Sammanfattning av beslutets innehåll
Pensionsnämnden förkastade ändringssökandens yrkande om ersättning av rättegångskostnader, eftersom rätten till full invalidpension i det aktuella fallet var en bedömningsfråga, om vilken man kunde framföra olika åsikter. Grunderna för pensionsnämndens beslut enligt vilka ändringssökanden konstaterades ha rätt till full invalidpension blev klarlagda först när nämnden hade erhållit ny utredning medan ärendet redan var anhängigt vid pensionsnämnden. Pensionsnämnden konstaterade, att pensionsanstaltens beslut var konsekvent i förhållande till den utredning som pensionsanstalten hade haft tillgång till när den fattade beslutet. Sålunda föranleddes sökandet av ändring inte av pensionsanstaltens förfarande. Fastän ändringssökanden på grund av pensionsanstaltens beslut hade ett grundat behov att söka ändring, betraktade pensionsnämnden det inte som oskäligt att han skulle stå för rättegångskostnaderna.
Lagrum
APL 20 §, Förvaltningsprocesslagen 74 §