Överenskommelse om social trygghet mellan Republiken Finlands regering och Republiken Koreas regering (FördrS 7–8)

Artikel 1

Definitioner

1. I denna överenskommelser avses med

a) ”medborgare” med avseende på Republiken Finland (nedan ”Finland”), finska medborgare i den mening som avses i den finska medborgarskapslagen, och med avseende på Republiken Korea (nedan ”Korea”), koreanska medborgare enligt definitionen i den koreanska medborgarskapslagen,

b) ”lagstiftning” lagar och föreskrifter som anges i artikel 2,

c) ”behörig myndighet” med avseende på Finland, social- och hälsovårdsministeriet, och med avseende på Korea, hälso- och socialministeriet,

d) ”behörig institution” med avseende på Finland, de institutioner och organ som ska verkställa lagstiftningen enligt artikel 2, och med avseende på Korea, den nationella pensionstjänsten,

e) ”förbindelseorgan” den institution eller det organ som definieras som sådant i verkställighetsavtalet,

f) ”försäkringsperiod” avgiftsperioder som har erkänts och fullgjorts i enlighet med en avtalsstats lagstiftning samt perioder som enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med avgiftsperioder,

g) ”förmån” förmåner som definieras i lagstiftningen som anges i artikel 2.

2. Begrepp som inte definieras i denna artikel ska ha den innebörd de har enligt tillämplig lagstiftning.

Artikel 2

Lagstiftning som omfattas av överenskommelsen

1. Denna överenskommelse ska tillämpas på lagstiftning som gäller

a) med avseende på Finland,

i. arbetspensionssystemet och

ii. endast i fråga om del II arbetslöshetsförsäkring,

b) med avseende på Korea,

i. folkpension och

ii. endast i fråga om del II arbetslöshetsförsäkring.

2. Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska lagstiftningen enligt punkt 1 inte omfatta eventuella fördrag som ingåtts mellan en avtalsstat och en tredje stat eller andra internationella avtal om social trygghet eller lagstiftning om verkställigheten av dem.

3. Överenskommelsen ska också gälla framtida lagstiftning som ändrar, kompletterar, sammanför eller ersätter lagstiftning enligt punkt 1.

4. Oavsett vad som anges i punkt 3 ska denna överenskommelse inte gälla lagar och bestämmelser som utvidgar en avtalsstats gällande lagstiftning till nya kategorier av förmånstagare, om avtalsstatens behöriga myndighet, inom sex månader från den dag då sådana lagar och bestämmelser träder i kraft, skriftligen underrättar den andra avtalsstatens behöriga myndighet om att en sådan utvidgning av överenskommelsen inte är avsedd.

Artikel 3

Personer som omfattas av överenskommelsen

Överenskommelsen ska tillämpas på personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen enligt artikel 2 samt personer som försörjs av eller är efterlevande till sådana personer i enlighet med den berörda avtalsstatens tillämpliga lagstiftning.

Artikel 4

Likabehandling

Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska personer som avses i artikel 3 och som berörs av denna överenskommelse vid tillämpningen av avtalsstatens lagstiftning behandlas lika som medborgarna i avtalsstaten i fråga. Detsamma gäller också personer som försörjs eller är efterlevande i den mån de härleder rättigheter från sådana personer.

Artikel 5

Betalning av förmåner utomlands

1. Om inte något annat anges i denna överenskommelse, får förmåner enligt en avtalsstats lagstiftning inte minskas, ändras, dras in, återkallas eller förklaras förverkade på den grund att förmånstagaren bor eller vistas inom den andra avtalsstatens territorium, och förmånerna ska betalas ut inom den andra avtalsstatens territorium.

2. Förmåner som betalas ut med stöd av lagstiftningen i en avtalsstat ska beviljas den andra avtalsstatens medborgare som bor utanför avtalsstaternas territorium på samma villkor som gäller när de beviljas den förstnämnda avtalsstatens medborgare när de är bosatta utanför avtalsstaternas territorier.

Artikel 6

Allmänna bestämmelser

Om inte något annat bestäms i denna del omfattas en arbetstagare eller företagare som arbetar inom den andra avtalsstatens territorium endast av den avtalsstatens lagstiftning med avseende på det arbetet.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser

1. Om en arbetsgivare som har sin hemort inom en avtalsstats territorium sänder ut en arbetstagare till den andra avtalsstatens territorium för att arbeta där, ska på arbetstagaren, när det gäller arbetet, tillämpas endast den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning under de första sextio kalendermånaderna, som om den anställda fortfarande arbetade inom den förstnämnda avtalsstatens territorium. Denna punkt gäller också en arbetstagare som av sin arbetsgivare, som är verksam inom en avtalsstats territorium, har utsänts till den andra avtalsstatens territorium för att arbeta hos ett bolag som är knutet till arbetsgivaren.

2. Om en företagare som omfattas av en avtalsstats lagstiftning och normalt arbetar som företagare inom denna avtalsstats territorium tillfälligt arbetar som företagare inom den andra avtalsstatens territorium, ska företagaren omfattas enbart av den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning, som om företagaren arbetade inom den förstnämnda avtalsstatens territorium, förutsatt att företagsverksamheten inom den andra avtalsstatens territorium inte förväntas överstiga sextio kalendermånader.

3. Om arbetet som utsänd arbetstagare eller företagare inom den andra avtalsstatens territorium pågår längre än den tid som anges i punkt 1 och 2 i denna artikel, ska lagstiftningen i den förstnämnda avtalsstat som avses i punkten i fråga fortsätta att tillämpas, förutsatt att båda avtalsstaternas behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller de institutioner som de har utsett för ändamålet samtycker till företagarens begäran eller arbetstagarens och arbetsgivarens gemensamma begäran.

Artikel 8

Fartygs- och flygbesättning

1. Ingenting i denna överenskommelse påverkar avtalsstaternas tillämpliga lagstiftning i fråga om personer som är anställda som befäl eller besättningsmän ombord på fartyg.

2. Personer som är anställda som befäl eller besättningsmän ombord på luftfartyg ska, när det gäller arbetet, omfattas av lagstiftningen i den avtalsstat inom vars territorium det företag där personen är anställd har sitt huvudkontor. Om företaget har en filial eller en representation inom den andra avtalsstatens territorium ska en person som är anställd hos filialen eller representationen och som inte berörs av artikel 7 omfattas av lagstiftningen i den avtalsstat inom vars territorium filialen eller representationen ligger.

Artikel 9

Medlemmar av diplomatiska och konsulära beskickningar samt tjänstemän

1. Denna överenskommelse inverkar inte på tillämpningen av bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser från den 24 april 1963.

2. Om inte något annat bestäms i punkt 1 i denna artikel ska en avtalsstats regeringstjänsteman som utsänds för att arbeta inom den andra avtalsstatens territorium fortfarande omfattas av den förstnämnda avtalsstatens lagstiftning, som om tjänstemannen arbetade inom den avtalsstatens territorium. Denna punkt ska också tillämpas på en person som enligt en avtalsstats lagstiftning betraktas som tjänsteman förutsatt att personen omfattades av den avtalsstatens sociala trygghetssystem omedelbart innan anställningsförhållandet började.

Artikel 10

Undantag

Avtalsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner som de har utsett får komma överens om undantag från bestämmelserna i denna del för vissa personer eller grupper av personer, förutsatt att de berörda personerna omfattas av lagstiftningen i någon av avtalsstaterna.

Artikel 11

Sammanläggning av försäkringsperioder och beräkning av pensioner

1. När försäkringsperioder har fullgjorts enligt lagstiftningen i båda avtalsstaterna ska de behöriga institutionerna i var och en av de avtalsslutande staterna, i samband med fastställandet av rätten till en förmån enligt den lagstiftning som den tillämpar, vid behov beakta försäkringsperioder enligt den andra avtalsstatens lagstiftning, förutsatt att dessa försäkringsperioder inte sammanfaller med försäkringsperioder enligt dess egen lagstiftning.

2. Om det enligt den ena avtalsstatens lagstiftning krävs att försäkringsperioder måste fullgöras inom en viss yrkesverksamhet för att vissa förmåner ska beviljas, ska enbart försäkringsperioder som har fullgjorts eller erkänts som likvärdiga inom samma yrkesverksamhet enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning sammanläggas för rätt till dessa förmåner.

3. Beräkningen av pensionen ska bestämmas av tillämplig lagstiftning i respektive avtalsstat om inte annat följer av denna överenskommelse.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser avseende Korea

1. För att få invalidpension eller familjepension ska den koreanska lagstiftningens krav om att en person ska vara försäkrad när försäkringsfallet inträffar anses vara uppfyllt om personen är försäkrad för en förmån enligt finsk lagstiftning vid tidpunkten då försäkringsfallet inträffar enligt koreansk lagstiftning.

2. När försäkringsperioder enligt finsk lagstiftning beaktas för att fastställa rätten till förmåner enligt koreansk lagstiftning, i enlighet med artikel 11.1 och 11.2 och punkt 1 i denna artikel, ska förmånen bestämmas på följande sätt:

a) Den behöriga institutionen i Korea ska först räkna ut ett pensionsbelopp som motsvarar det belopp som skulle ha betalats ut till personen om alla för-säkringsperioder som beaktas enligt lagstiftningen i de båda avtalsslutande staterna hade fullgjorts enligt koreansk lagstiftning. För att bestämma pensionsbeloppet ska den behöriga institutionen i Korea beakta personens genomsnittliga månadsinkomst under den tid då personen var försäkrad enligt koreansk lagstiftning.

b) Den behöriga institutionen i Korea ska räkna ut hur stor del av förmånen som ska betalas ut i enlighet med koreansk lagstiftning, grundat på det pensionsbelopp som beräknades i enlighet med a med utgångspunkt i för-hållandet mellan försäkringsperiodernas längd, enligt den egna lagstiftningen, och försäkringsperiodernas totala längd enligt lagstiftningen i båda avtalsstaterna.

3. Oavsett vad som anges i artikel 4 ska återbetalning av engångsbelopp bestämmas i enlighet med koreansk lagstiftning.

4. Bestämmelser i koreansk lagstiftning som begränsar rätten till invalidpension eller familjepension på grund av obetalda avgifter vid den tidpunkt då personen i övrigt kvalificerade sig för förmånen, ska endast vara tilllämpliga på den period som omfattas av koreansk lagstiftning.

Artikel 13

Särskilda bestämmelser avseende Finland

1. Då försäkringsperioderna har fullgjorts enligt båda avtalsstaternas lagstiftning ska den behöriga institutionen i Finland när den fastställer rätten till förmåner enligt den lagstiftning institutionen tillämpar vid behov beakta de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt med koreansk lagstiftning, förutsatt att sådana försäkringsperioder inte sammanfaller med försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning.

2. Om den berörda personen gäller uppfyller villkoren enligt punkt 1, ska den behöriga institutionen beräkna förmånens belopp enbart och direkt utifrån de försäkringsperioder som har fullgjorts med stöd av den lagstiftning som institutionen tillämpar.

3. Den behöriga institution som beviljar förmåner som avses i punkt 2 ska endast beakta de förvärvsinkomster den berörda personen har erhållit inom det egna territoriet.

Artikel 14

Verkställighetsavtal

Avtalsstaternas behöriga myndigheter ska ingå ett verkställighetsavtal i vilket de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna överenskommelse fastställs och förbindelseorgan för verkställigheten av överenskommelsen utses.

Artikel 15

Utbyte av information och ömsesidigt bistånd

1. Avtalsstaternas behöriga myndigheter och behöriga institutioner ska, inom ramen för sina respektive ansvarsområden:

a) i den utsträckning det är tillåtet enligt tillämplig lagstiftning, ge varandra all information som är nödvändig för att tillämpa denna överenskommelse,

b) bistå varandra i fråga om fastställandet av rätten till, eller utbetalning av, varje förmån som omfattas av denna överenskommelse, eller den lagstiftning som denna överenskommelse är tillämplig på, och

c) så snart som möjligt informera varandra om vilka åtgärder som har vidtagits för att tillämpa denna överenskommelse och om ändringar i respektive stats lagstiftning som kan påverka tillämpningen av denna överenskommelse.

2. Det bistånd som avses i punkt 1 b i denna artikel ska lämnas avgiftsfritt, så-vida staterna inte kommer överens om några undantag i det verkställighetsavtal som ska ingås i enlighet med artikel 14.

Artikel 16

Skydd av personuppgifter

1. Sådana uppgifter om en enskild person, som den ena avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan i enlighet med denna överenskommelse vidarebefordrar till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen eller förbindelseorganet i den andra avtalsstaten får enbart användas för tillämpning av denna överenskommelse och tillämpning av den lagstiftning som denna överenskommelse gäller i enlighet med sekretessbestämmelserna.

2. På uppgifter som har erhållits om en individ med stöd av denna överenskommelse tillämpas den berörda avtalsstatens nationella lag om integritetsskydd och om konfidentialitet för personrelaterade uppgifter.

Artikel 17

Befrielse från avgifter och legalisering av handlingar

1. Om handlingar som enligt lagstiftningen i en avtalsstat ska lämnas in till den behöriga myndigheten, den behöriga institutionen eller förbindelseorganet i den avtalsstaten är befriade helt eller delvis från avgifter, inbegripet konsulära och administrativa avgifter, ska denna befrielse gälla även motsvarande handlingar som ska lämnas in till den andra avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan för tillämpning av denna överenskommelse eller den andra avtalsstatens lagstiftning.

2. Handlingar och intyg som endera avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan lämnar in för att tillämpa denna överenskommelse eller den andra avtalsstatens lagstiftning är befriade från legalisering av en diplomatisk eller konsulär myndighet eller liknande formaliteter.

3. En avtalsstats behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan ska utan vidare intygande som bestyrkta avskrifter godkänna avskrifter av handlingar som den andra avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan har bestyrkt.

Artikel 18

Språk för kommunikationen

1. Avtalsstaternas behöriga myndigheter, behöriga institutioner och förbindelseorgan får meddela sig direkt med varandra och med varje person, oavsett var vederbörande är bosatt, när det är nödvändigt för att tillämpa denna överenskommelse eller den lagstiftning som denna överenskommelse är tillämplig på, på engelska eller den andra avtalsstatens officiella språk.

2. En avtalsstats behöriga myndighet, behöriga institution och förbindelseorgan får inte avslå en ansökan eller avvisa en handling enbart på den grund att den är skriven på den andra avtalsstatens officiella språk.

Artikel 19

Förmånsansökningar

1. Alla förmånsansökningar ska lämnas in i enlighet med bestämmelserna i verkställighetsavtalet enligt artikel 14.

2. Om en person, efter att denna överenskommelse har trätt i kraft, lämnar in en skriftlig ansökan om förmåner till den behöriga institutionen eller förbindelseorganet i en avtalsstat enligt lagstiftningen i den avtalsstaten och om den personen inte uttryckligen har begärt att ansökan ska begränsas till förmåner enligt den lagstiftningen, ska ansökan också anses utgöra en ansökan från den personen om motsvarande förmåner enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten, förutsatt att personen vid tidpunkten för ansökan

a) på grund av ålder har en laglig rätt att göra anspråk på en förmån i den andra avtalsslutande staten och

b) begär att den ska behandlas om en ansökan enligt den andra avtalsstatens lagstiftning, eller

c) lämnar information som visar att försäkringsperioder har fullgjorts enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.

3. Dröjsmålsförhöjning enligt finsk lagstiftning betalas inte ut innan förbindelseorganet i Finland har tagit emot ansökan.

Artikel 20

Inlämnande av ansökningar, meddelanden och besvärsskrifter

Ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter som enligt en avtalsstats lagstiftning bör ha lämnats in inom en viss tid till den avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan ska godkännas, om de inom samma tidsfrist läggs fram för den andra avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan. I detta fall ska den behöriga myndighet, behöriga institution eller det förbindelseorgan som tar emot ansökan, meddelandet eller besvärsskriften ange datum för mottagandet av handlingen och utan dröjsmål vidarebefordra den till den förstnämnda statens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan, antingen direkt eller via avtalsstaternas förbindelseorgan. Den dag sådana ansökningar, meddelanden eller besvärsskrifter har lämnats in till den andra avtalsstatens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan ska betraktas som dagen för inlämnande till den behöriga myndighet, behöriga institution eller det förbindelseorgan som ska pröva dem.

Artikel 21

Utbetalning av förmåner

1. En avtalsstats behöriga institution får betala ut förmåner enligt denna överenskommelse i denna avtalsstats valuta.

2. Om en avtalsstat inför valutareglering eller motsvarande åtgärder som begränsar betalningar, försändelser eller överföringar av penningtillgångar eller finansiella instrument till personer utanför den avtalsstaten, ska den omgående vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det avtalsenliga beloppet betalas till de personer som avses i artikel 3.

Artikel 22

Tvistlösning

1. Tvister mellan avtalsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse ska lösas genom förhandlingar mellan avtalsstaternas behöriga myndigheter.

2. Om tvisterna inte kan lösas på detta sätt, ska de lösas via diplomatiska kanaler mellan avtalsstaterna.

Artikel 23

Övergångsbestämmelser

1. Försäkringsperioder som har fullgjorts före denna överenskommelses ikraftträdande och varje annan relevant händelse som har inträffat före det datumet, ska beaktas vid fastställandet av rätten till förmåner enligt denna överenskommelse. Den behöriga institutionen i någon av de avtalsslutande staterna är emellertid inte tvungen att beakta försäkringsperioder som har fullgjorts före det tidigaste datumet för vilket försäkringsperioder kan tillgodoräknas enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning.

2. Denna överenskommelse ger ingen rätt till betalning av en förmån för en period före det datum då denna överenskommelse träder i kraft.

3. Beslut rörande rätten till förmåner som fattades innan denna överenskommelse trädde i kraft ska inte påverka rättigheter som uppkommer till följd av överenskommelsen.

4. Förmåner om vilka beslut har fattats innan denna överenskommelse träder i kraft får efter ansökan beslutas om på nytt, om en förändring av sådana förmåner har skett endast till följd av bestämmelserna i denna överenskommelse. Om det nya beslutet enligt föregående mening i denna punkt, leder till att en person inte beviljas rätt till pension eller att ett lägre belopp fastställs än det som betalades ut under den sista perioden innan denna överenskommelse trädde i kraft, ska det tidigare beloppet fortsätta att betalas ut.

5. När artikel 7 tillämpas på personer som har utsänts för att arbeta i en avtalsstat eller som har varit verksamma som företagare i en avtalsstat innan denna överenskommelse trädde i kraft, anses de anställnings- eller företagandeperioder som avses i artikeln börja det datum då denna överenskommelse träder i kraft.

6. Bestämmelserna i del III gäller endast förmåner beträffande vilka ansökan har lämnats in det datum då överenskommelsen träder i kraft eller därefter.

Artikel 24

Översyn

1. Avtalsstaterna ska se över överenskommelsen på nytt på den andra avtalsstatens begäran.

2. Avtalsstaterna ska senast 10 år efter överenskommelsens ikraftträdande tillsammans bedöma huruvida överenskommelsen bör ändras för att garantera bästa möjliga sociala trygghet för de medborgare i avtalsstaterna som omfattas eller har omfattats av båda avtalsstaternas sociala trygghetssystem.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft den första dagen i den tredje månaden som följer på den månad då vardera avtalsstaten från den andra avtalsslutande staten ska ha tagit emot en skriftlig underrättelse om att den har fullgjort alla formaliteter för att överenskommelsen ska träda i kraft.

Artikel 26

Ikraftträdande och uppsägning

1. Denna överenskommelse ska gälla till och med den sista dagen i den tolfte månaden efter den månad då endera avtalsslutande staten skriftligen underrättar den andra avtalsslutande staten om att överenskommelsen sägs upp.

2. Upphör överenskommelsen genom uppsägning, kvarstår rättigheterna till och betalningen av förmåner som förvärvats med stöd av den. Avtalsstaterna ska komma överens om hur de ska förfara med rättigheter som håller på att förvärvas.