EU-förordning om social trygghet tillämpas i alla EU-länder samt i EES-länderna och Schweiz.

  • EU-länderna är Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike.

EU har en separat överenskommelse med EES-länderna om den sociala tryggheten, vilket innebär att EU-förordningarna om social trygghet också tillämpas i EES-länderna.  EES-länderna är Island, Liechtenstein och Norge.

EU och EES-länderna har också särskilda avtal med Schweiz om den sociala tryggheten, vilket innebär att EU-förordningarna om social trygghet också tillämpas på personer som rör sig mellan Schweiz och EU/EES-länderna.

Staterna San Marino, Vatikanen och Monaco, som är innanför EU-ländernas territorier, hör inte till EU, och där tillämpas inte EU-förordningarna om social trygghet.

1.1 EU-länderna

EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 (grundförordningen) och 987/2009 (tillämpningsförordningen) tillämpas på EU-länderna fr.o.m. 1.5.2010. Förordningarna ändrades 28.6.2012 till exempel i fråga om reglerna om arbete i flera EU-länder (förordning 465/2012).

Genom förordning 1231/2010 utvidgades tillämpningsområdet för EU-förordningarna om social trygghet till att också gälla tredjelandsmedborgare fr.o.m. 1.1.2011. Fastän Danmark är ett EU-land, är Danmark inte med i denna förordning som gäller tredjelandsmedborgare. Se anvisningar om personkretsen för EU-förordningarna om social trygghet.

Före 1.5.2010 tillämpades EU- förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72.

1.2 Finland

Finland anslöt sig till EU 1.1.1995, men EU-förordningarna om social trygghet har tillämpats på personer som rör sig mellan Finland och EU/EES-länderna redan fr.o.m. 1.1.1994 på grund av Finlands medlemskap i EES. Till en början tillämpades EU-förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 och från och med 1.5.2010 EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009.

1.2.1 Finlands överenskommelser om social trygghet med EU-länder

Två eller flera EU-länder kan vid behov ingå överenskommelser med varandra som överensstämmer  med principerna och andan i EU-förordningarna om social trygghet.

Finland har en överenskommelse om social trygghet med vissa EU-länder, men de bilaterala överenskommelserna om social trygghet har till stor del förlorat sin betydelse sedan länderna började tillämpa EU-förordningarna om social trygghet.  Se en lista över överenskommelserna i Mera-rutan. EU-förordningarna om social trygghet ersätter i princip alla bilaterala avtal om social trygghet som EU-länderna tidigare ingått.

I praktiken är det närmast den nordiska konventionen om social trygghet som har betydelse. Med tanke på EU-länderna är det centrala för arbetspensionssystemet i den nordiska konventionen om social trygghet att konventionen gör det möjligt att tillämpa EU-förordningarna om social trygghet på

  • tredjelandsmedborgare som rör sig i de nordiska länderna och
  • också på Grönlands och Färöarnas självstyrelseområden.

Dessutom innehåller den nordiska konventionen en bestämmelse om samarbetet kring rehabilitering mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna i gränsöverskridande situationer.

Mera
Land Ikraftträdande Ändringar/reviderad överenskommelse trädde i kraft Obs!
Förbundsrepubliken Tyskland 1.10.1981 1.8.1998
Österrike 1.7.1987 1.1.1994
Spanien 1.8.1987
Luxemburg 1.4.1991 1.2.2002
Grekland 1.5.1991
Estland 1.10.1997 1.11.2006 Överenskommelsen upphörde 1.5.2010
Lettland 1.6.2000
Litauen 1.8.2001 Överenskommelsen upphörde 1.1.2007
Nordiska konventionen om social trygghet 1.11.1956 1.1.1982, 1.1.1994, 1.9.2004, 1.5.2014

1.3 Tillämpning av EU:s förordningar om social trygghet på territorier med specialstatus i EU-länderna

Vissa EU-länder har områden om vilka man separat ska kontrollera om EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på arbete inom området. Områdena kan vara s.k. yttersta randområden, som är en del av något EU-land och sålunda hör till EU, men ligger på långt avstånd från Kontinentaleuropa. En del EU-länder har också s.k. utomeuropeiska länder och territorier som inte är delar av EU. Dessutom har det avtalats separat om vissa områden. Det territoriella tillämpningsområdet definieras i artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vid behov ska det territoriella tillämpningsområdet för EU-förordningarna om social trygghet kontrolleras hos EU-landet i fråga.

Observera att EU-förordningarna om social trygghet i vissa fall också kan bli tillämpliga på områden utanför EU, om situationen har kopplingar till flera EU-länder. Se separata anvisningar om arbete i icke-avtalsländer.

Mera

En inofficiell lista över EU-ländernas specialområden, där EU-förordningarna om social trygghet tillämpas eller inte tillämpas. Vid behov kan man ta reda på den officiella ståndpunkten till tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet inom området hos myndigheterna i EU-landet i fråga.

EU-land EU-förordningarna om social trygghet tillämpas EU-förordningarna om social trygghet tillämpas inte
Nederländerna
  • Aruba
  •  Curacao
  • Sint Maarten (Nederländernas del av Saint Martin)
  • Bonaire
  • Sint Eustatius
  • Saba
Spanien
  • Ceuta
  • Melilla
  • Kanarieöarna
  • Balearerna (Mallorca, Ibiza, Menorca, Cabrera, Formentera)
Cypern
  • Områdena som kontrolleras av Republiken Cypern (den s.k. grekiska delen)
  • Områdena som inte kontrolleras av Republiken Cypern (området i norr)
  • Storbritanniens militärbaser Akrotiri och Dhekelia betraktas som brittiska territorier. Kontrollera hos brittiska myndigheter vad som gäller för arbete inom dessa områden.
Portugal
  • Azorerna
  • Madeira
Frankrike
  • Gua­de­loupe
  • Mar­tinique
  • Franska Guyana
  • Réuni­on
  • Saint Martin (franska delen)
  • Mayotte
  • Saint Barthélemy
  • Franska Polynesien
  • Saint Pierre och Miquelon
  • Nya Kaledonien
  • Wallis och Futuna
  • Frankrikes antarktisterritorier

 
Sverige
  • Gotland
  • Öland
Finland
  • Åland
Danmark
  • Färöarna
  • Grönland

I bådas fall endast när det handlar om arbete mellan de nordiska länderna. På Färöarna och Grönland tillämpas lagvalsreglerna i EU-förordningarna direkt, men i den nordiska konventionen om social trygghet har det fastställts att EU-förordningarna om social trygghet tillämpas också på dessa områden.

1.4 EES-länderna

EES-länderna (Norge, Island och Liechtenstein) tillämpar EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 från och med 1.6.2012. EU-förordningarna om social trygghet ändrades 28.6.2012, men EES-länderna började tillämpa ändringarna först från och med 2.2.2013.

EES-länderna är inte med i förordning 1231/2010, som utvidgar tillämpningen av EU:s förordningar om social trygghet på tredjelandsmedborgare. Se anvisningarna om personkretsen för EU-förordningen om social trygghet

Före 1.6.2012 tillämpades EU- förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 på EES-länderna.

1.4.1 Finlands överenskommelser om social trygghet med EES-länder

Finland, Norge och Island är med i den nordiska konventionen om social trygghet. För arbetspensionssystemet är det centrala i den nordiska konventionen om social trygghet med tanke på EES-länderna att konventionen gör det möjligt att tillämpa EU-förordningarna om social trygghet på tredjelandsmedborgare som rör sig i Norden.

Dessutom innehåller den nordiska konventionen en bestämmelse om samarbetet kring rehabilitering mellan de nordiska socialförsäkringsinstitutionerna i gränsöverskridande situationer.

Finland och Liechtenstein har ingen bilateral överenskommelse om social trygghet.

1.4.2 Tillämpning av EU:s förordningar om social trygghet på territorier med specialstatus i EES-länderna

Bland EES-länderna har endast Norge områden om vilka man separat ska kontrollera om EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på arbete inom området. Vid behov ska det territoriella tillämpningsområdet för EU-förordningarna om social trygghet kontrolleras hos socialförsäkringsmyndigheterna i Norge.

Mera

En inofficiell lista över Norges specialområden, där EU-förordningarna om social trygghet tillämpas eller inte tillämpas.

EES-land EU-förordningarna om social trygghet tillämpas EU-förordningarna om social trygghet tillämpas inte
Norge
  • Spetsbergen (Svalbard)
  • Jan Mayen

Endast när det handlar om arbete mellan de nordiska länderna. Områdena hör inte till EES, men EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på dem genom den nordiska konventionen om social trygghet. Även om dessa områden inte särskilt nämns i den nordiska konventionen betraktas de som en del av Norge.
  • Norske biland (Peter I:s ö, Dronning Maud Land och Bouvetøya)

1.5 Schweiz

EU och EU:s medlemsländer har ingått en överenskommelse med Schweiz om fri rörlighet för personer som rör sig mellan EU och Schweiz. Enligt denna överenskommelse har EU-förordningarna 883/2004 och 987/2009 tillämpats på personer som rör sig mellan Schweiz och EU-länderna fr.o.m. 1.4.2012.

På personer som rör sig mellan Schweiz och EES-länderna har EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009 dock tillämpats först från och med 1.6.2016.

Schweiz är inte med i förordning 1231/2010, som utvidgar tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet till tredjelandsmedborgare. Se anvisningarna om personkretsen för EU-förordningen om social trygghet.

Före ovannämnda avtal tillämpades EU- förordningarna om social trygghet 1408/71 och 574/72 fr.o.m. 1.6.2002 på Schweiz.

Mera

Vid ändringar av förordningarna eller när nya medlemsstater ansluter sig till EU förutsätter tillämpningen av förordningen alltid en separat överenskommelse med Schweiz.

 

1.5.1 Överenskommelse om social trygghet mellan Finland och Schweiz

Det finns en överenskommelse om social trygghet mellan Finland och Schweiz fr.o.m. 1.10.1986. Numera har överenskommelsen i praktiken betydelse närmast när det gäller tredjelandsmedborgare. Se anvisningarna om personkretsen för EU-förordningen om social trygghet.

1.6 Storbritannien

Fr.o.m. 1.2.2020 är Storbritannien inte längre en av EU:s medlemsstater. Den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan Storbritannien och EU regleras i utträdesavtalet och handels- och samarbetsavtalet. Se närmare anvisningar om Storbritannien.