Arbete som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för arbetstagare

Ärendenummer
TELK/4945/3099/2018
Beslutsgivare
TELK
Beslutets datum
28.10.2019
Dokumentslag
Päätös

Sammanfattning av beslutets innehåll

Företag X yrkade att det beslut Pensionsskyddscentralen har gett och enligt vilket As arbete för företag X under perioden 1.5–15.9.2017 har bestämts höra till tillämpningsområdet för lagen om pension för arbetstagare ska ändras. Företag X är arbetsgivaren.

Enligt företag X var A hos dem som inhyrd chaufför från andelslag Y.

TELK ändrade Pensionsskyddscentralens beslut. As arbete under perioden 1.5–15.9.2017 omfattas av ArPL. Arbetsgivaren är andelslag Y. Ärendet avgjordes genom omröstning (5-1). Enligt den avvikande åsikten var A företagare då han arbetade för företag X.

En arbetsgivare är skyldig att för sina arbetstagare ordna och bekosta pensionsskydd enligt denna lag för arbete som utförts i Finland, om inte något annat föreskrivs nedan. Arbetstagaren är skyldig att delta i bekostandet av sitt pensionsskydd med en arbetspensionsförsäkringsavgift.

Med anställningsförhållande enligt ArPL menas sådant anställningsförhållande som grundar sig på arbetsavtal enligt arbetsavtalslagen 1 kapitel 1 §. Lagen gäller inte anställningsförhållanden i vilken arbetsgivaren betalar i denna lag avsedd arbetsinkomst till ett belopp av sammanlagt mindre än 58,19 euro per kalendermånad i nivån för år 2017.

Enligt 1 § arbetsavtalslagen tillämpas denna lag på ett sådant avtal (arbetsavtal) genom vilket en arbetstagare eller arbetstagare tillsammans som ett arbetslag förbinder sig att personligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag. Denna lag skall tillämpas fastän vederlag inte har avtalats, om det framgår av fakta att avsikten inte varit att arbetet utförs utan vederlag. Enbart det att arbetet utförs hemma hos arbetstagaren eller på en plats som arbetstagaren valt eller att arbetet utförs med arbetstagarens redskap eller maskiner utgör inte hinder för tillämpning av lagen.

Enligt den erhållna utredningen har A inte verkat som egenföretagare då han arbetade som lastbilschaufför för företag X, Arbetet har utförts med X utrustning under dennes ledning och övervakning sålunda att arbetet uppfyller kännetecknen för arbetsavtal enligt 1 kapitlet 1 § 1 momentet arbetsavtalslagen. Därför ska As arbete försäkras enligt ArPL.

Företag X har ansett att A är inhyrd arbetstagare eftersom det framförts från andelslag Y håll. Företag X har hänvisat till meddelanden från Ys företrädare. I det e-postmeddelande Ys företrädare har skickat 28.9.2016 har bland annat nämnts att ”vi har erbjudit chaufförstjänster till företag från och med april 2016 samt rekryterat chaufförer till arbetskraftsbanken enligt företagens behov”. Därutöver har företag X konstaterat att ersättningen för arbetet har grundat sig på andelslagets Ys fakturering och timtariffer.

TELK konstaterade att det inte har påvisats att det mellan A och företag X heller annars skulle finnas ett avtal om lön eller villkor för anställningsförhållandet. I det e-postmeddelande andelslag Ys företrädare skickat till företag X omnämns att andelslag Ys ”verksamhetsområde är arbetsförmedlingstjänster men vi fungerar också helt som faktureringsföretag”. Detta utesluter ändå inte bort det faktum att man ur meddelandet får den uppfattningen att de chaufförer som erbjuds är anställda hos andelslag Y. Enligt meddelandet ”har alla våra chaufförer alla nödvändiga lov och vi upprätthåller deras utbildningsbehov”. Förtag X har motiverat haft den uppfattningen att A är bemanningsanställd.

Också A har enligt sin egen uppfattning varit i den tro att han är anställd hos andelslag Y. A och andelslag Y har 12.8.2017 ingått ett avtal om arbete som rubricerats som uppdragsavtal. Angående den ersättning som betalas för arbetet nämns under punkten prissättning följande: Y betalar den Egenanställda för dennes utförda Uppdrag en timarvodesgrundad eller kilometergrundad ersättning. Övriga ersättningar ska avtals skilt. Enligt den allmänna regeln ska beaktas att för en period som överstiger 5,5 timmar oavbruten tid minskas en paus om 0,5 timmar från den fakturerade tiden. Om perioden är 11,5 timmar eller mer, minskas från den fakturerade tiden 0,5 timmar till (sammanlagt 1 timme). Den ersättningen som ska betalas täcker alla de eventuella kostnader som den Egenanställda möjligen har på grund av Uppdraget. Faktureringen sker enligt de utförda timmarna så att de Uppdrag den Egenanställda utfört faktureras andelslaget Y. En förutsättning för faktureringen är att Y erhåller en skriftlig körrapport”.

TELK konstaterade att egenanställd inte har definierats i lagen och att det i avtalet mellan andelslag Y och A finns villkor på grundval av vilket det kan tolkas som ett arbetsavtal enligt arbetsavtalslagen. A har fått ersättning för arbete jämte lönespecifikation av Y och också enligt skatteuppgifterna har Y åt A betalat lön. Därmed är As uppfattning om att han har varit anställd hos Y inte ogrundad.

Under punkten ”parternas ansvar” i avtalet har konstaterats att ”de egenanställda övergår från andelslag Y till att vara underställda kundens (Beställaren, senare transportföretag) omedelbara arbetsledning och övervakning då de första gången kommer till den av Transportföretaget bestämda arbetsplatsen. Transportsföretagets arbetslednings- och övervakningsrätt över den Egenanställda avslutas den sista arbetsdagen då arbetet avslutas”. Denna punkt gör gällande att arbetstagaren är ämnad att arbeta i anställningsförhållande, men ledningen och övervakningen är avsedd att övergå till användarföretaget.

TELK konstaterade att i ett bemanningsanställningsförhållande finns tre parter: arbetstagaren, bemanningsföretaget och användarföretaget. Bemanningsföretaget är arbetstagarens arbetsgivare och betalar arbetstagarens lön. Användarföretaget är den under vars ledning och övervakning arbetet utförs.

TELK ansåg att A hade arbetat för företag X som inhyrd arbetstagare, vars arbetsgivare har varit andelslag Y. Ys arbetsgivarställning styrks av det förlikningsavtal A och Y har ingått 13.3.2019 och i vilket parterna har konstaterat att A har arbetat som lastbilschaufför i ett enligt arbetsavtalslagen avsett anställningsförhållande hos andelslag Y under perioden 1.3.2017–15.1.2018. I avtalet har Y förbundit sig att åt A betala bland annat lönefordringar enligt det allmänbindande kollektivavtalet för lastbilsbranschen. Ansvaret för att arbetstagaren försäkras enligt ArPL hör till arbetsgivaren som har varit andelslag Y. 

TELKs beslut har vunnit laga kraft.