskydd försäkras i sådana här oklara fall. Förfaringssätten är bland annat följande
- ärendets behandling i administrativa kommissionen
- ett så kallat samråds- och förlikningsförfarande
- provisorisk tillämpning av lagstiftning
- provisorisk utbetalning av förmåner.
1.1.1 Ärendets behandling i administrativa kommissionen
Om institutionerna eller myndigheterna inte kommer överens om vilket lands sociala trygghet som en person ska omfattas av, kan frågan hänskjutas via medlemsländernas behöriga myndigheter (i Finland social- och hälsovårdsministeriet) till administrativa kommissionen, som består av företrädare för EU-länderna. Administrativa kommissionen ska försöka jämka samman de oeniga EU-ländernas ståndpunkter inom sex månader efter det att ärendet hänsköts till den.
1.1.2 Samråds- och förlikningsförfarande
Administrativa kommissionen har utfärdat beslut A1 om medlemsländernas samråds- och förlikningsförfarande. Utgångspunkten är att medlemsländerna ska iaktta det förfarande som anges i beslutet A1 innan de kan hänskjuta ärendet till administrativa kommissionen för behandling.
Om situationer av meningsskiljaktighet mellan EU-länderna och det förlikningsförfarande som gäller dem har Administrativa kommissionens utfärdat beslut A1. Enligt det är utgångspunkten i situationer av meningsskiljaktighet (t.ex. ett EU-land ifrågasätter ett A1-intyg som ett annat land utfärdat) ett samrådsförfarande mellan kontaktinstitutionerna.
Institutionen som begär om förfarandet tar kontakt och ber den mottagande institutionen att komma med en utredning eller vid behov att återkalla A1-intyget och förklara intyget ogiltigförklarat. Institutionen som tar emot begäran bekräftar begärans ankomst utan dröjsmål inom 10 arbetsdagar och meddelar ärendets kontaktperson. Institutionen i fråga meddelar institutionen som begärt förfarandet om sitt beslut som fort som möjligt, senast 3 månader efter att begäran tagits emot. Institutionen meddelar även personen och arbetsgivaren om beslutet samt om hur ändring kan sökas i det.
Om ärendet inte får en lösning i diskussionerna mellan anstalterna, överförs ärendet för behandling av de behöriga myndigheterna (ministerierna, i Finland SHM). I sista skede förs ärendet till förlikningsnämnden som fungerar vid administrativa kommissionen. Varje myndighet gör då upp en promemoria över de frågor som orsakar meningsskiljaktigheter. Förlikningsnämnden ska försöka jämka samman ståndpunkterna inom sex månader efter den fått ärendet för behandling.
Mera
1.1.3 Provisorisk tillämpning av lagstiftning
1.1.3.1 Personen arbetar i ett EU-land
Personen omfattas provisoriskt av lagstiftningen i det EU-land, där han eller hon arbetar (som anställd eller företagare).
I praktiken kan det vara fråga om t.ex. en situation där arbetslandet anser att arbetstagaren är utsänd, men avreselandet är av annan åsikt.
I de fall där arbetslandet motsätter sig ett annat EU-lands intyg A1 för utsänd arbetstagare på grund av att arbetslandet inte betraktar arbetstagaren som utsänd, kan saken inte avgöras på det sätt som nämns ovan. I sådana fall tillämpas det förfarande som anges (i artikel 5) i tillämpningsförordningen, enligt vilket ett annat EU-land kan begäras att återta en handling eller ett intyg som det utfärdat.
Mera
1.1.3.2 Personer som arbetar i två eller flera EU-länder
Om en person arbetar (som anställd eller företagare) i två eller flera EU-länder, omfattas personen provisoriskt av lagstiftningen i bosättningslandet, om han eller hon delvis arbetar där. Lagstiftningen i bosättningslandet tillämpas också på personer som inte förvärvsarbetar.
Om en person arbetar (som anställd eller företagare) i två eller flera EU-länder, men bosättningslandets lagstiftning inte kan tillämpas, omfattas personen provisoriskt av lagstiftningen i det land, som han eller hon först ansökte om att få omfattas av.
I praktiken är det i det föregående fråga om en situation där en person arbetar i mer än ett EU-land, men inte alls i sitt bosättningsland. Denna punkt kan tillämpas också när det råder oklarhet om bosättningslandet.
När det är fråga om arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsländer, kan bestämmelserna om provisorisk tillämpning av lagstiftning också tillämpas, om institutionerna i EU-länderna inte når enighet.
1.1.4 Provisorisk utbetalning av förmåner
Om institutionerna eller myndigheterna i två eller flera EU-länder har olika åsikter om vilket EU-lands institution som ska bevilja kontant- eller vårdförmåner för en person, ska personen beviljas förmåner provisoriskt enligt den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar.
Om personen är bosatt någon annanstans än i det EU-land som betalar honom eller henne kontant- eller vårdförmåner, beviljas förmånerna av det EU-land dit ansökan har inlämnats först.
1.2 Slutgiltigt fastställande av lagstiftning och behörig institution
Om den lagstiftning som slutgiltigt ska tillämpas inte är lagstiftningen i det EU-land där personen har försäkrats provisoriskt, ska den slutgiltigt tillämpliga lagstiftningen tillämpas retroaktivt senast från den dag då den provisoriska försäkringen började.
Samma förfarande tillämpas om institutionen i det EU-land som fastställts slutgiltigt som behörig inte är institutionen i det land som beviljat förmåner provisoriskt, svarar den slutgiltigt behöriga institutionen för förmånerna senast från den dag då förmånerna första gången beviljades provisoriskt.
Vid behov ska den institution som har fastställts som behörig och den institution som har betalat ut kontantförmåner provisoriskt eller tagit ut avgifter provisoriskt, i förekommande fall utreda den berörda personens ekonomiska situation.
Den slutgiltigt behöriga institutionen ska också återbetala de vårdförmåner som den andra institutionen har beviljat provisoriskt.
Se mer om arbete i två eller flera länder i anvisningarna i Arbete i flera EU-länder
Försäkringsavgifter kvittas sinsemellan EU-ländernas institutioner när en person är provisoriskt försäkrad i ett EU-land och lagstiftningen i detta land inte fastställs slutligt som tillämplig lagstiftning.
Institutionen i det EU-land som provisoriskt har erhållit försäkringsavgifter får inte återbetala beloppen till arbetstagaren eller arbetsgivaren, förrän den institution som fastställts slutligt som behörig har meddelat det belopp som den har rätt till. Den institution som fastställts som behörig ska senast tre månader efter det att den tillämpliga lagstiftningen har fastställts meddela det belopp som den har rätt till.
Kvittningen av avgifter gäller retroaktiv tid eller den tid då personen omfattades provisoriskt av lagstiftningen i ett EU-land.
Om de provisoriskt utbetalda försäkringsavgifterna överstiger de avgifter som den institution som fastställts som behörig har rätt till, ska den institution som erhållit de provisoriska betalningarna återbetala det överstigande beloppet till den institution som betalat avgifterna.
I praktiken blir det aktuellt att tillämpa kvittning av provisoriskt betalda försäkringsavgifter i de fall där en person arbetar i två eller flera EU-länder och det uppstår oenighet mellan två eller flera EU-länder om vilken lagstiftning som ska tillämpas på personen.
Om det i ovan nämnda fall anses att den finländska lagstiftningen kan tillämpas provisoriskt, meddelar Pensionsskyddscentralen arbetspensionsanstalten och övriga socialförsäkringsanstalter att den finländska lagstiftningen tillämpas provisoriskt på arbetstagaren. Efter det utreder Pensionsskyddscentralen tillsammans med institutionen i det andra EU-landet till vilket land försäkringsavgifterna för arbetstagaren slutgiltigt ska betalas. Efter att ha utrett vilken lagstiftning som slutgiltigt ska tillämpas, underrättar Pensionsskyddscentralen arbetspensionsanstalten och de övriga socialförsäkringsanstalterna som erhållit de provisoriskt utbetalade försäkringsavgifterna om detta.
Det är också möjligt att ett annat EU-lands lagstiftning tillämpas provisoriskt och att den finländska lagstiftningen fastställs slutgiltigt som tillämplig lagstiftning. Också i sådana fall utreder Pensionsskyddscentralen tillsammans med institutionen i det andra EU-landet till vilket land försäkringsavgifterna för arbetstagaren slutgiltigt ska betalas.
Tarkemmat tiedot
De betalda förmånerna kvittas mellan EU-ländernas institutioner om personen har fått förmåner provisoriskt i något EU-land och detta lands lagstiftning inte fastställs som den slutgiltigt tillämpliga lagstiftningen.
När det slutgiltigt behöriga EU-landet har fastställts, sammanställer institutionen i det EU-land som betalat förmåner provisoriskt en redovisning av de provisoriskt utbetalda förmånerna och sänder den till institutionen i det EU-land som har fastställts slutgiltigt som behörig. Den slutgiltigt behöriga institutionen avdrar från de poster som ska betalas retroaktivt de belopp som den institution som betalat förmåner provisoriskt har rätt till.
Om den slutgiltigt behöriga institutionen inte betalar förmåner retroaktivt eller om den förmån som den ska betala retroaktivt är mindre än det belopp som den institution som betalat förmån provisoriskt har återkrävt, avdrar den slutgiltigt behöriga institutionen det överbetalda beloppet från en löpande förmån. Den sistnämnda institutionen ska göra avdraget enligt de villkor och inom de fastställda gränserna för sådan avräkning som finns i den lagstiftning som den tillämpar.
Dessa bestämmelser tillämpas endast på förmåner som betalas provisoriskt. Om andra fall av kvittning av pension som betalats utan grund berättas i anvisningen om återkrav av pensioner som betalats till ett för stort belopp.