Överenskommelse mellan Republiken Finland och Japan om social trygghet (FördrS 6–7)

Artikel 1

Definitioner

1. I denna överenskommelse avses med

a) termerna ”fördragsstat” och ”den andra fördragsstaten” Republiken Finland eller Japan enligt sammanhanget i fråga,

b) termen ”Finland” Republiken Finland,

c) termen ”medborgare” med avseende på Finland, finska medborgare enligt den finska medborgarskapslagen,

med avseende på Japan, japanska medborgare enligt den japanska lagstiftningen om medborgarskap,

d) termen ”lagstiftning” med avseende på Finland, finska lagar och bestämmelser som gäller de finska system som avses i artikel 2.2,

med avseende på Japan, japanska lagar och bestämmelser som gäller de japanska system som avses i artikel 2.1,

e) termen ”behörig myndighet” med avseende på Finland, social- och hälsovårdsministeriet,

med avseende på Japan, behöriga statliga organisationer i fråga om de japanska system som avses i artikel 2.1,

f) termen ”behörig institution” med avseende på Finland, den institution eller det ämbetsverk som ska verkställa de finska system som avses i artikel 2.2,

med avseende på Japan, den försäkringsanstalt eller den sammanslutning av försäkringsanstalter som ska verkställa de japanska systemen enligt artikel 2.1,

g) termen ”försäkringsperiod” med avseende på Finland, avgiftsperioder eller andra perioder som i arbetspensionssystemet betraktas som likvärdiga med avgiftsperioder,

med avseende på Japan, avgiftsperioder enligt japansk lagstiftning som gäller de japanska pensionssystem som avses i artikel 2.1 a eller andra perioder som enligt den lagstiftningen ska beaktas vid fastställande av rätten till förmåner, försäkringsperiod avser dock inte sådana perioder som beaktas vid fastställande av rätten till förmåner enligt den lagstiftningen utifrån andra överenskommelser om social trygghet jämförbara med denna överenskommelse, och

h) termen ”förmån” pensioner eller andra penningförmåner på grundval av pensionssystemet i en fördragsstat.

2. Vid tillämpningen av denna överenskommelse ska sådana termer som inte definieras i överenskommelsen ha den innebörd de har enligt tillämplig lagstiftning.

Artikel 2

Ärenden som omfattas av överenskommelsens tillämpningsområde

Denna överenskommelse ska tillämpas

1. med avseende på Japan,

a) på följande japanska pensionssystem:

i) folkpension (med undantag för folkpensionsfonden), och

ii) pensionsförsäkring för arbetstagare (med undantag för arbetstagarnas pensionsfond),

vid tillämpningen av denna överenskommelse ska folkpensionen dock inte omfatta ålderdomstrygghetspension eller någon annan pension som beviljas som social förmån under en övergångsperiod eller som komplettering och som helt eller huvudsakligen betalas med anslag ur statsbudgeten, och artikel 12 ska inte tillämpas på de japanska pensionssystem som avses i punkt 1 a, samt

b) på arbetslöshetsförmåner enligt det japanska systemet för arbetsförsäkring,

vid tillämpningen av denna överenskommelse ska artiklarna 5–7, artikel 9.2, artikel 11, artiklarna 14–18, artikel 23, artikel 26 (med undantag för punkt 3) och artikel 28.2 dock inte tillämpas på det japanska system som avses i punkt 1 b.

2. med avseende på Finland, på de finska system som hänför sig till

a) ålderspension, invalidpension och familjepension enligt arbetspensionssystemet,

vid tillämpningen av denna överenskommelse ska artikel 12 dock inte tillämpas på det arbetspensionssystem som avses i punkt 2 a,

b) arbetslöshetsförsäkring,

vid tillämpningen av denna överenskommelse ska artiklarna 5–7, artikel 11, artikel 14–18, artikel 23, artikel 26 (med undantag för punkt 3) och artikel 28.2 dock inte tillämpas på det finska system som avses i punkt 2 b.

Artikel 3

Personer som omfattas av tillämpningsområdet

Denna överenskommelse tillämpas på personer som omfattas eller har omfattats av en fördragsstats lagstiftning, och på familjemedlemmar eller efterlevande vars rättigheter härleds från dessa personer.

Artikel 4

Likabehandling

Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska personer som avses i artikel 3 och som är bosatta inom en fördragsstats territorium behandlas lika som medborgarna i den staten vid tillämpning av fördragsstatens lagstiftning.

Artikel 5

Betalning av förmåner utomlands

1. Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska en sådan bestämmelse i en fördragsstats lagstiftning, som begränsar rätten till eller utbetalning av förmåner enbart på den grunden att personen är bosatt utanför fördragsstatens territorium inte tillämpas på personer som är bosatta inom den andra fördragsstatens territorium.

2. Förmåner enligt en fördragsstats lagstiftning betalas till personer som avses i artikel 3 och som är bosatta inom en tredje stats territorium på samma villkor som för medborgare i fördragsstaten i fråga.

3. Förmåner enligt denna överenskommelse kan betalas i endera fördragsstatens valuta. Om någondera fördragsstaten utfärdar föreskrifter om begränsning av valutaväxling eller av betalningar ska fördragsstaternas regeringar utan dröjsmål samråda om åtgärder som behövs för att säkerställa att fördragsstaten i fråga betalar ut förmånerna i enlighet med denna överenskommelse.

Artikel 6

Allmän bestämmelse

Om inte något annat bestäms i denna överenskommelse, ska en person som arbetar som arbetstagare eller som företagare inom en fördragsstats territorium endast omfattas av den fördragsstatens lagstiftning med avseende på den anställningen eller på arbetet som företagare.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser

1. Om en arbetstagare som omfattas av lagstiftningen i en fördragsstat och som är anställd inom den statens territorium av en arbetsgivare som är etablerad inom den statens territorium sänds ut antingen från den fördragsstatens eller från en tredje stats territorium för att arbeta på den andra fördragsstatens territorium och

a) inte ingår ett arbetsavtal inom den andra fördragsstatens territorium, eller

b) ingår ett arbetsavtal med en arbetsgivare som är etablerad inom den andra fördragsstatens territorium men är underställd den arbetsgivare som är etablerad inom den förstnämnda fördragsstatens territorium, ska arbetstagaren i fråga om den anställningen endast omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda fördragsstaten, som om arbetstagaren arbetade inom den statens territorium, förutsatt att tiden som utsänd arbetstagare inte förväntas överstiga fem år.

2. Om tiden som utsänd arbetstagare enligt punkt 1 överstiger fem år, kan fördragsstaternas behöriga myndigheter eller institutioner komma överens om att arbetstagaren fortsatt ska omfattas endast av lagstiftningen i den förstnämnda fördragsstaten.

3. Om en person som omfattas av en fördragsstats lagstiftning och normalt arbetar som företagare inom den statens territorium tillfälligt arbetar som företagare inom den andra fördragsstatens territorium, ska företagaren omfattas enbart av den förstnämnda fördragsstatens lagstiftning, som om företagaren arbetade inom den förstnämnda fördragsstatens territorium, förutsatt att företagsverksamheten inom den andra fördragsstatens territorium inte förväntas överstiga fem år.

4. Om tiden som företagare inom den andra fördragsstatens territorium enligt punkt 3 överstiger fem år, kan fördragsstaternas behöriga myndigheter eller institutioner komma överens om att företagaren fortsatt ska omfattas endast av lagstiftningen i den förstnämnda fördragsstaten.

Artikel 8

Arbetstagare som arbetar ombord på fartyg eller luftfartyg

1. Personer som arbetar ombord på fartyg som för någondera fördragsstatens flagg ska med avseende på den anställningen omfattas endast av lagstiftningen i den fördragsstat inom vars territorium arbetsgivaren är belägen.

2. Om en person arbetar ombord på ett luftfartyg i internationell trafik och lagstiftningen i båda fördragsstaterna annars är tillämplig på personen, ska på personen med avseende på den anställningen endast lagstiftningen i den fördragsstat inom vars territorium arbetsgivaren är belägen tillämpas.

Artikel 9

Medlemmar av diplomatiska och konsulära beskickningar samt tjänstemän

1. Denna överenskommelse inverkar inte på tillämpningen av bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från den 18 april 1961 eller i Wienkonventionen om konsulära förbindelser från den 24 april 1963.

2. Om inte något annat följer av punkt 1 ska en tjänsteman i en fördragsstat, eller en person som enligt fördragsstatens lagstiftning betraktas som tjänsteman, som sänds ut för att arbeta inom den andra fördragsstatens territorium omfattas endast av den förstnämnda fördragsstatens lagstiftning, som om personen arbetade inom den förstnämnda fördragsstatens territorium.

Artikel 10

Undantag från artiklarna 6–9 och artikel 12

På begäran av en arbetstagare och arbetsgivare eller en person som är företagare får fördragsstaternas behöriga myndigheter eller de institutioner som dessa myndigheter har utsett komma överens om att bevilja undantag från bestämmelserna i artiklarna 6–9 och artikel 12 till förmån för enskilda personer eller grupper av personer, förutsatt att dessa personer eller grupper av personer omfattas av någondera fördragsstatens lagstiftning.

Artikel 11

Make och barn

Om en person arbetar inom Japans territorium och endast omfattas av finsk lagstiftning i enlighet med artikel 7, artikel 9.2 eller artikel 10, ska medföljande make eller barn vara befriade från tillämpning av japansk lagstiftning som gäller det japanska pensionssystem som avses i artikel 2.1 b, förutsatt att de krav i den japanska lagstiftningen som gäller verkställigheten av överenskommelser om social trygghet uppfylls. På begäran av maken eller barnen tillämpas detta dock inte.

Artikel 12

Lagstiftning om tillämpligt finskt system för arbetslöshetsförsäkring och japanskt system för arbetsförsäkring

Trots bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 ska, med avseende på det japanska system som avses i artikel 2.1 b och med avseende på det finska system som avses i artikel 2.2 b, följande bestämmelser tillämpas:

1. Om en arbetstagare som avses i artikel 2.1 b och omfattas av tillämpningsområdet för det japanska systemet eller som avses i artikel 2.2 b och omfattas av tillämpningsområdet för det finska systemet arbetar inom en fördragsstats territorium som anställd hos en arbetsgivare som är etablerad inom det territoriet och denna arbetsgivare sänder ut personen från den fördragsstatstatens eller en tredje stats territorium för att arbeta på den andra fördragsstatens territorium och arbetstagaren

a) inte ingår ett arbetsavtal inom den andra fördragsstatens territorium, eller

b) ingår ett arbetsavtal med en arbetsgivare som är etablerad inom den andra fördragsstatens territorium men är underställd den arbetsgivare som är etablerad inom den förstnämnda fördragsstatens territorium, ska arbetstagaren i fråga om den anställningen endast omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda fördragsstaten, som om personen arbetade inom den statens territorium, förutsatt att arbetet som utsänd arbetstagare inte förväntas överstiga fem år.

2. Om tiden som utsänd arbetstagare enligt punkt 1 överstiger fem år, kan fördragsstaternas behöriga myndigheter eller institutioner komma överens om att arbetstagaren fortsatt ska omfattas endast av lagstiftningen i den förstnämnda fördragsstaten.

Artikel 13

Obligatorisk försäkring

Artiklarna 6–8, artikel 9.2, artikel 11 och artikel 12 ska endast tillämpas på obligatoriska försäkringar enligt lagstiftningen i vardera fördragsstaten.

Artikel 14

Sammanläggning

1. Om en person inte har tillräckligt många försäkringsperioder för att uppfylla villkoren för rätt till förmåner i Japan, ska den behöriga institutionen i Japan när den i enlighet med denna artikel fastställer rätten till förmåner i Japan beakta försäkringsperioder enligt finsk lagstiftning till den del de inte är överlappande med försäkringsperioderna enligt japansk lagstiftning.

Det ovannämnda ska dock inte tillämpas på sådana engångsutbetalningar enligt de japanska pensionssystemen som avses i artikel 2.1 a och som betalas med anledning av dödsfall eller utträde ur systemet.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning beaktas som försäkringsperioder för pensionsförsäkringen för arbetstagare och som motsvarande försäkringsperioder för folkpensionen.

Artikel 15

Särskilda bestämmelser om invalidpension och familjepension

1. Om det enligt japansk lagstiftning för rätt till invalidpension eller familjepension (med undantag för engångsutbetalningar enligt de japanska pensionssystemen som avses i artikel 2.1 a och som betalas med anledning av dödfall) krävs att tidpunkten för den första läkarundersökningen eller dödsfallet infaller under en specifik försäkringsperiod, ska detta villkor för rätten till dessa förmåner anses vara uppfyllt om denna tidpunkt infaller under försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning och detta verifieras av den behöriga institutionen i Finland.

Om emellertid rätten till invalidpension eller familjepension enligt den japanska folkpensionen (med undantag för de engångsutbetalningar enligt de japanska pensionssystemen som avses i artikel 2.1 a och som betalas med anledning av dödsfall) uppkommer utan tilllämpning av denna artikel, ska denna artikel inte heller tillämpas vid fastställandet av rätten till invalidpension eller familjepension enligt pensionsförsäkringen för arbetstagare på grundval av samma försäkringsfall (med undantag för de engångsutbetalningar enligt de japanska pensionssystemen som avses i artikel 2.1 a och som betalas med anledning av dödsfall).

2. Artikel 5.1 inverkar inte på de bestämmelser i japansk lagstiftning som kräver att en person som har fyllt 60 men inte 65 år vid tidpunkten för den första läkarundersökningen eller för dödsfallet ska vara bosatt inom Japans territorium för att rätten till grundinvalidpension eller grundfamiljepension ska uppstå.

Artikel 16

Beräkning av förmånsbelopp

1. Om rätten till en japansk förmån fastställs på grundval av artikel 14.1 eller artikel 15.1 ska den behöriga institutionen i Japan beräkna förmånsbeloppet enligt japansk lagstiftning, om inte något annat följer av punkterna 2–4.

2. Om de villkor som anges i artikel 14.1 eller artikel 15.1 uppfylls för grundinvalidpension och andra sådana förmåner som beviljas till ett fast belopp oberoende av försäkringsperiod, ska det belopp som beviljas beräknas enligt det sammanlagda antalet avgiftsperioder och avgiftsfria perioder i det pensionssystem från vilket förmånerna betalas ut, i proportion till detta sammanlagda antal avgiftsperioder, dessa avgiftsfria perioder och de försäkringsperioder som följer finsk lagstiftning.

3. Om de villkor som anges i artikel 14.1 eller artikel 15.1 uppfylls för invalidpension och familjepension på grundval av pensionsförsäkringen för arbetstagare och till den del det förmånsbelopp som ska beviljas beräknas enligt en specifik period enligt japansk lagstiftning, ska när försäkringsperioderna för pensionsförsäkringen för arbetstagare är färre än den nämnda perioden det förmånsbelopp som ska beviljas beräknas enligt försäkringsperioderna för pensionsförsäkringen för arbetstagare i proportion till det sammanlagda antalet försäkringsperioder för pensionsförsäkringen för arbetstagare och försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning. Om emellertid det sammanlagda antalet försäkringsperioder är större än den specifika perioden i fråga, ska detta sammanlagda antal betraktas som lika med perioden i fråga.

4. Om de villkor som anges i artikel 14.1 uppfylls för den tilläggspension för makar som ingår i ålderspensionen för arbetstagare och för andra förmåner som kan beviljas till ett fast belopp i sådana fall där försäkringsperioderna för en arbetspensionsförsäkring är lika många eller flera än den specifika perioden enligt japansk lagstiftning, ska det förmånsbelopp som beviljas beräknas enligt försäkringsperioderna för pensionsförsäkringen för arbetstagare i proportion till den specifika perioden i fråga.

Artikel 17

Undantag från artikel 4

Artikel 4 ska inte inverka på sådana bestämmelser om tilläggsperioder som enligt japansk lagstiftning är tillämpliga på japanska medborgare på den grunden att de är bosatta utanför Japans territorium.

Artikel 18

Förmåner enligt finsk lagstiftning

1. När antalet försäkringsperioder har fullgjorts enligt båda fördragsstaternas lagstiftning ska den behöriga institutionen i Finland, när den fastställer rätten till förmåner enligt den lagstiftning institutionen tillämpar, vid behov beakta de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt japansk lagstiftning, förutsatt att dessa försäkringsperioder inte sammanfalller med försäkringsperioderna enligt finsk lagstiftning.

2. Om den berörda personen har rätt till en förmån enligt tillämpning av punkt 1, ska den behöriga institutionen i Finland beräkna förmånsbeloppet enbart och direkt utifrån de försäkringsperioder som har fullgjorts med stöd av finsk lagstiftning.

3. Den behöriga institution i Finland som beviljar förmåner enligt punkt 2 ska endast beakta den berörda personens förvärvsinkomster inom det egna territoriet.

Artikel 19

Administrativt samarbete

1. De behöriga myndigheterna i båda fördragsstaterna ska

a) komma överens om de administrativa åtgärder som behövs för verkställigheten av denna överenskommelse,

b) bland sina behöriga institutioner utse förbindelseorgan för direkt kommunikation med varandra i syfte att underlätta verkställigheten av överenskommelsen, och

c) utan dröjsmål förmedla information om ändringar i sin lagstiftning i den mån dessa ändringar inverkar på verkställigheten av överenskommelsen.

2. De behöriga myndigheterna och institutionerna i båda fördragsstaterna ska inom ramen för sin behörighet bistå med den hjälp som behövs för verkställigheten av denna överenskommelse. Detta bistånd lämnas avgiftsfritt.

Artikel 20

Avgifter och legalisering

1. Till den del det i en fördragsstats lagstiftning och andra tillämpliga lagar och bestämmelser bestäms om befrielse från eller nedsättning av administrativa avgifter som tas ut för handlingar eller avgifter för konsulära tjänster i enlighet med fördragsstatens lagstiftning, ska dessa bestämmelser också tillämpas på handlingar som ska lämnas in vid tillämpningen av denna överenskommelse och av den andra fördragsstatens lagstiftning.

2. Handlingar som läggs fram för de ändamål som avses i denna överenskommelse eller i en fördragsstats lagstiftning kräver inte legalisering eller andra motsvarande formaliteter av diplomatiska eller konsulära myndigheter.

Artikel 21

Kommunikation

1. Vid verkställandet av denna överenskommelse får de behöriga myndigheterna, de behöriga institutionerna och förbindelseorganen i båda fördragsstaterna kommunicera sinsemellan direkt på finska, svenska, japanska eller engelska och med den berörda personen oavsett var den är bosatt.

2. Vid verkställandet av denna överenskommelse får de behöriga myndigheterna, de behöriga institutionerna och förbindelseorganen i en fördragsstat inte avslå ansökningar eller andra handlingar på den grund att de är skrivna på finska, svenska, japanska eller engelska.

Artikel 22

Förmedling av och sekretess för uppgifter

1. De behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i en fördragsstat ska i enlighet med statens lagar och bestämmelser förmedla de personuppgifter som samlats in i enlighet med lagstiftningen i den staten till de behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i den andra fördragsstaten, till den del dessa uppgifter behövs för verkställigheten av denna överenskommelse. Om inte den andra fördragsstatens lagar och bestämmelser förutsätter något annat, används dessa uppgifter enbart för verkställigheten av denna överenskommelse.

2. De behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i en fördragsstat får på begäran av de behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i den andra fördragsstaten och i enlighet med den förstnämnda fördragsstatens lagar och bestämmelser förmedla sådana andra personuppgifter än de som avses i punkt 1 som har samlats in i enlighet med den förstnämnda fördragsstatens lagstiftning till de behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i den andra fördragsstaten, till den del det behövs för genomförandet av lagstiftningen i den andra fördragsstaten. Om inte den andra fördragsstatens lagar och bestämmelser förutsätter något annat, används dessa uppgifter enbart för genomförande av lagstiftningen i den andra fördragsstaten.

3. På uppgifter som en fördragsstat mottagit och som avses i punkterna 1 och 2 tillämpas den fördragsstatens lagar och bestämmelser om sekretess för personuppgifter samt följande bestämmelser:

a) de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som förmedlar uppgifterna ska säkerställa att de person uppgifter som förmedlas är exakta och relevanta och endast lämnas ut i den utsträckning som behövs för de ändamål för vilka de förmedlas. Om det förmedlas inexakta uppgifter eller sådana uppgifter som enligt den förmedlande fördragsstatens lagar och bestämmelser inte får förmedlas, ska de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som förmedlar uppgifterna omedelbart underrätta de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som tar emot uppgifterna om detta. De behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som tar emot uppgifterna ska utan dröjsmål korrigera eller radera uppgifterna,

b) både de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som förmedlar och de som tar emot uppgifter ska effektivt skydda personuppgifterna så att de inte är olagligt eller olovligen tillgängliga eller olagligt eller olovligen lämnas ut eller ändras,

c) de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som tar emot personuppgifter ska radera de förmedlade personuppgifterna i enlighet med den mottagande fördragsstatens lagar och bestämmelser, om uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de har förmedlats,

d) om rättigheter som hänför sig till skyddet av personuppgifter kränks, ska ändamålsenliga åtgärder för korrigering vidtas i enlighet med lagarna och bestämmelserna i båda fördragsstaterna, och

e) på begäran av den berörda personen ska

i) de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som förmedlat uppgifterna korrigera inexakta personuppgifter i enlighet med lagarna och bestämmelserna i den fördragsstat som förmedlat dem och utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som har tagit emot uppgifterna om korrigeringen, och

ii) de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som har tagit emot uppgifter omedelbart avbryta behandlingen av personuppgifterna i enlighet med den mottagande fördragsstatens lagar och bestämmelser samt underrätta de behöriga myndigheter, behöriga institutioner eller förbindelseorgan som har förmedlat uppgifterna om detta.

Artikel 23

Inlämnande av ansökningar, besvärsskrifter och meddelanden

1. När skriftliga förmånsansökningar, besvärsskrifter eller meddelanden som omfattas av en fördragsstats lagstiftning lämnas in till en behörig myndighet, behörig institution eller ett förbindelseorgan i den andra fördragsstaten som enligt den statens lagstiftning är behörig att ta emot motsvarande ansökningar, besvärsskrifter eller meddelanden, ska dessa förmånsansökningar, besvärsskrifter eller meddelanden betraktas som inlämnade samma dag till den förstnämnda statens behöriga myndighet, behöriga institution eller förbindelseorgan och behandlas med iakttagande av den förstnämnda fördragsstatens förfaranden och lagstiftning.

2. De behöriga myndigheterna, behöriga institutionerna eller förbindelseorganen i en fördragstat ska utan dröjsmål sända förmånsansökningar, besvärsskrifter eller andra meddelanden som lämnats in i enlighet med punkt 1 till den behöriga myndigheten, behöriga institutionen eller förbindelseorganet i den andra fördragsstaten.

3. Dröjsmålsförhöjning som påförs för dröjsmål vid utbetalning av förmåner enligt finsk lagstiftning ska räknas från den dag då den behöriga institutionen eller förbindelseorganet i Finland har tagit emot den skriftliga ansökan om förmån.

Artikel 24

Tvistlösning

Tvister om tolkningen och tillämpningen av denna överenskommelse ska lösas genom samråd mellan fördragsstaterna.

Artikel 25

Rubriker

Rubrikerna till delar, kapitel och artiklar i denna överenskommelse har lagts till endast för att underlätta hänvisningar och de ska inte inverka på tolkningen av överenskommelsen.

Artikel 26

Händelser och beslut som föregår överenskommelsens ikraftträdande

1. Denna överenskommelse grundar inte en rätt till några förmåner för tiden före dess ikraftträdande.

2. Vid verkställandet av denna överenskommelse ska försäkringsperioder som fullgjorts före ikraftträdandet och andra i rättsligt hänseende betydelsefulla händelser före ikraftträdandet beaktas.

3. Vid tillämpningen av artikel 7.1, artikel 7.3 eller artikel 12.1 på en person som har arbetat inom en fördragsstats territorium före ikraftträdandet av denna överenskommelse ska de perioder av arbete som utsänd arbetstagare eller företagare som avses i artikel 7.1, artikel 7.3 eller artikel 12.1 anses ha påbörjats vid ikraftträdandet av överenskommelsen.

4. Beslut som fattats före ikraftträdandet av denna överenskommelse ska inte påverka de rättigheter som uppkommer till följd av överenskommelsen.

5. Tillämpningen av denna överenskommelse får inte minska beloppet av de förmåner till vilka rätten har uppkommit före ikraftträdandet av denna överenskommelse.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter den månad då fördragsstaterna har slutfört den diplomatiska notväxling genom vilken de underrättar varandra om att deras respektive konstitutionella krav för ikraftträdandet av överenskommelsen har fullgjorts.

Artikel 28

Ikraftträdande och uppsägning

1. Denna överenskommelse gäller tills vidare. En fördragsstat får säga upp överenskommelsen genom att skriftligen underrätta den andra fördragsstaten om detta via diplomatiska kanaler. I det fallet ska överenskommelsen gälla till den sista dagen i den tolfte månaden som följer på den månad då uppsägningen meddelats.

2. Om denna överenskommelse sägs upp i enlighet med punkt 1 kvarstår rätten att få och att betala ut förmåner enligt överenskommelsen.