Sammanfattning av beslutets innehåll
A hade varit försäkrad enligt FöPL under tre olika perioder. Försäkringen avslutades fr.o.m. 10.11.1995 med pensionsanstaltens beslut som sedermera vunnit laga kraft. A ansökte senare om FöPL-försäkring. Ansökan avslogs dock även efter sökande av ändring med PND:s beslut som vunnit laga kraft. Efter detta gav pensionsanstalten ett SITO-beslut beträffande A. Enligt beslutet omfattades A:s arbete inte av APL. PND förkastade även besvären om detta beslut, men återförvisade ärendet till pensionsanstalten till den del yrkandena gällde tillämpning av FöPL. I beslutet konstaterades att pensionsanstalten skulle ansöka om PSC:s tillämpningsavgörande i fråga om FöPL. PND:s beslut fick laga kraft. Före PND:s beslut hade PSC gett nämnden ett utlåtande, enligt vilket FöPL skulle tillämpas på A under tiden 10.11.1995-15.1.1997. A:s FöPL-försäkring borde sålunda inte ha avslutats 10.11.1995.
Pensionsanstalten bad om tillämpningsavgörande gällande A. A själv begärde att PSC skulle förmå pensionsanstalten att låta hans pensionsförsäkring träda i kraft hos pensionsanstalten.
PSC: I ärendet ges inte överklagbart beslut. Pensionsanstaltens och A:s ansökningar lämnas sålunda utan prövning. Det finns dock förutsättningar att undanröja pensionsanstaltens tidigare beslut om avslutning av FöPL-försäkringen och PND:s beslut om förkastande av besvär om FöPL-försäkringen.
Om tillämpningen av FöPL på A:s arbete efter 10.11.1995 har getts två beslut som vunnit laga kraft. Enligt processrättsliga principer har ett beslut som vunnit laga kraft en rättskraftsverkan, vilket innebär att beslutets innehåll har bindande verkan vid senare behandling av samma ärende. Med negativ rättskraftsverkan avses att ett yrkande eller ärende som avgjorts med ett beslut som vunnit laga kraft inte får tas till ny prövning.
Rättelse av fel i ett beslut som vunnit laga kraft är möjlig endast genom extraordinära rättsmedel, om vilka det finns bestämmelser i 21 d § APL och 21 e § APL i arbetspensionslagarna.
Enligt 21 e § 1 mom. APL kan endast fel i pensionsanstaltens eller PSC:s beslut rättas, men inte fel i besvärsinstansens beslut.
Tillämpningsområdet för 21 d § 2 mom. APL bör anses begränsa sig till beviljande eller förvägran av pension. I ärenden som gäller arbetsinkomst och försäkring är det inte entydigt när ett avgörande är förmånligt för sökanden. Försäkringsärenden är inte heller tydligt sådana där det är fråga om beviljande av förvägrad förmån eller ökning av beviljad förmån.
Enligt 21 d § 1 mom. har endast försäkringsdomstolen behörighet att undanröja ett beslut som vunnit laga kraft, om förutsättningarna för undanröjning finns.